My sister's keeper...
Det är fruktansvärt tungt att bara "tänka sig in" i de olika människornas situation. Att då "leva" under sådana premisser måste vara en mardröm!! Och det går inte heller att avfärda det som ett påhittat drama; dessa situationer existerar ju på riktigt!
Detta finns bl a beskrivet i boken "Rädda Felix" av Helena Richardson. Där de "skapar" ett barn för att rädda livet på ett syskon.
Hur tänker du kring detta ämne?
Svårt att säga när jag inte riktigt vet vad du talar om....
Jag tycker att det är oerhört svårt att sätta sig in i den situationen när man ej befinner sig i den. När det gäller att rädda mitt eget barn tror jag nog att jag skulle gå längre än om det gällde mig själv, men som sagt - jag har faktiskt ingen aning om hur jag skulle ställa mig till olika typer av donationer om jag skulle hamna i den situationen.
För övrigt vet jag en annan film som gjort boken rättvisa "Fjärilen i glaskupan" - där jag tyckte att filmen var oerhört gripande och skildrade hans tillvaro på ett alldeles förträffligt sätt. (Mycket läsvärd bok och lika sevärd film)
Jag har läst boken och den berörde mig på ett väldigt personligt plan. Jag hade nämligen en tvillingsyster som dog i leukemi. Vi var enäggstvillingar och jag bör alltså ha varit den perfekta givaren av ryggmärg, men mina föräldrar ville inte riskera mitt liv också. De visste att det troligen var för sent för min syster i alla fall och resonerade som så att det var bättre att få ha kvar en tvilling än ingen alls. Jag själv har ifrågasatt beslutet, men eftersom jag bara var sex år när min syster dog så kunde jag ju inte ha gjort något då. Detta var alltså på sjuttiotalet och mycket inom leukemivården har ju också förändrats sen dess.
Jag tycker dock att det är fel att "designa" ett barn bara för att rädda ett annat. Men visst, det är ett svårt ämne att ta ställning i när man inte måste.
Det är alltid svårt att sätta sig in i en situation som är så känslosam..... Jag tror att generellt i det läget gör man i princip VAD SOM HELT för att rädda livet på en närstående. Man VILL känna att man har gjort allt man kan.....
Jag tyckte ju att boken verkligen ställde det mesta på sin spets...jag har svårt att säga vad jag tycker, beror på vems perspektiv man ser det ut!
Men...nu vet jag att jag ska se filmen i alla fall :P
Har varken sett filmen eller läst boken. Men det är en svår fråga. Jag tycker aldrig att man utifrån kan ställa krav på donation,det måste vara ett medvetet eget beslut. Sen om man skapar ett barn för få en donator , nja jag tycker nog det är att gå för långt men som sagt jag har ej bakgrundskunskaper. Intressant att fundera kring
Det enda jag vet är att jag inte vet. Man ska aldrig säga aldrig å andra sidan vet man inte hur modig man är förrän man prövas på riktigt. Det är lättare att vara teoretiskt modig.
Sv: Jag har frågat min mamma hur hon har orkat, men hon säger bara att hon inte har haft nåt val och det är väl sant. Hon hade ju resten av familjen kvar och kunde ju inte bara ge upp, även om hon ville. Tyvärr har jag inte kunnat diskutera detta med min pappa för han dog när jag precis hade fyllt tolv och i den åldern tänker man inte på sånt här.
Sv2: Jag är ju lite anti mot våren och hela hysterin mot det, men även jag gillar fågelkvitter och sol. Problemet är att svenskarna vill ha vår och sommar året runt känns det som och det vill inte jag!
Kram!
Jag tror att jag tipsat dig om den boken eller filmen. Har själv inte sett filmen men vill. Boken är bra för den diskuterar så att man får fundera över att allt inte bara är svart eller vitt. Jag vet inte vad jag tycker. Om ett barn kan rädda ett annat är det bra, men det ska inte bara vara därför man skaffar ett barn till.
Jag har hört mycket gott om den filmen.
Sv: Det var både som att träffa gamla vänner samtidigt som det kändes skumt att vi visste så mycket om varandra trots att vi aldrig träffats. Jättekul var det!
Jag är en FEGIS! Jag skyr sorgliga filmer och böcker och TV-program som kolera. Särskilt när sjuka barn är inblandade. Jag är så fruktansvärt blödig. Så tyvärr, det där verkar vara ännu en film jag INTE kommer att se...
Jag har läst boken, men inte sett filmen... Oftast är ju boken bättre, eftersom man kan beskriva tankar och sånt runt ikring.
Jag tyckte boken var jättebra. Tänkvärd. Men ändå har jag svårt att ta ställning till hur jag ändå tycker i frågan.
Kram på dig!
Jag känner inte till vare sig boken eller filmen.. :D
Sv: Hahaha! Jag ser att Gun redan har svarat för oss. ;) Jag funderar också på att skriva ett inlägg lite generellt om det att träffas IRL, det är en annorlunda, men väldigt positiv upplevelse!! Just nu sitter jag på nattåget Stockholm - Lund. Hoppas du sover gott.
Ja det är en film jag velat,se och kommer att se.
Det är ju så med livet,inget är svart eller vitt.Så svårt att svara på denna fråga.Däremot har jag en fråga,hur kan man skaffa barn och sedan lämna dem i tonåren för att förverkliga sina drömmar.Mamma stack till stkh och killen ,vart lämnad åt sitt öde.Han går i skolan (gymnasie)bor i ett studenthem,men sen på loven finns ingen mamma i pite,så han har bott hos oss i helgen,och vi har pratat om hur man tänker ekonomiskt och handlar rätt för att få det att gå ihop.......Fy fan vad jag blir hatisk.........
Låter som en bok som jag ska gå till biblioteket för att se om de har hemma för att läsa.
Tyvärr är ju inte livet så enkelt att man kan sitta här och säga vad som är rätt eller fel förrän man står i den situationen själv. Skulle nog gå långt för att rädda mitt barn, men att designa ett annat för att den ska rädda? Nja, nej jag tror inte jag skulle ta det så långt. Även det barnet ska under sitt fortsatta liv känna att den kom just för sin egen saks skull och inte bara för att rädda någon annan. Jag tror att det är en svår balansgång att få även det andra att känna sig fullt ut önskad för sin alldles egna skull
Jag har sett filmen. Jag hade nog gjort precis som föräldrarna i filmen. Rätt eller fel? Inte en aning. Tror bara att det är rent av omöjligt att tänka förnuftigt i den situationen. Man vill bara rädda sitt barn till vilket pris som helst. Så känns det nu, när jag haft förmånen att slippa ta ett sådant oerhört svårt beslut.
Filmen var mycket bra och ja, visst trillade tårarna! Klart sevärd!
Jag kom plötsligen på att du blev väl glad över vinnaren i Melodifestivalen? Grattis till dig!! :D Jag vet du höll på Anna. (För SÅ fel kan jag inte komma ihåg, eller? :D)
Jag har sett filmen och den berörde mej verkligen.
Svårt att säga hur man skulle göra. Nu tänker jag att jag aldrig skulle föda ett till barn bara för att rädda ett annat, men om man vore i den sitsen så vet men ju inte....
