Dagen då jag "glömde" mina glasögon...
Här skulle jag satt in ett foto på mig med glasögon stora som Helges. Ni vet, ugglan på Hedvigs tak i barnprogrammet
A till Ö. Men de fotoalbumen är kvar nere i förrådet. Tacka er lyckliga stjärna för det!! ;o)
Åren gick, men storleken på glasögonen bestod! I 8:an hände dock något. Jag "glömde" plötsligt glasögonen hemma. Ärligt talat så vet jag inte varför. Det var ingen som retade mig eller så. Jag bara bestämde mig för att se kasst i fortsättningen! Hahahaha.. Att jag dessutom satt längst bak i klassrummet och inte såg ett skit av vad läraren skrev på tavlan, ja det var tydligen helt okey. Tur att jag hade kamrater vars anteckningar jag skrev av. Helt sjukt!
Under första terminen på Distributions- och Kontorslinjen klarade sig "Den närsynta bofinken Pia" rätt bra, men sedan blev det värre. Då skulle vi lära oss att skriva maskin och pappret vi skulle skriva av var placerad på en dokumenthållare bredvid skrivmaskinen. Tillräckligt långt bort för att jag mest skulle se svarta prickar istället för bokstäver. Insåg då att det nog var dags att kolla synen igen.
Ett besök hos optikern gjordes och någon vecka efter det hämtade jag ut mina nya fina, STORA, glasögon. Herregud, vilket glasögonmode det var då!
Det första jag reagerade på när jag kom ut från optikern med de nya "ögonen" på näsan var att världen var skarp och att jag plötsligt såg väg- och gatuskyltarna väldigt klart. Mötte en bil och kunde läsa registreringsnumret på långt håll! Wow! Där och då fattade jag hur vännen Carina kunnat hålla koll på de eftertraktade killarnas bilar!
När jag kom hem till min moster, där jag bodde under mina två gymnasieår, så upptäckte jag en märklig sak. Det var små blommor på hennes tapet! Jag som alltid trott att den varit enfärgad! :o)
Ett par år efter detta hade jag linser och det var väldigt smidigt när jag spelade fotboll, men tills slut orkade jag inte joxa med dem och återgick till glasögon, vilket jag fortfarande använder. Om det inte vore så förbaskat dyrt, och läskigt, så skulle jag nog operera bort min närsynthet.
Har du glasögon eller linser? Har du kanske rent av låtit operera ögonen?
Jag blev med glasögon härom året. Lite svårt att vänja sig är det allt.
Jag har i rask takt fått erfara att all skrift nu för tiden skrivs så otydligt så jag har svårt att se den. Det finstilta skrivs allt inte så tydligt som förr. För tre år sedan fick jag läs- samt terminalglasögon som jag enbart använder när jag läser, aldrig vid datorn - kan liksom inte vänja mig. Nu, tre år senare, inser jag att det börjar bli dags för nya...ett oundvikligt faktum.
Jag skulle behöva läsglasögon, men kämpar emot. Egentligen kanske man tjänar i längden på att operera ögonen. Glasögon kostar ju en del det också.
Inget dera faktiskt, och det är jag glad över. Glasögon verkar vara bökiga och jag hade garanterat haft sönder dem genast.
Jag har opererat mig, men har som du sett, fortfarande glasögon. Jag såg JÄTTEDÅLIGT förut, typ -10, numer har jag kanske -1,5. Det är skillnad för mig. De kan inte garantera att man klarar sig utan glasögon när man såg så dåligt som jag gjorde. Men jag gjorde mina op i Sthlm på mitten av 90-talet. Det kanske är annars nu? Nu finns det iallafall fler metoder, då fanns det bara en.
Jag började med läsglasögon för 3 år sen och då gick det snabbt utför. Ser väldigt dåligt nu och det som irriterar mig är att jag inte har vant mig riktigt och ofta glömmer de. Plötsligt sitter jag på en restaurang och kan inte läsa menyn. Tråkigt. Har inte förstått vilket handikapp det är förrän jag själv drabbades, men så är det ju ofta. Man blir lite mer ödmjuk för varje grej.. ;)
