Pain in the...
Har tyvärr insett att det inte verkar vara så bra för nämnda kroppsdel att köra Body Combat. Jag måste in i gymmet och träna upp nackmuskulaturen ordentligt innan jag kör de där passen igen.
Sedan är det en annan sak också. Nackdelen med att jag inte röker längre! Innan ni börjar grymta så ska jag förklara vad jag menar. Förut, om jag t ex höll på att höststäda i köket(som jag gjorde förra helgen), så fick jag, med jämna mellanrum, en "knackning på axeln". Det innebar en "rökpaus", vilket i sin tur innebar en paus från arbetet.
Den "knackningen" får jag ju inte längre, vilket gör att jag kör på med städningen.. utan pauser. Och gissa hur bra det är för min nacke? Nej, just det, inget vidare alls! Måste införskaffa en äggklocka! :)
Jag får ofta frågan: "Hur går det med rökningen?" På det svarar jag alltid: "Dåligt!"
För det är så himla roligt att se personens min tills jag förklarar att "ja, det går verkligen dåligt med rökningen. Har inte rökt sedan i påskas" :)
När det gäller Carro i USA så har det ändå gått lättare än jag trodde det skulle göra. Självklart saknar jag ungen min, men den där oron som jag var säker på att jag skulle gå omkring med hela tiden, den finns inte. Jag har nog lyckats släppa ansvaret till värdfamiljen och det känns skönt. Det känns också så bra att hon hamnade i en toppenfamilj redan från början för det är många studenter som tvingats byta familj efter ett par veckor.
Det är tydligen många studenter som åkt hem också, efter ca 5-6 veckor i USA. Jag tror Carro sa att det var ett 20-tal. Många har haft otur med sina familjer, vissa har hamnat i s k "trailerparks"(husvagn) och för andra så har det visat sig, efter de anlänt, att de inte ens har någon värdfamilj än. De har bott hos kontaktpersonen och mer eller mindre uppmanats att försöka hitta en egen värdfamilj genom kompisarna på skolan! Helt sjukt!
Men det är många som åkt hem pga hemlängtan också. Vissa orkar kämpa emot med vetskapen om att det blir bättre, medan andra mår alltför dåligt. Kanske har inte alla heller insett vad det innebär att vara borta så länge hemifrån. Jag vet att Carro läste massor av utbytesbloggar i nästan två år innan hon åkte. Genom dessa blev hon varse om både negativa och positiva saker. Allt är inte en dans på rosor när du befinner dig som ensam svensk i USA. Allt är nytt; familjen, skolan, omgivningarna, vännerna, affärerna.. Förutom Subway som tydligen ser exakt likadan ut som i Sverige!! :)
Stackars dig och nacken, en äggklocka låter som en bra idé!
Men, så otroligt skönt att det går så bra "over there" för Carro - det är bra långt hem!
Lite nyfiken bara... Vilken organisation är hon där med?
Du ska absolut köra med äggklocka. Det funkar jätte bra för mig. Då får jag automatiskt tänka på en liten paus. För annars kör jag på precis som du gör....
Vad kul att höra att hon trivs och det funkar så bra för henne! :-)
Hur går det för er och ert "nya barn" då?
Så jäkla duktig du är som klarat av att sluta röka!
Jag programmerar in möten som Kaffepaus eller TV-paus eller något liknande som gör att jag tar rast då telefonen plingar till.
Skönt att höra att dottern fick en bra värdfamilj...det är nog jobbigt att bo i ett annat land och plugga. Ska man även stå ut med en dålig värdfamilj blir det nog för jobbigt.
men din stackars nacke eller stackars Pia som har en sån nacke. Du måste börja med nya straaategier,telefon larm eller känna efter före, jobba en stund vila med värmekudde jobba , läsa en bok, etc. vad kul att det går bra för Carro, det är så trist för dom som får ge upp.Skönt att du släppt oron. Vad gör du på onsdag denna vecka? Det kan nog bjudas på te då Kram
