Vår fina Bessie...

Det känns konstigt härhemma. Det är så tomt.
Inget glatt svansviftande när man kliver upp på morgonen eller när man kommer hem från jobbet.

Följande dikt, skriven av Susan A. Jackson, fick jag av min vän Marléne,
ord som verkligen stärker mig i att vi tog rätt beslut.

Vår fina Bessie, Du fattas oss!

"May I Go?

May I go now?
Do you think the time is right?
May I say good-bye to pain-filled days
and endless lonely nights?

I’ve lived my life and done my best,
an example tried to be.
So can I take that step beyond
and set my spirit free?

I didn’t want to go at first,
I fought with all my might.
But something seems to draw me now
to a warm and loving light.

I want to go.
I really do.

It’s difficult to stay.
But I will try as best I can
to live just one more day,

To give you time to care for me
and share your love and fears.
I know you’re sad and so afraid,
because I see your tears.

I’ll not be far,
I promise that, and hope you’ll always know
that my spirit will be close to you,
wherever you may go.

Thank you so for loving me.
You know I love you too.
That’s why it’s hard to say good-bye
and end this life with you.

So hold me now, just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you’ll let me go today.


"Får jag gå?

Får jag gå nu?
Tror du att tiden är rätt?
Får jag säga adjö till smärtfyllda dagar
och oändligt ensamma nätter?

Jag har
levt mitt liv och gjort mitt bästa,

försökt att vara ett exempel
Så kan jag ta det ett steg längre
och släppa min ande fri?

Jag ville inte
först,

Jag kämpade med all min kraft.
Men jag verkar dras mot något nu,
mot ett varmt och kärleksfull ljus.

Jag vill
gå.

Det gör jag verkligen.

Det är
svårt att stanna.

Men jag ska försöka så gott jag kan,
att leva bara en dag till

För att ge
dig tid att ta hand om mig

och dela din kärlek och rädsla.
Jag vet att du är ledsen och så rädd,
eftersom jag ser dina tårar.

Jag
kommer inte att vara långt bort

Jag lovar det, och hoppas att du alltid vet
att min ande kommer att vara nära dig,
vart du än går.

Tack för
att du älskade mig.

Du vet att jag älskar dig också.
Det är därför det är svårt att säga adjö
och avsluta det här livet med dig.

håll om mig nu, bara en gång

och låt mig höra dig säga,
att eftersom du bryr dig så mycket för mig,
låter du mig gå idag."



Kommentarer
Postat av: puzzelkvinnan

Tårarna trillar,så fint............



Kram.Pia

2012-02-10 @ 20:27:43
URL: http://puzzelkvinnan.blogg.se/
Postat av: Kristina

men vilken underbar dikt. Förstår att det är tomt utan Bessie. Kan nog inte ens fatta det. Omsluter dig med kramar i all fall

2012-02-10 @ 23:32:24
URL: http://ruach.blogg.se/
Postat av: Anonym

vilken fin dikt...Mina tårar trillar....

2012-02-11 @ 16:35:24
Postat av: Dom kallar mig Yngve

<3 Tänker på dig!

2012-02-11 @ 21:38:53
URL: http://antipod.blogg.se/
Postat av: Laila

Så fint skrivet...

2012-02-11 @ 22:34:15
URL: http://tillklippt.blogspot.com/
Postat av: Anna

Ush Pia mina tårar börjar rinna kan inte läsa den. Alla minnen från djuren kommer fram. den är fin men så hemsk... hoppas det känns ok ändå och att ni snart mår bättre.



Kram min vän

2012-02-12 @ 10:09:49
URL: http://wiccans.wordpress.com
Postat av: Ylva

Åh, nej, så sorgligt! Jag får tårar i ögonen. Men jag tycker ni gjorde rätt; jag har sett så många som försökt hålla liv i sina hundar fast de varit jättesjuka. Kram!

2012-02-12 @ 12:33:10
URL: http://yfronten.blogg.se/
Postat av: anna

Hej Pia, anna från körsbärsvägen här :) .. Jag beklagar sorgen <3 . Vilken otroligt fin dikt , tårarna bara rinner :( . Vi står inför samma svåra beslut, då vår Nikita har fått cancer i levern..Hur ska jag kunna bestämma en dag då hon ska dö ?? Jag tror jag lånar några rader ur din dikt om det är okej ?!! Hälsa anders kram Anna o Janne

2012-02-13 @ 19:18:41
Postat av: Svorskan

Bessie och Madde och massor av andra hundar springer i hundhimlen och har jätteroligt. Men de tycker det är synd att vi är ledsna. De vill att vi skall minnas de med ett leende om läpparna.



Det tog mig ett tag att tänka så när Madde dog, men numera är hon ett underbart minne som jag glädjas åt. Ibland säger jag fel till Mimi och kallar henne Madde istället. Men jag är övertygad om att både Madde och Mimi tar det som en komplimang.



Det gör ont. Jag vet. Och det är tomt. Och ibland tycker man sig se henne i ögonvrån.



KRAM

2012-02-25 @ 11:47:19
URL: http://svorskan.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0