Återigen har det gått flera dagar utan något nytt inlägg. Konstigt nog blir jag inte stressad av det. Inte som förut i allafall. Jag kan få lite dåligt samvete av att jag inte skriver här så ofta, eftersom jag ser att ni är här och kikar var och varannan dag! Vill ju gärna ha er kvar så det är nog bäst att jag skärper till mig lite. Innan ni ledsnar helt, menar jag! :)

Så nu varnar jag för ett långt inlägg!! :)


Bild tagen 2011.

Jag undrar vad som förändrats. Är det kanske jag som förändrats? Ja, jag tror faktiskt det.

Förra året bestämde jag mig. Jag skulle först och främst komma igång med någon form av rolig träning. Och befästa ett träningsbehov. Sedan skulle jag sluta röka. Och till sist skulle jag satsa på maten, att äta sunt och rätt. Och varje sak skulle få ta den tid som krävdes.

Under det senaste året har jag börjat träna. Två-tre gånger i veckan har jag tagit mig till Medley. Från början har det mest handlat om gymträning och zumba. Men om man bortser från nyliga mitt träningsavbrott på 3,5 vecka, så har jag numera utökat gymtiden med att använda andra maskiner än bara rodden och sidesteppen. Det ena ger det andra. Det jag tyckte var öken förra året kan jag nu tycka är skitkul! Och så kör jag zumba förstås.

Dessutom är det, om en vecka, ett helt år sedan jag drog mitt sista bloss på en cigarett. Den sista ciggen röktes på långfredagens kväll, efter middagen. Det har varit ett jobbigt år. Inte pga nikotinet. Nej, det suget försvann efter en vecka. Men min reträttväg var borta. När negativa känslor kom över mig hade jag ingenstans att fly längre. För det var så jag gjorde tidigare. Om något gjorde mig ledsen eller förbaskad, ja då stövlade jag ut på balkongen. Satt där och rökte tre cigg på raken och kanske grät en skvätt. Och sedan var allt bra igen. För den gången i allafall!

Numera funkar inte den strategin, vilket har gjort att jag tvingats ta itu med de där negativa känslorna. Försöka lösa problemet istället för att "fly" ifrån dem. Och det har varken varit ett lätt eller roligt "arbete". Men det har stärkt mig. Att inte ge efter för minsta motstånd utan att försöka stå emot och jobba hårt. Jag känner mig stolt över mig själv. Jag kan fortfarande få känslan att jag "VILL röka", men nu vet jag att det inte handlar om att inhalera nikotin. Det handlar inte om cigaretter överhuvudtaget. Det handlar bara om flykt! :)

De två första sakerna på listan är nu genomförda. Och då var det dags för maten. Jag har kört Cambridgemetoden i ett elva dagar nu. Naturligtvis gör jag det för att tappa kilon, men framför allt är det för att bryta mitt oerhörda sockerberoende. Har druckit shakes, ätit soppor och tuggat i mig bars och efter sex dagar hade jag tappat 2,5 kg i vikt. Efter de sex dagarna har jag plussat på med lite protein och grönsaker till middagsmålet. Har tappat 3,5 kg t o m idag.

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad av hur goda Cambridgemåltiderna var. Så det har inte varit svårt att få i sig det. Däremot så var dag 4 för mig skitjobbig. Inte så att jag var hungrig. Men jag var illamående och yr. Dumt nog hade jag bokat in en massagetid den dagen och det spädde bara på illamåendet och yrseln! (Blir alltid så direkt efter massagen. Hon får väl igång blodcirkulationen och jag reagerar med att må illa och känna mig yrslig!).

Dagen efter, fredag kväll, var också jobbig. Men då handlade det mer om vana. Vi brukade äta god mat, käka godis och häcka i soffan på fredagarna. Jag hallucinerade kring massor av olika maträtter, som pizza och kebabrullar :) Det intressanta(för en sockerråtta som mig!) var nog att jag inte längtade efter sötsaker utan efter salta maträtter!

Så ur hälsoperspektiv har det varit ett bra år. Det känns också som om jag verkligen tagit en sak i taget. Kört ett bra tag med en sak innan jag tagit tag i nästa grej. Istället för att göra allt på en gång - börja träna, sluta röka och äta rätt! Det har jag försökt tidigare och det funkade inte!

Men det har också varit ett tufft år, inte bara pga ovanstående. Jag har saknat och saknar Carolina så mycket. Jag tror dock att jag har klarat alla de här månaderna som hon varit så långt borta genom att jag distanserat mig en aning. Jag orkar inte alltid gå in i den där saknar-henne-känslan för det är för jobbigt. Och den gör ingen nytta. Den tär bara på mig.

Jag, och maken tycker nog likadant, är så glad över att Johanna är kvar härhemma. Vi är nära varandra och det känns jättebra! <3 Till sommaren tar hon studenten och det känns verkligen att hon är vuxen nu. Vi har många spännande projekt på gång..

Sedan var vi tvungen att låta Bessie somna in. Det var tungt eftersom vi haft henne hos oss i nästan 12 år! Många gånger så hör jag henne "snarka" och krafsa i bädden, fastän hon inte finns längre. Hon är här "in spirit" ibland! Saknar henne jättemycket! <3

Vi har ju haft, och har fram till 5-6 maj, en utbytesstudent boende hos oss. Anna. Dessa månader med henne har varit roliga, jobbiga, intressanta, sorgliga och oerhört lärorika. Det har varit ovant med en, till att börja med, främmande människa boende här. Men samtidigt har det har varit en ynnest att ha fått lära sig saker, inte bara från Taiwan utan också från Kina och USA. Många gånger har samtalen varit upplysande och andra gånger närapå terapeutiska.

Sista tiden har samtalen varit mera "mammiga" eftersom hon varit ledsen över att hennes mamma inte kan komma hit för att hämta hem henne. Hon hade verkligen hoppats på det! Anna har ju bott hemifrån sedan tredje klass(internat) och de två sista åren har hon bara träffat sin familj på somrarna eftersom hon varit utbytesstudent i USA. Till hösten kommer hon att bo i USA och gå på college där. Osäkert var i USA det blir. Hon har skickat in massor av ansökningar till olika skolor. Dessutom fick hon veta att hon inte kan stanna till midsommar, då hennes återresa är 19 juni. Att boka om den kostar över 5000 kronor! :(

På jobbet är det också förändringar på gång. En kollega går i pension och en ny person kommer att anställas. Den personen blir min närmaste kollega. Jag har suttit med i rekryteringsgruppen och det har skett intervjuer med en del personer.  Jag är övertygad om att det kommer att bli bra, oavsett vem av dessa personer som får tjänsten.

Våren känns fullspäckad med spännande saker. Nu närmast väntar resan norrut till påskhelgen. Kanske firar jag min ettårsdag som ickerökare genom att vara med i skidtävlingen hemma i byn på långfredagen. Sedan har vi tre hemliga saker att göra i april. Vad det är får ni veta efteråt! :)

Den 17 maj åker vi ner till Stockholm för att dagen efter flyga över till New York och två dagar senare vidare till Carolina i Logan, Ohio där vi stannar 6 dagar. Det blir två dagar till i NYC innan vi anländer till Stockholm den 30/5.

Efter "hemligheterna" i april, resan till USA, Johannas student och släktträff i södern är nog pengarna slut! Hahahaha.. Skämt åsido, det blir nog en lugn sommar med en kort, sen semester. Vill åka norrut, njuta av solen på hällarna vid älven och bl a hälsa på hos brorsan i hans nybyggda stuga. Och bara andas ut.. :)

Klockan var ju sketamycket när jag vaknade idag.. men EGENTLIGEN var klockan bara 9.45! Johanna och jag en promenad bort till Nolialoppisen. Det var ett riktigt skönt vårväder, varmt i solen och aningen kyligt i skuggan.

Hela eftermiddagen har jag suttit framför symaskinen. Började med att förlänga livet på ett par jeans. Sedan hittade jag "monogram" som mamma sytt på två örngott när hon var ung. Har klippt bort själva monogrammen och sytt fast dem på ett svart tyg. Ska köpa ett krämfärgat tyg, sy två kuddöverdrag och sätta fast monogrammen där! Det kommer att bli jättefint.

Visst har hon broderat vackert?!


Från ett annat örngott hittade jag en tygbård, som jag sydde fast på min egenhändigt gjorda tygväska i svart/vitt.


Förresten, jag var ju rätt kreativ i tisdags också när jag var på pysselkväll i Vasakyrkan. En nyopererad Kristina dök också upp där. Jag är så imponerad av henne!

Vi fick lära oss att göra presentpåsar. Det var jätteroligt. De är inte riktigt färdiga.. Jag måste göra hål högst upp, sätta i ett fint snöre och kanske fäste en namnetikett vid snöret.

(Klicka på bilderna för att göra dem större)




Nu är det dags för sängen! Kram på er allihopa!

Häromdagen kom HSB-tidningen och gissa om jag blev förvånad. Ser ni vem som höjer glaset i det högra hörnet?



Jo, det var ju jag!!! När vi firade vårt hus som fyllde 50 år.


I torsdags kväll hade jag, Johanna, Anna och Xime Na biljetter till Al Pitchers "Fika tour" på Sagateatern. Herrejösses, så rolig karln var!!! Har ni möjlighet att köpa biljetter till denna föreställning, så gör det!!!

I söndags åkte jag, Johanna och Anna till Tropikhuset i Holmsund. Det är ett mysigt ställe där man kan kela med ormar varje hel timme! Det här var en pigg liten 20-åring! Och ja, det är jag som har den runt halsen :)



Även Johanna och Anna kelade med ormen. På påsklovet ska de ta ut de stoooora ormarna, mata dem och låta folk hålla i dem. Det vore ju himla skoj! :)

Här en nyfiken liten ödla


Man kan ju undra om den semestrat på samma ställe som en viss kändis. På solen, alltså! ;)


En grön sak. Inte en grönsak.


Någon form av ekorre, som bara är vaken på nätterna. Buren var mörklagd med små ljusslingor som lyste upp lite grann. Antar att de tänder helt när det är dags för "korren" att sova! :)


Öhh.. Living in a box?!


Nisses konditori var stängt, så vi fikade på Strömpilen istället.

I morgon kommer mina tankar att finnas hos min fina vän Kristina. Hon skall opereras. Igen. För den där eländiga sjukdomen cancer kämpar för att få ha övertaget i hennes kropp.

Men vi är många som gör allt vi kan för att ställa oss i vägen för den. Sjukvårdspersonalen och deras medicinska behandling. Men också familjen, släkten, vännerna. Som håller tummar, som ber till högre makter, som skänker pengar till forskning. Som, precis som Kristina själv, vägrar ge upp utan har bestämt sig för att det kommer att gå bra. Något annat finns liksom inte på kartan.



Så fort jag anstränger mig, pratar en längre stund eller skrattar, ja då börjar jag hosta som tusan! Är ju egentligen inget att klaga över, med tanke vad jag skrev om tidigare i inlägget, men nog så irriterande! :( Kör med slemlösande och luftrörsvidgande. Hoppas på att kunna köra zumba i morgon, saknar det så mycket!

Nu är det dags för sängen. Ta hand om er!

Jag har nog alltid tittat, med ett halvt öga och öra, på Melodifestivalen. Har väl haft mina åsikter om låtarna.

Men i år var det på ett annat sätt.

För så fort jag hört Loreens låt Euphoria var jag såld! Jag minns inte om jag någonsin blivit så förälskad i en låt. Den satte sig i bröstet på mig, den fanns kvar i mig i flera dagar efteråt. Och jag förstår inte riktigt vad som händer i kroppen när jag hör den sången.

Så, med det sagt, så kan man lugnt säga att mitt inre var i uppror innan röstningen var klar och Loreen stod som vinnare. Jag har aldrig någonsin blivit skakis av att titta på en poängutdelning. Men det blev jag ikväll. Och jag tror att jag skulle ha blivit helt förstörd om det visat sig att Danny fått de flesta rösterna. Är inte det märkligt? Det är ju bara en sång, ett uppträdande.. Jag fattar det inte!!

Men det känns underbart just nu. Loreen som segrare och Ranelid på sista plats. Heja Svenska folket och Europeiska juryn!

Det betyder att jag fyllde 45 år igår. Eller??!! Facebook säger tydligen att jag fyller 44 år.. och, som ni vet, allt som skrivs på FB är ju sant, så... Hahahaha...

Det kändes konstigt att, på sin födelsedag, inte ha sina tjejer härhemma. Ganska ledsamt faktiskt! :( Även om vi inte brukar ställa till med något större firande så saknar jag dem.. Eller kanske är det just därför jag saknar dem, vi är alltid så få som firar våra födelsedagar, så är någon av ens kära borta.. ja, då märks det ju. Vi har så långt till släkten, både i norr och söder.

Men jag har en fin make som kom hem med en söt, lagom stor, tårta och ett presentkort på Hud.nu. Han visste inte att jag hunnit handla ingredienser till en tårta som Anna och Xime Na glatt fixade till på eftermiddagen. Men tårta är ju gott! :)




Av Anna fick jag ett par fina träningsskor. New Balance. Hennes pappa jobbar på företaget som gör dem! :) Och kolla vilken färg de hade på sig! De blir perfekta gymdojjor.

När man legat däckad ex antal dagar så är det tungt att börja jobba igen. Att säga att det kändes trögt på morgonen är väl ingen överdrift! I morse skulle jag också följa Johanna till busstation då hon skulle ta bussen upp till byn. Det var en lätt kallsvettig och darrig Pia som anlände till jobbet vid halv nio!

Dagen har varit lång, men gått bra. Några hostattacker har undvikits genom att telefonsamtal har avslutats genom en enda låååång utandning. Men jeeeez, vilken hosta så fort luren lagts på och inandning kunde ske! :)

Jobbade fram till halv sex. Stämplade ut och cyklade förbi en smörgåsbutik. Köpte en toastad kycklingmacka. Tog med mig mackan till kyrkan.

Temat på pysselkvällen på Vasakyrkan var Luffarslöjd. Det var verkligen jättekul att få lära sig lite och få prova på olika saker.

Här kommer mina alster:

Tre par ringar


Bokmärken


Som funkar typ så här


En fjärilskrok


En annan krok


Nu är jag jättetrött, så det är sängen nästa. Ha det gott, vänner! Kram!

Ojoj, här var det länge sedan det uppdaterades. Men har inte riktigt haft inspiration eller ork. Flunsan slog till.
Först ut var Anders och sedan jag, Anna och sist Johanna. Anders har nu piggnat till, så det finns hopp för oss andra.

Igår tyckte jag att jag var riktigt pigg, så Anna och jag fick skjuts in till stan av Anders. Där gick vi i solen och kikade på alla snöskulpturer. Vi passade på att vila lite då vi tog en fika på Åhléns. På hemvägen fotade vi de fina konstverken. Här ser ni några bilder. Temat var "Umeå by night".

Den här skulpturen var skitcool. "Nattmat" var namnet och den hade otroliga detaljer, som sesamfröna och alla tillbehör mellan hamburgerbröden.


Men nedanstående var min favorit. "The moon resting in Ume river". Jag fick en härlig inre bild av hur månen guppar fram, som en lampa mitt i älven! :)


"Under månen i natt" gillade jag också. Den var genial i sin enkelhet! Tror faktiskt att det var denna skulptur som fick de flesta rösterna.


Minns inte namnet på följande skulpturer.








Här poserar Anna med sin favoritskulptur, "Nattens beskyddare".


Väl hemma gick luften ur Pia, kan jag säga. Det blev nog lite för mycket ansträngning för tidigt :( Sov ett par timmar och sedan var det date med tvättstugan på kvällen. Puh!

I natt har jag hostat som en galning! Känner mig helt slut i kroppen. Jag bara hoppas att jag ska orka jobba i morgon. Är lite tveksam för tillfället! :(

Jag vill också berätta att Carro och de andra mår bra därborta i USA. Det känns väldigt skönt! Det har figurerat tornados därborta, men hon bor i Hocking Hills. Enligt Lori, värdmamman, så är det sällan tornados eller orkaner når dem. Bergen stoppar visst deras framfart! Men de kan få ordentliga åskväder istället.

Nä, nu ska jag vila lite..