Men va f-n!!!

Jag och dottern åkte till Apoteket idag. Jag ville nämligen inte vara med om en kväll till med migränhelvetet.. Igår var det andra gången på kort tid som jag hade en djävulsk huvudvärk, den var t o m värre än sist. Mina Citodon brukar hjälpa i vanliga fall, men de här två sista anfallen rådde de inte på.

Sagt och gjort, jag rådfrågade en apotekare om vilken sort jag borde välja och hon rekommenderade mig följande lilla ask till det facila (not) priset av 99 kronor:



Jag tittade inte så noga på asken utan gick till kassan och betalade. Döm om min förvåning när jag kommer hem och öppnar den lilla asken.. Där finns två (2) vita tabletter!! Vaaa?!
Har jag betalt 99 spänn för TVÅ JÄVLA TABLETTER??!

Japp, tydligen!


Inte mycket nytt under solen...

Fortfarande hemma, sjukskriven hela veckan.. Lider fortfarande av illamående och värk men den börjar, tack och lov, avta allt mer. Däremot fick jag ett migränanfall igår som inte var att leka med; det var nära att maken fick skjutsa in mig till sjukhuset.

Usch, så tråkiga inlägg det har blivit sista tiden.. Jag är imponerad över att ni fortfarande tar er hit och läser! :o)

Ta hand om er!!

Livstecken...

Det är lugna gatan härhemma.. Mår nämligen fortfarande pestigt med illamående och en ilande värk i nacken.. Jag är så less på att ligga i sängen eller sitta i soffan, men så fort jag rör på mig så ökar illamåendet. Jag ska försöka ta mig till Apoteket i eftermiddag och införskaffa en nackkrage. Kanske kan den ge lite stöd i allafall (om jag klarar av att ha den på mig.. kvävningsvarning!!). I morgon kl 12.00 fick jag en tid hos min underbara massör Gertrud och det ska bli skönt!

Jag kan bara sitta vid datorn korta stunder och passar då på att checka mailen och bloggkommentarer..
Så.. får ni inget besök av mig så hoppas jag att ni förstår varför!


Under ytan...

Jag har fått ett bakslag, ett ordentligt sådant. Jag har pressat kroppen på ett sätt som jag vet att jag inte borde ha gjort. Och det får jag sota för nu i form av ett djävulskt illamående, yrsel och domningar. Jag har sådan ångest över att inte veta hur länge det ska hålla i sig. F-n också!!

Behandling...

Tänk vilket underverk:

- En klick Iprensalva

- En Citodon

- En spikmatta

- Ett stycke Bones på 3:an

kan göra för en ond nacke!!! :o)

Slut på lidandet???

Min kropp var nog rätt slut igår. Efter tio minuter på bussen mot Luleå slocknade jag och vaknade strax innan vi var framme. Fördelen var att tiden gick väldigt snabbt!! En timmes väntetid i Luleå innan resan med Kustbussen ner mot Umeå tog vid. Jag satsade 90 spänn på egen plats i business class och det var skönt för bussen blev "knökfull"!!
Dessutom fick jag två kvällstidningar, en macka, en mugg choklad och hörlurar för de där 90 kronorna; inte helt fel.  :o)

Väl hemma insåg jag att jag nog inte skulle orka jobba dagen efter så jag meddelade chefen. Tur var det! För idag har jag gått som i dvala, ömsom sovit och ömsom häckat i soffan framför tv:n. Men nu, så här på kvällskvisten, börjar jag nog se slutet på "lidandet"!! Känner mig rätt utvilad nu och snuvan har gett med sig nästan helt. Endast en lätt huvudvärk, som jag tror mest beror på mitt etappsovande idag! :o)

I morgon hoppas jag vakna upp pigg som en mört och glad som en lärka.. Öhh, den som lever får se!! :o)


Here we go again...

För två veckor sedan var jag med om en incident som krävde snabba åtgärder och hjälp av sjukvården.
I morse hände samma sak igen, fast den här gången handlade det om en vilt främmande människa!

Jag stod på busshållplatsenoch pratade med min "busskompis" M. Plötsligt såg vi en tjej störtdyka rätt ner i backen från bänken hon satt på. Hon hamnade platt på mage och hela hon skakade. Hon var helt stirrig i ögonen och höll på att tuppa av flera gånger. Då ringde jag efter en ambulans. Jag och M vände henne på rygg och jag gav henne lite vatten(har alltid en vattenflaska i min väska). Jag pratade med henne samtidigt som jag pratade med SOS. Jag fick ur henne vad hon hette och hur gammal hon var och lovade att stanna tills ambulansen kom. Hon var hemskt yrslig och verkade "försvinna" ibland, men vi tvingade henne att hålla sig vaken.. Jag var orolig för att hon slagit i huvudet när hon föll. Jag frågade henne om hon druckit och ätit dåligt de senaste dagarna och så var det. Tänkte då att hon kanske fått ett kraftigt blodtrycksfall. Hon hade också slagit i överläppen när hon föll, men det blödde inte så mycket så det var nog mer ett skrapsår än ett jack.

Efter en evighet, ja så kändes det i allfall, kom så ambulansen. Då hade hon piggnat till så pass att hon med stöd kunde ta sig till ambulansen på egna ben. 8.25-bussen som vi väntat på kom aldrig, den hade visst havererat. Istället fick vi ta 8.40-bussen som kom precis när ambulansen gjorde sig redo för avfärd mot sjukhuset. Tänk allt detta hade bara tagit en dryg kvart!

När jag satt där på bussen med M släppte alla spänningar. Vilket adrenalinpåslag det blir såna här gånger! Jag bara satt och skakade!! Men återigen var jag glad över att ha reagerat och agerat på rätt sätt..

Men Gud, nu har jag fattat det här!! Snälla, testa någon annan nästa gång, va!!


Sabinas kamp är över...

Så fruktansvärt ledsen jag blev när jag gick in på Sabinas blogg och läste att hon nu tvingats ge upp kampen mot cancern. Jag har följt hennes liv via bloggen i många månader nu och ... vilken kämpe hon var!!

Bilden är lånad från Sabinas blogg.

Mina tankar går just nu till hennes familj och i synnerhet till hennes barn.

Cancer...

Detta förhatliga ord, cancer!

Ett ord som tar död på drömmar och framtidstro!
Ett ord som orsakar enorm rädsla!
Ett ord som skriker döden!
Ett ord som drabbar man, kvinna, barn!
Ett ord som ger en känsla av maktlöshet!
Ett ord som inte tar minsta lilla hänsyn!

Så många är drabbade
och det enda jag kan bidra med är pengar till cancerforskningen
och med mina ord, mina kramar, mina tankar

och med mina böner
jag ber till det gudomliga
gör dem friska, hela dem
ge dem deras framtidsdrömmar tillbaka
ge dem en chans till

Alla borde vi leva livet fullt ut
med glädje
med tacksamhet
med ödmjukhet
med empati
och
med blick för det lilla, det självklara
med vetskap om hur snabbt livet kan förändras

Sänder mina varmaste tankar
till
E & S - Tänker på er massor och hoppas att
behandlingen raderat ut all cancer!
till
 Sabina - som inte mår bra alls, men som är en kämpe!
Jag följer dig varje dag!
till
Vimmelmamman - som just är hemkommen efter ytterligare en operation.
Följer även dig dagligen!
till
Min vän T - som jag idag fick veta också har drabbats..
Du finns i mina tankar!!
till
Alla som på något sätt befinner sig i cancerns grepp, drabbad själv,
som anhörig eller vän!

Gör det du kan för att hjälpa
visa att du finns
och
ta chansen att stötta Cancerfonden

SMS-gåva till Cancerfonden
För att skänka 50 kr.
Skicka ordet BESEGRA till 72900





Restless legs...

Här läste jag något intressant om Restless legs. Själv äter jag ju Sifrol men eftersom det är en Parkinsonmedicin så känns det lite olustigt eftersom ingen vet något om de långsiktiga biverkningarna. Ska be min läkare kolla järnvärdet på mig och jag ska be att få information om det där plåstret.

Restless legs...

Detta inlägg kommer att bli en klagotext.. Sorry, men mitt sista dygn har bestått av sömnlöshet pga helvetiska myrkrypningar i bägge benen och i höger arm, symtom som jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Trots att jag tog min Sifroltablett igår kväll så hände tydligen något i natt.

Antingen har tabletterna slutat verka(jag får panik av bara tanken!) eller så var det något fel med just den tabletten(hur sannolikt är det??) Vid 6-tiden pallade jag inte längre och tog då ett extra Sifrolpiller och en Citodon mot smärtan som bultade i benen och armen.

Några timmars sömn och sen kom ju migränen som ett brunt fönsterkuvert i brevlådan. En ny värktablett och 1,5 timme på spikmattan.. Känner mig rätt bakis just nu, men hoppas på en lugn natt!


Migrän...

Vid halv tre i eftermiddag pallade jag inte mer.. Då åkte jag hem, tog en Citodon och lade mig på spikmattan. Där har jag legat fram till nu, bortsett från middagsätandet. Jädrans migrän!! :o(

Mår bättre nu, men känner mig "bakis". Dyker jag inte upp hos er ikväll, ja då förstår ni varför!!

Ta hand om er därute i bloggsfären!!

Fobier...

Jag undrar om det är många som lider av Paraskevithekatriafobi - fobi för fredag den 13:de? De har i så fall det rätt jobbigt just idag.

Jag googlade lite och hittade massor av intressanta fobier, varav Fobofobi var rätt märklig. Fobi mot fobier!! Hm..

Jag led tidigare av Araknofobi - rädsla för spindlar. Men jag botade mig själv genom att "byta det negativa band" som spelades i mitt huvud och kunde till slut klappa en chilensk fågelspindel!

Eller klappa och klappa.. jag petade på den i allafall!! :o)

Nyare inlägg
RSS 2.0