Min dotter J har konstruerat en ny header till min "syster" Lotta. Kika här. Snygg design, va?!

Dotterns egna fina blogg finns här.

Min ena dotter gillar retrosaker eller nya saker som för tankarna till just retro. Eller kallas det vintage när det gäller kläder? Hon har bl a sin morbrors kostymväst, sin mormors kavaj och sin farmors skinnväst. Hon bär hatt à la herrmodell, ikläder sig en beige Fjällrävenjacka, som hon fått av min chef och har sina skolgrejer i en Kånkenryggsäck.

Hon gillar en affär som heter Monki. Där säljer de bl a "Cellbes"-väskor! Är det någon som vet hurdana väskor jag menar när jag säger "Cellbes"? Jag tror att vissa av er nickar igenkännande! Det är väskor som är vävda i ganska kraftigt garn som bildar ett blommönster. Dylika väskor kunde man förr få gratis om man gjorde en beställning ur katalogen Cellbes. Synd att man inte sparat dem!! ;o)

Nämnda dotter har också fått dille på kameror. Hon älskar ju att fota och gillar sin digitala systemkamera. Men.. hon tycker att bilderna blir för perfekta. Hon vill bl a ha en Holgakamera för med den kan man få olika ljusinsläpp som gör att bilderna ser ut som typiska 70-talsfoton(gulnade i kanterna).

Hon har bl a en fin kamera från 40-talet och är nu på jakt efter fler. Det är tydligen inte så viktigt att de funkar, men det är ju ingen nackdel om de fortfarande går att fota med! Är det någon som har en gammal analog kamera som ligger i en kartong och skräpar??? ;o)

... med papper att läsa igenom när det gäller dotterns eventuella utbytesår utomlands. Herregud! Jag förstår varför det stod ".. och när du läst igenom hela häftet, läs igenom det en gång till!".. för det snurrar bara i huvudet av all information, alla regler, alla intyg och alla frågor.. som kräver svar! Puh!

Att avsluta en dag, som var full av telefonsamtal, besök, beställningar, fakturor och arbetsgivarintyg, med en sådan lunta papper är inget jag rekommenderar. Hjärnan är tillfälligt överhettad! ;o)

I morgon.. ja, i morgon ska jag läsa igenom häftet igen.. För ikväll ska jag inte läsa något annat än sidorna i Stieg Larssons andra bok. G´natt!

Ena dottern vill åka till USA nästa höst, som utbytesstudent. Någon som har en son eller dotter som gjort detta? Med vilken organisation har de åkt? Funkade det bra med värdfamilj och skola? Funkade det bra när det var dags för ungdomen från det utbyteslandet att vara hos er i Sverige?

Ja, frågorna är många och jag hoppas att det finns någon/några med erfarenhet och som kan dela med sig av dessa till mig.

I morse vaknade jag rätt tidigt och tänkte: Åh, sköna söndag!

Det byttes snart till att sitta i telefon med sjukvårdsupplysningen! Visserligen hade jag redan diagnosticerat dotterns halsonda till halsfluss, men eftersom jag inte är betrodd med något receptblock var det bara att åka på akuten.

Vi bunkrade upp med böcker, dricka, drickyougurt, Ben & Jerrys(till dottern.. jag har ännu inte provat det!) och desfinfektionsmedel; vi vet ju allihopa vilken tid det kan ta på akuten. Men... det blev nog världens snabbaste besök. Resa, anmälan, provtagning, läkarsamtal(med bekräftelse av min diagnos btw), receptskrivning, apotekbesök och resa hem, allt detta på 1,5 timme! :o)

Men det var tämligen intressant att besöka akutmottagningen. På dörren stod ett anslag: "Lider du av nedanstående symtom; ring på klockan". Och där stod uppradat: hosta, feber, halsont, illamående, huvudvärk och muskelsmärta. Eftersom dottern led av i princip alla sakerna ringde vi på klockan. En sköterska öppnade dörren och höll sig säkert 1,5 meter ifrån oss. Först när jag sa att jag trodde dotterns problem berodde på halsfluss såg hon ut att slappna av lite och släppte in oss! ;o)

Detsamma när vi kom in i undersökningsrummet. En sköterska kom in och jag tror att hon önskade att den lilla topsen hon petade dottern i halsen med hade varit en meter lång istället för hon var rätt ovillig att komma för nära. Men läkaren tog nog priset ändå.

När han kom in så såg man att han var van att ta i hand och att han inte visste vad han skulle göra istället! De har väl fått order om att inte skaka tass med alla patiener så länge svininfluensan härjar!! ;o)
Han ville ju titta dottern i halsen också och tog en sådan där halspinne och ficklampa. Men när hon gapade lyste han bara in i halsen på henne från betryggande avstånd och gick sedan ut för att kolla provsvaret. Han såg lättad ut när han meddelade oss att det var streptokocker! :o)

Förra terminen startade hon ju med lunginflammation, körtelfeber och en fasansfull allergisk reaktion mot penicillinet.. Och nu detta!! Det är synd om min lilla unge! :o(

För 16 år sedan såg min älskade döttrar dagens ljus.

De är så vackra.

De är så kloka.

De är så underbara.

Mina döttrar

De är mitt allt!

... som var mamman i den här historien lånad från Tjuvlyssnat. Jag gillar verkligen inte HH, men det gör definitivt min dotter C!

Tvärbanan mot Sickla Udde

En mamma ~50 och hennes två döttrar (~16 och ~14) sitter och diskuterar Håkan Hellström.
Mamman: Men varför vill du gå på hans konsert för, han sjunger inte bra alls!
Dotter 1 ~16: Sluta, han är jättebra. Det spelar ingen roll om du tycker att han sjunger bra eller inte, det är hans närvaro på scenen som gör det, han älskar verkligen musiken!
Mamman: Jag har ett musikaliskt öra, jag hör om han är bra eller inte. Han sjunger falskt.
Dotter 1: Men hallå, till och med Bert Karlsson sa att han gillade Håkan, och han är ju värsta proffset.
Mamman: Men jag tycker inte om honom.
Dotter 1: Men han har spelat trummor i Broder Daniel!
Dotter 2 ~14: Vem då, Bert Karlsson?

(Cred: Kullelinga Publicerat den 7 juni, 2009 kl. 20:02 under Kollektivtrafik, Stockholm av Tapio)

Jag saknar min unge! Bara så ni vet...

Mina älskade tvillingtjejer fyller 16 år i augusti! Jösses, vart har tiden tagit vägen? Nu är det snart dags att börja övningsköra(hm, det har vi iofs redan testat på.. Shhhh, säg inget till.. typ polisen!), gymnasiet startar om mindre än en månad och barnbidraget upphör att komma in på mitt konto!!

Här nedan kommer en vacker dikt som jag lånade hos Mamma J!

"Twins
So many good things come in pairs,
Like ears and socks and panda bears.
But best of all are sets of twins,
with extra laughter, double grins.

There's so much fun in having two
with twice as many points of view.
So much alike, forever linked,
and yet they're also quite distinct.

They share a birthday and a name,
But moods and tempers aren't the same.
Although at times they may dispute,
their loyalty is absolute.

From days of youth till life is done,
it's one for both and both for one.
We're all quite novel and precise,
But special girls ~ God made twice."

Dotter C klev, tillsammans med två kamrater, på kustbussen för att ta sig drygt 15 mil söderut. De ska bo med en kompis i hennes stuga över helgen. Inte ensamma dock. Föräldrarna finns på plats och jag har pratat med dem..
Så läget är under kontroll! :o) Den andra dottern har planer på att gå på bio med pojkvännen. De ska visst se den nya Harry Potter-filmen.

Här är vädret mulet, men tack och lov rätt varmt i allfall.. Funderar på vad jag ska hitta på idag. Drygt en vecka kvar av semestern och jag kan ju inte påstå att jag känner mig utvilad! *suck*

Funderar på en tripp till Fredrika på lördag. Men ska kolla in den norska vädersiten först. Tempel eller ej, jag känner inte för att stå där i ösregn! ;o)

När mina barn var i 2-3-årsåldern var jag rätt ofta uppe hos mina föräldrar i Norrbotten. Passade på att frilansa för tolkcentralen i Norrbotten; s a s förena nytta med nöje!

Just den här specifika veckan blev händelserik, men inte av det positiva slaget. Till saken hör att min mamma hade läst i någon tidning att de flesta olyckor med barn inblandade händer i hemmet. Det tyckte hon lät konstigt. Jag kan säga som så att när veckan var slut så hade hon nog insett att det var sant!

Det började med att J en dag kom spatserande in i köket. Mamma såg tydligt att hon hade något i munnen och bad min dotter gapa. Döm om hennes förvåning när hon såg ett vitt häftstift trona på hennes tunga! Vilken tur att hon inte svalt den! Puh!

Någon dag senare kom min bror in efter att ha varit i skogen. Han tog av sig sina skogsbyxor och slängde dem på bänken i hallen. I bältet på dessa byxor hade han naturligtvis sin kniv. Plötsligt såg min pappa hur C stod i hallen med kniven i handen och knivbladet vid munnen! Han behöll lugnet och sa tyst till brorsan, som försiktigt stegade ut till C och fick tag i kniven.. Tur att varken jag eller mamma såg detta; vi hade nog blivit smått hysteriska och ungen hade förmodligen skurit sönder sin söta mun!! I normala fall skulle dottern aldrig fått ut någon kniv ur fodralet för även som vuxen var man tvungen att ta i ordentligt och vicka och dra samtidigt.. Men just brorsans kniv satt tydligen väldigt löst i knivslidan och han hade planer på att köpa en ny kniv! Puh igen!!!

Mitt föräldrahem har en vind, så framför vindstrappan hade pappa satt en tunn skiva för att hindra barnen från att ta sig upp i trappan ensamma. Jag lärde mig snabbt att ta värsta klivet över varje gång jag skulle upp på vinden(där vi sov) och snavade aldrig över den. Nåja, man ska vara försiktig med att använda ordet aldrig! 

För en natt så vaknade jag av att J gnydde och jag upptäckte att hon hade feber. Knappt vaken tog jag henne i famnen och gick nerför trappan för att på nedervåningen hämta Alvedonet. Jag lyckades glömma bort skivan som stod framför trappan, klev rätt på den och flög(ja, typ!) rätt ner på alla fyra på hallgolvet. Jag hade lyckan att hinna få bägge händerna under J:s huvud sekunden innan hon skulle slagit huvudet i golvet. Hon blev självklart skiträdd, vaknade och gallskrek.. Mina föräldrar kom rusande, tog upp J i famnen och tröstade henne!! Jag försökte stöna fram att det faktiskt var mer synd om mig eftersom jag hade krossade knäskålar och armbågar(så kändes det i allafall!), men det var det absolut ingen av dem som brydde sig om det! ;o)

Efter dessa tre incidenter sa min mamma berätta inte det här för A(barnens far), för då får ni aldrig mer komma hit! :o)

Varken förr eller senare har några liknande olyckor inträffat så det kan tänkas att vi gjorde bort alla just den där veckan!! ;o)

Den 3 juni, dagen för 9:ornas bal, ringde min mobiltelefon. Jag såg att det var ett 08-nummer och tänkte "jaha, en telefonförsäljare".. En man presenterade sig och sade sig ringa från Garage Film AB. "Ok", tänkte jag.. "Köp fyra filmer, betala för tre, eller??!".

Döm om min förvåning när han istället börjar prata om en filminspelning och att de söker tvillingtjejer till huvudrollerna.
Öhh?! Que??!! Jag skrattade lite och sa att mina tvillingtjejer inte är speciellt lika varandra och att de aldrig hållt på med drama och teater. (Under tiden vi pratade googlade jag på Garage Film och insåg att det nog var ett seriöst samtal, då detta företag varit med och producerat bl a Ciao Bella, Glasblåsarns barn och Smala Sussie!!)

Nåja, jag sa att jag kan ta ett foto på tjejerna och mejla det till honom. Sagt och gjort, jag fotade dem, både i helfigur och ansiktsbild och mejlade ner dessa foton. Innan vi avslutade samtalet var jag tvungen att fråga honom hur i all världen han hittat oss!! Han kunde inte säkert svara, men trodde att det var via Tvillingregistret eller via någon tvillingklubb..

Vi skrattade allihopa härhemma och började fundera vilka tvillingpar vi skulle rekommendera dem istället, tvillingar som var lite mer lika varandra och som kanske var mer vana att agera. Döm om vår förvåning när svarsmejlet kom och där stod "de var väldigt lika varandra, men olika långa". Va??!! Hade de verkligen sett samma bilder som vi?? Han ville att jag skulle filma dem när de läste vissa repliker ur manuset och där de också presenterade sig själva. Vi fattade ingenting, men lånade i allafall en digital filmkamera av chefen (tack för lånet!!). Under många glada skratt och mycket fnissande och sisådär 65 omtagningar lyckades vi få ihop en liten film som sändes till Stockholm.

Som vi redan från början förstod så blev det inget mer av det, men det var ju en rolig upplevelse för tjejerna att vara med om!! Liksom bara så där ur det blå!!! ;o)

Filmen det handlade om var filmatiseringen av Peter Pohls & Kinna Gieths bok "Jag saknar dig, jag saknar dig!". Den ska visst spelas in i Piteå i höst och det ska bli spännande att se filmen när den är klar! Läs här.

Mina underbara ungar har fått intagningsbrevet angående gymnasiet idag.. Och YES!!! De kom in på Medialinjen och på Bild & Form-linjen. Jag är glad, maken är glad och tjejerna är jätteglada!!

Det är bara hunden som inte fattar något!! Och eftersom detta inte kommer att påverka hennes liv nämnvärt, så ids jag inte förklara något för henne.. Hon får vara med och vifta glatt på svansen ändå! ;o)

I vissa reality-såpor fokuseras det på att kn*lla eller supa i tv.. I andra ska det paras grishussar och -mattar med förhoppningsfulla bondewannabes.. Inte direkt några UR-program!!! :o)

Däremot har jag fått nyttig information genom realityserien Top Model.. Ja, jag vet.. ni skrattar och tänker: "Men va f-n, fjantiga modeller.. vad kan man lära sig av det??".

Jo, om man, som jag, har en tonårsdotter som begär att man ska sätta fast hårförlängningar i hennes hår, så...
Då har man verkligen inte sett Top Models-avsnittet "Makeover" helt i onödan!! ;o)

Är numera en fena på att få dit löshåret och senaste gången var i onsdags när en kompis till tjejerna ville ha i rosa hår. Hennes mamma hade stått helt förvirrad med hårtussen i handen och undrat vad hon skulle göra med det!! ;o)

Jag är ju tonårstjejernas och makens frisör. Pengarna vi sparar går oavkortat till mina egna stunder hos frisören!
Det är en bra deal, tycker jag.. ;o)

Ja, kvällen försvann i ett nafs bland läxböckerna.. Ja, vi snackar ju inte mina läxböcker utan dotterns. Den här gången var det judendomen som skulle avhandlas och vem kan det bättre än min vän C. Tror att provet kommer att gå väldigt bra för dottern eftersom jag tror att det är lättare att minnas något som man fått berättat för sig än det man läst i en trist faktabok...

Men, då förstår ni varför jag inte varit på besök hos er ikväll..

I morgon är en annan dag, tralala.. C U!

Jag vet att det inte är bra att oroa sig.. speciellt inte om man oroar sig för något som kanske aldrig kommer att inträffa. Men det är svårt, speciellt när det gäller barnen.

Mina tjejer är snart 16 år och på väg in i vuxenvärlden. De är skötsamma och har definitivt inte gett mig några gråa hår! Men jag oroar mig ändå för alla farligheter som finns därute. Ett piller i en läsk, ett överfall i parken and so on...
Vi skjutsar och hämtar, vi håller kontakten med varandra via mobilen, men inser ju att man inte kan skydda dem mot allt.

Det är en förälders lott och skyldighet att oroa sig för sina barn! Det betyder att man bryr sig och älskar sina barn!

Och det gör vi! Vi älskar våra ungar över allt annat på denna jord!

Läste inlägget På ont och gott hos Onekligen och kom då att tänka på en period när mina tvillingar inte hade ett synkroniserat sovande..

Tvilling J sov från 23.00 till 06.00 varje natt. Tvilling C kom plötsligt på att hon nog var en "nattuggla" och bestämde sig för att natten var en perfekt tid att jollra på. Det som höll mig uppe var att hon inte kolikskrek utan hon låg på filten,  i soffan eller i vagnen och bara var glad.. Lekte med sina tår och skrattade högt och tyckte livet var underbart!

Eftersom jag och pappan till barnen bestämt oss för att ingå äktenskap så satt jag på nätterna och smidde bröllopsplaner, gjorde inbjudningskort och bordsplaceringar. Vi lade oss i gästrummet (allt för att tvilling J och maken som läste på YTH på heltid skulle få sova) vid 3-tiden varje natt och flera nätter sa jag till min glada unge: "Gör vad du vill men nu sover jag!" Har ingen aning om hur länge ungen egentligen var vaken.
Kan meddela alla som tycker att jag var en dålig förälder att jag låg på en bäddmadrass på golvet omgärdad av kuddar som en liten mur runtom oss.. hon kunde liksom inte "smita" någonstans!! :o)

Men när tre veckor gått började jag bli lite sliten av tre timmars sömn per natt. Jag bestämde mig för att, med tvång, synka deras mat- och sovklockor! När tvilling J vaknade, så väckte jag tvilling C(som förmodligen sovit väldigt lite!!) genom att öppna altandörren så kalluften svepte in. "Pling" sa det när hennes ögon for upp av chock! Matade och bytte på dem och sen fick de somna igen. Samma visa nästa gång J vaknade.. Upp med C oxå, kalluft och "pling".. Det tog faktiskt bara den dagen så hade jag synkat deras tider.. :o)

Jag ska erkänna att jag kände mig som en hemsk mamma när jag gjorde så, men jag tänkte att lite kalluftschock är bättre än en mamma som "goes bananas" av för lite sömn.. Jag menar, de torterar ju folk på det sättet.. att aldrig låta fången sova!!