Hur svårt kan det vá???
Hur svårt ska det vara att lära sig:
vart porslinet ska efter man fikat färdigt...
att kläderna man provat och ratat faktiskt kan vikas in i garderoben igen...
att gympapåsen kan läggas in i skåpet istället för att ligga mitt på hallgolvet...
att de avsparkade skorna åtminstone kan befinna sig mindre än en halvmeter ifrån varandra...
att handdukarna faktiskt har en hängare vilket gör att de går att hänga på en krok...
att smutskläderna inte blir rena om de inte ligger i tvättkorgen då det ska tvättas...
att diskhon/diskmaskinen är där smutsig disk ska ställas, inte över hela köksbänken...
att det faktiskt går att byta soppåse när den befintliga är knökfull...
//Nåja, vad är en bal på slottet???
Prao-plats...
Vilket jagande efter prao-platser det har varit.. Men nu har vi äntligen fixat två platser till ena dottern. Det blev på en tygaffär och en klädaffär.. I tygaffären kunde hon få syn kuddfodral och ev oxå göra en egen skyltning i fönstret(det var tydligen svårt för dem att hinna med att göra något mer än att hänga upp nya tyger på gardinstängerna)..
Dotter nr 2 ska vara på en klädaffär den första perioden, men vecka två är inte klar än.. Kanske blir det en leksaksaffär alt ett hotell; hon får besked i morgon..
Jag blir faktiskt lite irriterad på skolan. På lappen hem skriver de att "eleven erbjuds två veckors prao" och menade på att det blir ett bra tillfälle att träna på att söka jobb.. Vilket skitsnack! De blir av med eleverna i två veckor och inte behöver de fixa något utan det ska eleverna/föräldrarna göra.. Det gäller ju att ha ett stort kontaktnät.. Hur blir det för dem vars föräldrar inte bryr sig? Jag kan ju förstå att det är svårt att ordna platser till en massa elever, men de kunde ju åtminstone ha tagit reda på vilka företag som kan tänka sig att ta emot prao-elever och sedan låta eleven/föräldrarna själva ta kontakt!!! Är lite sur, faktiskt!
Gravidchock...
Ja herrejösses, tänk när jag för över 15 år sedan fick beskedet att jag väntade tvillingar!!! Där kan vi snacka GRAVIDCHOCK!! Jag tror oxå att jag upplevde varenda graviditetssymtom som finns uppsatt på listan.. ja alla utom foglossning! När jag var i 4:e månaden så var jag lika stor som en normalgravid är i 7:e-8:e månaden!! Jag tror inte att mina fogar överhuvudtaget fattade vad som hände; det gick så fort! Däremot fick jag någon sorts "fogihopsättningssmärta" efter förlossningen istället... :o)
Jag är 1 meter och 56,5 cm lång(kort!) och såg faktiskt ut som en sumobrottare mot slutet av graviditeten.. Gick 38 hela veckor och först när jag hotade med harakiri bestämde läkarna för att sätta igång mig.. Höll på att go nuts av allt kliande.. hade nämligen ett för högt undertryck som orsakade klåda.. på smalbenen(dit jag knappt nådde, vilket gjorde mig ÄNNU tokigare!), på magen(en för vass nagel hade förmodligen gjort att kulan exploderat) och i handflatorna.. Satt mitt i natten och kliade, grinade, kliade, grinade och glodde ut på alla bilarna på parkeringsplatsen!! Jag kunde varenda registreringsskylt utantill, jag lovar!! Men filtallriken kunde med fördel ställas på magen, en alldeles utmärkt placering.
Morgonen då de skulle sätta igång mig, ja då hade jag redan "ploppat ut" mina underverk(aldrig i helv..te att det var så enkelt och smärtfritt.. tänkte faktiskt kliva upp och ta en taxi hem och föreslog att vi skulle fortsätta förlossningen en annan dag istället!!) Tjejerna vägde nästan 3 300 g och 3 400 g. Fatta!! Nästan 7 kg barn i magen på en människa som inte är mer än drygt 1,5 meter över havet!! Då kanske ni kan förstå hur jag såg ut!! :o) Elva hela minuter skiljer storasyster och lillasyster åt..
Bland det första jag gjorde, efter mys, dusch och en stunds vila, var att ta min uppblåsbara sittring och stega ut i matsalen. Hade nämligen inte ätit fast föda på en hel vecka eftersom min "matmage" blivit helt utkonkurrerad av "bebismagen".. Jag har aldrig någonsin, varken före eller efter, varit så hungrig som jag var den dagen!
Nu är dessa tjejer alltså 15 år gamla.. Man undrar ju vart tiden tagit vägen?? Hur kan det gå så fort?? Om de är 15, hur gammal har jag då blivit???? :o) Är jag inte 25 längre?????
Var det enklare förr??
Vid midnatt igår satt jag på parkeringen vid kajen och väntade på min ena dotter.. Hon var med en kompis på Edge-festival.. Jag vill nämligen inte att hon ska cykla eller promenera hem själv så sent på natten. Jag var såå trött och ville bara komma hem till sängen och tänkte "nog var det enklare när de var små. Tutten i mun, kvällssaga och nattinatti"... Eller, var det verkligen det?? I tanken började jag gå utefter Memory Lane...
När man kom hem var det middag(med allt vad det innebar i spillda mjölkglas, ketchup på tröjan und zu weiter), sedan badstund, Bolibompa(då hann man stöka undan i köket och ev, i mikron, värma på sin egen mat), dags för godnattsaga(som man inte kunde fuska igenom genom att hoppa över några meningar här och där.. för blev man påkommen så var det bara att börja om!) och myspys med mamma i 1,5 timme tills deras pappa kom in... och väckte mig medan barnen fortfarande var vakna och lekte för fullt med varandra... Och jo.. någonstans däremellan satte jag på en tvätt, vilket jag nästan alltid kom ihåg först när jag lagt mig för natten.. Suck!!
Så nej, det var inte enklare förr, enligt min mening.. Småbarnsperioden var en tuff tid i livet.. Obefintlig "egen-tid", allt rullade på som efter ett schema.. Jag tycker att man JÄMT var trött! Idag har jag mer tid för mig själv och min man, barnen går att diskutera med(även om de himlar med ögonen ibland så tror jag att öronen fortfarande funkar!!), de är självgående, s a s.. Men det är klart, som tonårsförälder gäller det att vara ett steg före hela tiden(det tror jag i och för sig gällde även under småbarnstiden..) och diskussioner kring regler, tider, alkohol, droger, sex, kompisar, uteliv osv måste hållas med jämna mellanrum.. Att vara frågvis, att vilja veta vad mina barn gör och var de är.. Att vara en förälder som de vet att de kan lita på och som är deras trygghet i livet, oavsett vad som händer!
Klosterliv...
Mässor hålls tre gånger per dag i kyrkan och ni kan tänka er vilken känsla det måste vara när sextusen människor sjunger eller tänder ljus tillsammans. Man behöver nog inte ens ha en "tro" för att uppleva en speciell gemenskap då!
Jag är såå avundsjuk. Tänk att få åka dit och göra sin egen "inre resa" på det speciella meditativa sätt som gjort Taizé känt över världen!
Vägra kallas hora...
Min dotter blev lite rädd men även riktigt förbannad.. Hon tog med sig ett utdrag av dialogen och gick till polisen! För det har hon lärt sig, att om någon skriver sån skit så ska man anmäla det! Och det gjorde hon! Även om jag ville gå till föräldrarna först, så stod hon på sig och ville göra en anmälan.. Jag är sjukt stolt över henne! Det visar att hon inte tänker ta någon skit av någon och vägrar bli kallad hora!!!! Hon gjorde en klar markering över hur man INTE ska behandla henne!
Om jag tänker tillbaka på när jag var i hennes ålder(snart 15) så skulle jag varken ha anmält eller ens berättat för föräldrarna om vad som hänt.. Jag skulle nog bara ha hoppats på att det inte skulle fortsätta och att allt liksom skulle "rinna ut i sanden". Men det skulle oxå ha betytt att jag definitivt INTE stod upp för mig själv!! Idag agerar jag annorlunda men har fortfarande svårt att hävda min rätt ibland..
Jag försöker ha Grynets ord i mitt huvud och jag hoppas att ni oxå har det i tanken, oavsett om det är på skolan, på jobbet, på fritiden..
Nattsudd...
Döttrarna som hängt på Kulturnatta från tolv på dagen till halv ett på natten.. Mycket sms-kontakt blev det.. Men det kändes tryggt då de var med varsitt kompisgäng, som jag tycker mig känna rätt väl. Jag litar på dem, för de har inte en endaste gång gett mig anledning att INTE göra det! Men visst blev det en föreläsning innan de for... :o)
Jag älskar mina ungar över allt annat på denna jord!!
Dagböcker...
För något år sedan hittade jag alla mina dagböcker, gömda i en kartong i en vindsskrubb hos min mamma... Mina barn, då 12-13 år, frågade "mamma, får vi läsa dem?".. "Jaaadå", sa jag, "men jag ska läsa igenom dem först och minnas mina tonår".. Sagt o gjort, jag satte mig skönt och började läsa... Hm... jag kan säga så här; dagböckerna blev tryggt nedpackade efter att JAG läst dem och får inte tas upp igen förrän om två decennier!! Minst... :o)
Fördelen med att ha kvar tankar och "göranden" från sin egen tonår gör att jag lättare kan hänga med i hur mina egna tonåringar tänker.. Jag minns hur viktig den allra första förälskelsen var; då man trodde att det var "vi två" för evigt. Och jag minns hur härlig den känslan var, när man levde i nuet! Hm, man borde försöka hitta tillbaka till det där själv, som vuxen..
Jag tror att jag är en tillåtande mamma men med tydliga regler, bl a kring utetider.. Dottern vet att hon inte får vara ute(=hemma hos kompisar.. att vara på stan är out of the question!) längre än till midnatt under helgerna och då har de samlats här på filmkvällar, som ibland kan sluta vid 2-tiden på morgonen. Jag vill se att mina barn är hemma INNAN jag går och lägger mig och jag är så förba...t kvällstrött! Andras föräldrar må ha andra regler, men här gäller dessa. Jag tycker att det är kul att de hänger här allihopa och en dag sa dottern: "mina kompisar tycker du är cool". Det kändes kul att höra och skönt är att hon själv verkar tycka att jag är rätt ok! :o)
