... som våra flickor föddes. 31 augusti 1993. Herregud, vad tiden går fort!! Tyckte att det var rätt nyligen som de spatserade runt med lära-gå-vagnen, lärde sig cykla och började 1:an. Nu börjar de snart i 2:an, men denna gång är det gymnasiet som gäller!!!

Jag minns en gång när jag inte var särskilt pedagogisk! Nåja, det fanns säkert fler gånger, men den här episoden minns jag väldigt väl! :o)

Tjejerna var i 5-6-årsåldern, det var sommar och att gå till sängs var inte riktigt något de suktade efter. Jag var ensam hemma med dem just den kvällen och jag var en ordentligt trött småbarnsmamma med zero tålamod.

De vägrade komma in när jag bad dem utan cyklade skrattande vidare utom räckhåll för mig. Jag hoppade upp på min egen cykel och det blev en "jakt" som hette duga, speciellt när de cyklade åt varsitt håll! Jag var arg som ett bi.. eller snarare en bisvärm och när jag till slut fick in dem brast allt. Jag satt i trappan, tårarna sprutade som ur en vattenslang och jag utbrast: "Vad ska ni med en mamma till när ni aldrig lyssnar på vad jag säger? Vill ni att jag ska flytta så ni kan göra som ni vill här?". Väldigt pedagogiskt!!!

Flickorna började också gråta och där satt vi, alla tre, högröda i ansiktet med ansiktena våta av tårar. Till slut lugnade vi ner oss, kramades och läggningen gick rätt smärtfritt.

Lugn och ro, tills...

jag, en stund senare, sitter i soffan i allrummet utanför deras sovrum och plötsligt hör gråtliknande ljud från dem. Jag
frågar dem varför de låter så. Det hulkande svaret blev: "Vi kan inte somna för vi vill inte att du ska flytta".

På en skala 1-10, hur usel tror ni att jag kände mig då?! ;o)

Kan inte ni dela med er av ett tillfälle då "pedagogisk" inte ens fanns med på kartan? Eller.. kanske ni aldrig upplevt en sådan situation??

På Aftonbladets förstasida stod det idag "Fyllekaoset. Här söp dina barn sig medvetslösa i natt". Att trycka en rubrik på det sättet gör mig skitförbannad.

Jag vet nämligen att mina barn inte söp igår. Jag vet att de kom hemcyklande vid halv ett i natt, nyktra, men med kläder som luktade rök. Inte cigarettrök utan öppen-eld-rök. De hade visst grillat marchmallows.

Jag vet också att det troligen kommer en dag då de dricker alkohol och blir för berusade. Det vet jag. Been there, done that!!

Jag har pratat om hur viktigt det är att de vet att de ska ringa hem om det händer och inte känna att de inte vågar komma hem. Vi vill bara att de ska vara trygga. Vi vill också att deras kompisar ska veta att det är okey att de ringer oss om något händer. Vi har sagt att vi inte kommer att skälla på dem(de skulle nog skämmas tillräckligt ändå!) utan bara vara glada över att de ringt oss.

De vet att de aldrig ska lämna en kompis ensam och se till att de har bra kompisar runtomkring sig som aldrig skulle lämna dem ensamma heller. Oavsett om alkohol är inblandad eller ej. De vet att de kan ringa oss även om någon av deras kompisar behöver hjälp och de vägrar att kontakta sina föräldrar.

I morse fick Johanna ett samtal från en mamma vars dotter inte kommit hem i natt och hennes mobil var avstängd. Ångest! Tjejen hade varit med döttrarnas gäng igår, men när de skulle cykla hem så valde tjejen att promenera tillsammans med killkompis(som inte hade någon cykel). Och det var ju okey, hon gick ju inte ensam. Men tydligen hade hon lämnat killkompisen och hakat på några andra. Johanna lyckades efter en dryg timme spåra henne via flera kompisar och kunde ge besked till tjejens mamma om var hon befann sig. Vi hann dock bli rätt oroliga allihopa! 

Den här incidenten hoppas jag fick våra tjejer att ännu mer förstå hur vi tänker när vi vill hämta dem på natten eller att vi inte gärna lägger oss innan de är hemma. Att det inte i första hand handlar om att ha koll på vad de gör utan oron för att något otäckt ska hända dem. Att det vore det värsta tänkbara scenariot; att vakna på morgonen och se att de inte ligger i sina sängar! *ryser*

Många ungdomar tog sin första fylla igår; Valborgsmässoafton är den helg då det oftast sker. Enligt Aftonbladet var det många som kom in på Maria ungdom. I artikeln berättades bl a om en flickas föräldrar som kom in till Maria med taxi(betydde det att de inte hade en egen bil eller hade de möjligen druckit de också?). Mamman skällde på flickan och sa att hon inte var välkommen hem. Va?! Hur kan man säga så? Jag fattar det inte. Men jag kanske inte ska döma ut mamman, då jag inte vet hur deras livssituation ser ut.

Jag och min man är absolut inga nykterister. Men vi har en regel som vi följer stenhårt. Om tjejerna ska vara ute med kompisar på kvällen, då är minst en(men oftast bägge) av oss alltid redo att köra bil. Ska vi på någon fest, då ser vi till att tjejerna är hemma med sina kompisar istället. 

Vissa föräldrar anser att "om vi inte pratar om det, så finns det inte!". Fel, anser jag. Prata med barnen om alkohol, tobak, sex, kompisar, ansvar osv. Ta bort dina skygglappar och förekom istället för att förekommas!
 
Se till att du har bra argument för det du säger "nej" till och villkor för det du säger "ja" till.  

Försök minnas hur det var när du själv var i deras ålder. Hur skulle du ha önskat att dina föräldrar sagt och gjort? 

Sätt in kompisarnas mobilnummer i din telefon. Det räcker att batteriet tar slut i din unges mobil och du är helt lost!



"Små barn, små bekymmer" är ord som stämmer in klockrent på ovanstående.

     
 





 
 

Idag kom det ett brev till Johanna.. från Posten och brevbäraren som körde på henne!! :o) 





Hon har litet ont i armen än, men det blir bättre för varje dag. Och hon tyckte att ovanstående var ett helt okey "plåster"! :o)

Ett barn som kritiseras

lär sig att fördöma 

Ett barn som får stryk

lär sig att slåss 

Ett barn som hånas

lär sig blyghet 

Ett barn som utsätts för ironi

får dåligt samvete

 

Men…

 

Ett barn som får uppmuntran

lär sig förtroende 

Ett barn som får beröm

lär sig att uppskatta 

Ett barn som möts med tolerans

lär sig tålamod 

Ett barn som får uppleva rent spel

lär sig rättvisa 

Ett barn som får känna vänskap

lär sig vänlighet 

Ett barn som får uppleva trygghet

lär sig tilltro 

Ett barn som blir omtyckte och kramat

lär sig att känna kärlek i världen

... är ju ett riktigt vårtecken! Inte något som görs här i stan riktigt än, men snart så... :o)

Idag såg jag asfalten framträda på många ställen och jag tänkte tillbaka till den tiden då tjejerna var små. Vi hade en regel, "ingen cykel förrän det är sopat", och den höll vi på ända tills de gick i mellanstadiet. Det var rent livsfarligt att cykla på gruset som sandbilarna strött ut under vintern.

Många barn fick ta ut sina cyklar då is och snö fortfarande låg på asfalten. Jag fattade aldrig det. Att de lät sina barn cykla till skolan med risk för att på isen glida rätt ut i vägbanan. Men de föräldrarna kunde kanske inte stå emot barnens tjat!

En annan som också skrivit om barn som "styr" sina föräldrar är MammisPammis. Kolla in hennes blogg; där finns många klokskaper nedtecknade.

Läste om könsroller hos Ketchupmamman. Jag började tänka hur jag och maken fördelade rollerna härhemma när det handlat om barnen.

Det var helt klart jag som bestämde vilka kläder de skulle ha på sig och såg till att, utifrån veckobrev, väskorna var packade med de rätta sakerna. Men det var min man som såg till att de fick i sig näringsriktig mat(och så är det fortfarande). När min man någon gång sa: "Idag lagar mamma mat!", så hördes två glada röster utropa: "Åh, pizza!". Och då snackar vi alltså köpespizza! ;o)

När tjejerna var ett par år gamla gick jag Tecken-som-stöd-kurser på Wiks folkhögskola utanför Uppsala. Det var ett par tre tillfällen per år och tio dagar vid varje tillfälle. När jag berättade det för andra så var det många mammor som förfasade sig. "Menar du att du lämnar barnen ensamma med pappan i TIO dagar? Det skulle jag aldrig våga göra!".

Va?! Varför inte? Jag hade aldrig ens funderat på huruvida maken skulle kunna ta hand om barnen eller ej. Det var väl självklart att han kunde det. Möjligen hamnade de hos dagmamman med "fel" färgkombination på kläderna, men annars.. no problems.

Varför hyser dessa mammor så liten tillit till pappan? Min man kanske inte gör saker på samma sätt som jag gör(även om jag naturligtvis hävdar att mitt sätt är bäst! Hahaha), men det behöver väl inte betyda att hans sätt är dåligt. Eller?

Kika in på dotterns blogg, Majolih, för att se det senaste alstret som hon producerat.

Så.. äntligen kom vi oss dit. Jag och tjejerna har ju varit lite småsugna på att se stället, men vi har ju inte haft någon bra anledning(läs litet barn!) tidigare.

Men nu så kom brorsonen med sin sötnos till 2-åring och då passade vi på. I 2,5 timme var vi där och tjejerna fick assistera lilltjejen bland alla roliga saker. Trots att parkering var smockfull med bilar så "sväljer" lokalen väldigt mycket folk och man upplevde ingen trängsel.

Så tummen upp för Leos lekland!!!! ;o)

Nu har vi suttit och skrivit i ansökan till Explorius angående utbytesåret i USA. Många knepiga frågor att svara på.. dessutom på engelska! Puh! I morgon kväll ringer en representant därifrån och gör en intervju med henne. Den sker både på svenska och engelska.

Det känns himla spännande och fruktansvärt oroligt att tänka på att hon kanske ska åka iväg ett helt år. Men ångesten för det kan vänta; det är först nästa höst som det bär iväg i så fall. Ser dock fram emot att åka "over there" för att hälsa på henne.

Ooops, jag kanske inte ska flyga iväg till Amerikat riktigt än. Hon måste ju bli antagen först! ;o)

Nej vänner, ingen bloggrunda blev det idag. Det svider och bränner i nacken nu. Spikmattan nästa!

Thank God it´s friday.. tomorrow! ;o)



Taget en dag då det kommit en tredjedel av all snö som vi har numera!

Och trots att min bebis, bloggen alltså, behöver tillsyn, så var det viktigare att Carro skulle hjälp med att få ihop sina intervjuer som hon gjort ;o) Slutresultatet ska bli en beskrivning av medieutbudet över tre generationer. Hon har intervjuat sin mormor och sin pappa och sedan ska hon väva in sina egna medievanor i texten. Ett spännande arbete!

Jag tackar er för fina kommentarer om min amatörmålning. Glada färger var det i allafall!! :o)

Jag hoppas att jag hinner besöka några av er litet senare ikväll.. har dessutom en award att hämta hos Petter-Nicklas. Kul!

En liten parentes () Jag undrar vad min man pysslade med när han var iväg på sin resa? Vaddå "kund på gatan"? Hmm.. ;o)



C U soon!

... med sina barn är guld värda! Igår var jag och Johanna själva härhemma. Vi pratade och pratade och pratade.. Om allt och inget, om allvar och trams.. Men allt prat är viktigt och jag är så glad över att få det förtroendet.

Dessutom såg vi på film och smaskade godis! Japp, det gjorde vi! ;o)

För ett par veckor sedan fick vi ett stort brev från Karolinska Institutet. Eftersom våra flickor är tvillingar så har vi valt att vara med i Svenska Tvillingregistret. Det har gjorts många studier vad gäller hälsa, levnadsvanor, miljö och arv genom att studera just tvillingar. För något år sedan gjordes bl a en telefonintervju.

Den här gången handlar studien om att, via saliven, studera DNA-profilerna för ärftliga faktorer för hälsa och beteende. Men DNA-provet kommer också att användas för att verifiera om de är enäggs- eller tvåäggstvillingar.

Vi väntar med spänning på resultatet av det senare eftersom våra tjejer är sååå lika varandra.. not!!! Det torde nog räknas som ett väldigt uppseendeväckande resultat om de skulle visa sig vara enäggstvillingar!! Hahaha..

Sålunda har jag nu tvingat bägge döttrarna att spotta i varsitt rör! :o)

Dotterns julklapp till sin vän!

Det är rätt coolt att fixa till egna bilder så att de liknar bilder tagna med Polaroidkameran. Sedan kan man skriva ut dem, beskära dem och nåla fast dem på väggen i dotterns rum.



När man sedan liksom slagit in på retrospåret.. ja, då kan man nåla upp några LP-skivor också! :o)

När jag hälsade på moster G tidigare i veckan så kom vi in på gamla kameror. Carro har ju, som jag tidigare nämnt, fått "dille" på sådana. Plötsligt har bästaste moster letat fram deras gamla analoga kameror med tillhörande objektiv och säger att Carro kan få dem!!! Va??!! Gissa om dottern blev överlycklig när hon fick öppna den tunga väskan med alla dessa grejer i! :o)



Två kameror(den tredje på bilden är från min bror), sju objektiv(bl a zoom + tillhörande stöd, makro, vidvinkel), blixt och två kameraväskor! Shit pommesfrittes, vad här ska fotas! ;o)

//En glad mor som sänder en tackkram till Gu&Gö!!

Läste precis ett inlägg hos Brutala bloggen ang amning. Det fick mig att tänka på min graviditet och hur livet var efter förlossningen.

Jag hade ju haft en djävulsk graviditet och led av ALLT som fanns på listan av graviditetssymtom. Eller nej, inte foglossning.. jag blev så stor så fort att fogarna förmodligen inte fattade vad som hände! Däremot fick jag någon form av "fogihopsättningssmärta" efter förlossningen! ;o) Jag hade dessutom ett högt undertryck som gjorde att jag fick en fruktansvärd klåda. Jag kunde sitta i flera timmar, mitt i natten, och klia min handflata.. eller magen.. eller vaden.. *ryser*

Flickorna vägde nästan 3200 g och 3300 g när de föddes i vecka 38! De tog upp stor plats i lilla mig, 156 cm över havet! Såg ut som en sumobrottare! ;o)

Jag var ju både psykiskt och fysiskt dränerad efter förlossningen så efter två veckor av amning orkade jag inte längre. Jag kände mig som en "tankbil" och bara grät. Så fort vi började med ersättning så kunde jag och pappan dela på ansvaret. Mata, rapa och mysa med varsitt barn.

Det pratas om vikten av att amma. Ja, jag önskar att jag hade haft mer ork till det.. kanske hade det funkat bättre om jag bara fått ett barn.. vem vet. Jag tror att det är bra att amma så länge man orkar, vill och kan. Mina flickor verkar inte ha tagit skada av utebliven amning. De har utvecklats enligt alla kurvor och är numera två smarta och helt underbara tjejer!! 

Men tjat på amning får inte gå till överdrift. Ett exempel på att det inte får vara "amning till vilket pris som helst" gäller en tjej ur min föräldragrupp. Jag stötte på henne en gång på BVC när tjejerna mina skulle vägas och mätas.

Jag fick en chock när jag såg henne. Hon såg helt förstörd ut. Hon berättade att hennes bröstvårtor både blödde och varade, men på BVC sa de att hon skulle fortsätta amma. I flera månader hade hon ammat och lidit. Förstår ni hur ont det gjorde att amma barnet??? Hon grät varje gång bebisen vaknade, för då visste hon att "nu börjar helvetet igen, nu ska ungen ha mat!" (Hon älskade verkligen sitt barn, men bebis=fruktansvärd smärta! Inte myspys direkt, inte upplagt för "bonding"!)

Jag tittade på hennes tårfyllda ögon och sa: "Lägg ner nu, för f-n! Köp hem ersättning och skit i vad BVC-tanterna säger. Det måste ju vara bättre med en glad mamma och en mätt bebis än en slutkörd mamma och en unge som får i sig blod och var blandat med bröstmjölk!"

Vi träffades igen någon vecka senare och då var det en helt annan människa jag mötte. En glad mamma med en lika glad bebis i vagnen. Hon tackade för att jag fått henne att börja med tillägg, att jag gav henne kraft att faktiskt känna efter vad som egentligen var bäst, både för henne och hennes älskade unge. Det kändes gôtt! :o)

Både på jobbet och här på bloggarna pratas det om nya vinterkläder till barnen. Inköpen beräknas gå loss på minst en tusenlapp. Vinterskor, overaller/jacka&byxa och kanske nya mössor och vantar!

Mina tjejer är ju 16 år nu och sköter sina inköp själv, vilket betyder att man inte längre behöver bråka, tjata och svettas för att få dem att prova olika skor och plagg. Dessutom har de blivit riktiga "stadsungar" så de tar, i princip, aldrig på några täckbrallor eller dylikt. Snölekar och skidåkning är inte ett stort intresse hos dem! ;o)

Men jag kom att tänka på när flickorna bara var några månader gamla och deras första overaller skulle inköpas. Jag och en kompis åkte till "Galne Gunnar"(finns den braiga affären kvar någonstans??) och där hittade jag jättefina overaller för 249:-.

"Hm", tänkte jag, "det blir nästan 500 spänn för två overaller som de använder i endast ett par månader, för sedan har de vuxit ur dem!" Så jag åkte därifrån utan några overaller.

Men av någon anledning åkte jag tillbaka dagen efter och döm om min förvåning när samma overaller nu var nedsatta till 99:-!! Gissa vem som var lycklig då??!!

Två overaller för mindre pengar än vad en overall kostat dagen innan!! Sådant gillar en tvillingmorsa!!!