I tisdags såg jag årets bästa feel-good-movie med några vänner.. Jag blev helt förälskad i filmen.. Har alltid tyckt att Meryl Streep är en fantastisk skådespelerska och i den här filmen var hon definitivt i sitt esse... Hon kan ju spela fruktansvärt trött, tärd och lite icke-vacker(för att vara snäll) till att bli en riktigt het snygging.. Hela spektrat, liksom.. O hennes "pipa" var ju klart godkänd!! Tycker oxå att det var coolt av killarna att sjunga själv; hela filmen blev mer "riktig" då.. Att se James Bond i en sådan här roll var ju rätt häftigt! :o)

O nog blev det många flashbacks för min del.. tonårsminnen om när jag och min kompis P stod framför spegeln med hopprep i handen och sjöng för fulla muggar.. Jag var alltid Annifrid och P var Agneta..(jag brunett och hon blond!!) Tyvärr fick vi aldrig några grabbar att spela med som Björn och Benny :o)



Rätt coolt att skriva manus EFTER musiken; det brukar ju vara tvärtom!! Tänka sig att ABBAs musik håller än!