Det är precis det här som jag menar...
... när jag säger att bloggandet ger mig så mycket! Vilket utbyte av erfarenheter!!
Tack för era rader kring mitt förra inlägg om hedersuppdrag. En del har fått uppdraget att vara gudfar/gudmor, andra tärnor eller toastmaster på bröllop och många har, på begravningar, läst en text eller sjungit en sång. Vissa har sina hederuppdrag framför sig.
Det viktigaste är inte hur "stort" uppdraget är, det handlar ju mer om hur man känner sig efter att ha blivit tillfrågad. Om man känner sig utvald, men också stolt och ödmjuk inför den kommande "uppgiften".
Tack för era rader kring mitt förra inlägg om hedersuppdrag. En del har fått uppdraget att vara gudfar/gudmor, andra tärnor eller toastmaster på bröllop och många har, på begravningar, läst en text eller sjungit en sång. Vissa har sina hederuppdrag framför sig.
Det viktigaste är inte hur "stort" uppdraget är, det handlar ju mer om hur man känner sig efter att ha blivit tillfrågad. Om man känner sig utvald, men också stolt och ödmjuk inför den kommande "uppgiften".
Hedersuppdrag...
Det finns många hedersuppdrag som man kan tilldelas, t ex att bli brudens tärna eller gudmor till någons lilla sötnos.
Mitt största hedersuppdrag var dock på en sorgligare tillställning än ett bröllop eller dop. Det var jordfästningen av min mormors syster. De flesta begravningar som sker ute i byarna inkluderar även gravsättning på kyrkogården. För att bära en kista krävs sex personer och det är i regel män som har det uppdraget, inte minst beroende på tyngden.
Men eftersom mormors syster var "liten som fågel" när hon gick bort så beslutades det om sex kvinnliga kistbärare istället. Jag blev en av dem. Vi var sex starka kvinnor som, bokstavligt talat, förde denna underbara människa till sin sista vila. Det var stort och jag kommer alltid att bära med mig den upplevelsen.
Vilket är ditt största hedersuppdrag?
Mitt största hedersuppdrag var dock på en sorgligare tillställning än ett bröllop eller dop. Det var jordfästningen av min mormors syster. De flesta begravningar som sker ute i byarna inkluderar även gravsättning på kyrkogården. För att bära en kista krävs sex personer och det är i regel män som har det uppdraget, inte minst beroende på tyngden.
Men eftersom mormors syster var "liten som fågel" när hon gick bort så beslutades det om sex kvinnliga kistbärare istället. Jag blev en av dem. Vi var sex starka kvinnor som, bokstavligt talat, förde denna underbara människa till sin sista vila. Det var stort och jag kommer alltid att bära med mig den upplevelsen.
Vilket är ditt största hedersuppdrag?
Var kommer jag ifrån... egentligen???
Alltså, börja inte grunna i sådana banor.. jag menar inte "hur jag blev till"!!! ;o)
Nä, jag började fundera när jag läste inlägget "Logiken i det?" hos Mamma J. Det handlade om huruvida körledarna i Körslaget verkligen kommer från den ort de representerar.
Och då tänkte jag: "Varifrån kommer då jag?". Om någon ställer frågan och den är av arten "uppväxt" så brukar jag svara att jag kommer från Yrttivaara, en liten by i Norrbotten. I annat fall svarar jag Umeå.
För tänk, på heltid har jag egentligen bara bott i min hemby i drygt 15 år! Efter 9:an blev det två år i Malmberget, ett år i Piteå och helgerna hemma i byn. Dessutom bodde jag i Karlstad i nästan ett år för att sedan hamna här i Umeå. Här har jag bott i snart 22 år, med avbrott för ett år i Luleå då maken studerade på KTH.
Så vad är jag då? Norrbottning eller västerbottning? ;o)
//Kvinna med identitetskris behöver hjälp! ;o)
Nä, jag började fundera när jag läste inlägget "Logiken i det?" hos Mamma J. Det handlade om huruvida körledarna i Körslaget verkligen kommer från den ort de representerar.
Och då tänkte jag: "Varifrån kommer då jag?". Om någon ställer frågan och den är av arten "uppväxt" så brukar jag svara att jag kommer från Yrttivaara, en liten by i Norrbotten. I annat fall svarar jag Umeå.
För tänk, på heltid har jag egentligen bara bott i min hemby i drygt 15 år! Efter 9:an blev det två år i Malmberget, ett år i Piteå och helgerna hemma i byn. Dessutom bodde jag i Karlstad i nästan ett år för att sedan hamna här i Umeå. Här har jag bott i snart 22 år, med avbrott för ett år i Luleå då maken studerade på KTH.
Så vad är jag då? Norrbottning eller västerbottning? ;o)
//Kvinna med identitetskris behöver hjälp! ;o)
Ånger...
... är ett intressant ord och ännu mer intressant är vad människor menar när de använder ordet.
Många kanske säger "jag ångrar att jag inte reste mer när jag var ung", "jag ångrar att jag började röka" eller "jag ångrar att jag inte tog chansen att läsa och rekommendera engelska böcker för ett bokförlag". Ja, just dessa ångermeningar är så klart inte generella utan helt och hållet mina! (Även om jag tror att många kan skriva under på det första och andra citatet!)
Sedan finns det personer som använder ordet på ett litet annat sätt! De åker fast för att ha umgåtts med prostituerade eller så blir de ertappade med att ha tagit emot mutor. Då säger de alltid till media: "Jag ångrar mig så mycket!".
Och då är frågan: ångrar de verkligen själva gärningen eller är det för att de åkt fast som de påstår att de "ångrar" sig!!! Den funderingen kan jag få många gånger!
Vad har du ångrat i ditt liv, sett i backspegeln?
Många kanske säger "jag ångrar att jag inte reste mer när jag var ung", "jag ångrar att jag började röka" eller "jag ångrar att jag inte tog chansen att läsa och rekommendera engelska böcker för ett bokförlag". Ja, just dessa ångermeningar är så klart inte generella utan helt och hållet mina! (Även om jag tror att många kan skriva under på det första och andra citatet!)
Sedan finns det personer som använder ordet på ett litet annat sätt! De åker fast för att ha umgåtts med prostituerade eller så blir de ertappade med att ha tagit emot mutor. Då säger de alltid till media: "Jag ångrar mig så mycket!".
Och då är frågan: ångrar de verkligen själva gärningen eller är det för att de åkt fast som de påstår att de "ångrar" sig!!! Den funderingen kan jag få många gånger!
Vad har du ångrat i ditt liv, sett i backspegeln?
Inget är som Väntans tider...
Klockan är kring nio, det är tyst i huset. Jag har precis svarat på ett mejl jag fått av en av mina bloggvänner, som faktiskt bor i samma stad som mig. En dag ska vi ses och det ska bli skoj.
Solen skiner så vackert därute! Minusgraderna på termometern kommer snart att övergå till plusgrader. Mina vänner, våren är här!! :o)
Söndagar har alltid varit "Väntandets dag". När jag gått klart grundskolan i byn bredvid min by, så började jag gymnasiet i samhället, 6 mil hemifrån. Jag bodde hos moster och hennes familj under veckorna i två år. (Om dessa år ska jag berätta en annan gång. Där finns många roliga inlägg att hämta!). Men det betydde att jag på söndagarna satt i hembyn och liksom bara väntade på att få skjuts in till samhället.
Efter gymnasiet kom jag in på Läkarsekreterarutbildningen i Piteå. Jag och två kompisar hyrde två rum och pentry i en villa. Vi tränade maskinskrivning och pluggade latinska ord under veckorna. På onsdagskvällarna var vi stammisar på Don Pepinos där vi "danced our asses off"! Men helgerna tillbringades i hembyn och söndagarna innebar samma väntan efter skjuts in till samhället. Plus en tågresa till Luleå och vidare med buss till Piteå.
Som färsk Läkarsekreterare flyttade jag till Karlstad. Jag fick en lägenhet nära sjukhuset, i det hyreshus som härbärgerade väldigt många sjuksköterskor och allmänt kallades för "Ridhuset". I don´t know why!! ;o) På den tiden var AF frikostig. Jag fick fria hemresor varannan helg under första halvåret där. "Flyttbidrag" kallades det!
Så de söndagar jag tillbringade i hembyn ägnades åt väntan efter skjuts till samhället och flygplatsen.
Jag och pojkvännen(numera maken) flyttade sedermera upp till Holmsund, ca två mil utanför Umeå. Jag jobbade som läkarsekreterare på det stora sjukhuset i stan i ett antal år. Sedan kom jag på att jag ville göra något annat. Så jag sökte och kom in på Vuxendövtolkutbildningen på Strömbäcks folkhögskola. Vi gick en "betald" utbildning, vilket betydde att vi inte behövde ta studielån och kost och logi var gratis. Jag bestämde mig för att bo därute under veckorna istället för att pendla ett par mil per dag. Men helgerna tillbringades naturligtvis hemma hos pojkvännen i Holmsund. Och söndagarna.. ja, gissa.. precis.. det var mest väntan på att tiden skulle bli inne för att bli skjutsad ut till skolan! :o)
Så ni förstår.. detta väntande har satt sina spår i mig. Jag har fortfarande svårt att hitta på saker att göra på söndagar. Jag liksom bara väntar... men numera väntar jag bara på att det ska bli måndag! ;o)
Solen skiner så vackert därute! Minusgraderna på termometern kommer snart att övergå till plusgrader. Mina vänner, våren är här!! :o)
Söndagar har alltid varit "Väntandets dag". När jag gått klart grundskolan i byn bredvid min by, så började jag gymnasiet i samhället, 6 mil hemifrån. Jag bodde hos moster och hennes familj under veckorna i två år. (Om dessa år ska jag berätta en annan gång. Där finns många roliga inlägg att hämta!). Men det betydde att jag på söndagarna satt i hembyn och liksom bara väntade på att få skjuts in till samhället.
Efter gymnasiet kom jag in på Läkarsekreterarutbildningen i Piteå. Jag och två kompisar hyrde två rum och pentry i en villa. Vi tränade maskinskrivning och pluggade latinska ord under veckorna. På onsdagskvällarna var vi stammisar på Don Pepinos där vi "danced our asses off"! Men helgerna tillbringades i hembyn och söndagarna innebar samma väntan efter skjuts in till samhället. Plus en tågresa till Luleå och vidare med buss till Piteå.
Som färsk Läkarsekreterare flyttade jag till Karlstad. Jag fick en lägenhet nära sjukhuset, i det hyreshus som härbärgerade väldigt många sjuksköterskor och allmänt kallades för "Ridhuset". I don´t know why!! ;o) På den tiden var AF frikostig. Jag fick fria hemresor varannan helg under första halvåret där. "Flyttbidrag" kallades det!
Så de söndagar jag tillbringade i hembyn ägnades åt väntan efter skjuts till samhället och flygplatsen.
Jag och pojkvännen(numera maken) flyttade sedermera upp till Holmsund, ca två mil utanför Umeå. Jag jobbade som läkarsekreterare på det stora sjukhuset i stan i ett antal år. Sedan kom jag på att jag ville göra något annat. Så jag sökte och kom in på Vuxendövtolkutbildningen på Strömbäcks folkhögskola. Vi gick en "betald" utbildning, vilket betydde att vi inte behövde ta studielån och kost och logi var gratis. Jag bestämde mig för att bo därute under veckorna istället för att pendla ett par mil per dag. Men helgerna tillbringades naturligtvis hemma hos pojkvännen i Holmsund. Och söndagarna.. ja, gissa.. precis.. det var mest väntan på att tiden skulle bli inne för att bli skjutsad ut till skolan! :o)
Så ni förstår.. detta väntande har satt sina spår i mig. Jag har fortfarande svårt att hitta på saker att göra på söndagar. Jag liksom bara väntar... men numera väntar jag bara på att det ska bli måndag! ;o)
Feeling the blues...
Jag sitter här och lyssnar på rätt melankoliska låtar på Spotify. Idag känns det som om jag "got the blues". Vet egentligen inte varför, kanske för att kroppen värker ordentligt nu. I morgon har jag äntligen en massagetid och det finns inte ord för hur mycket jag längtar och behöver den!
"Man måste ibland ha tråkigt för att sedan kunna veta när man har kul"! Det är ungefär vad Alfons Åbergs farmor sa en gång i en bok. Väldigt kloka ord egentligen!
Likväl måste man väl vara ledsen ibland för att kunna veta när man är glad. Det är väl det som hör till Livet.
Egentligen är jag väl inte ledsen, men väl litet "låg"(vad nu det betyder!). Det känns som om jag nu är i ett "ingenmansland". Jag ser något nytt där i horisonten, men det känns som om det är en evighetslång tid innan "solen går upp".
Jobbat hårt för att förbereda huset för försäljning och lägenheten redan inköpt. Och nu handlar det bara om V.Ä.N.T.A.N. När beslut är tagna, då vill man ju köra igång, nu och på en gång. Och inte behöva tänka "snart" och "sedan" hela tiden.
Jag vet att vi tagit rätt beslut, men ändå krafsar lilla ångestmonstret i magen. Huset kom ut för försäljning idag(dock ej på nätet än, vad jag kunnat se) och jag är övertygad om att rivandet upphör så fort huset är sålt. Men det är klart att tanken "tänk om vi inte får sålt huset?" finns! Samtidigt så vet jag att vi har ett bra hus med ett toppenläge så.. Men nojiga jag har lite svårt att tänka positivt just nu!
Stod nyss och tittade på mina ca 850 böcker. Att ta med alla till lägenheten är omöjligt, så.. Vilka vill jag inte vara utan? Det kliar i fingrarna att börja plocka ut dem, men sedan inser jag att det nog ser bättre ut om bokhyllan är full när det blir dags för visningar. Återigen.. vänta och "sedan ska jag...". *suck*
© Carolina Hagman
"Man måste ibland ha tråkigt för att sedan kunna veta när man har kul"! Det är ungefär vad Alfons Åbergs farmor sa en gång i en bok. Väldigt kloka ord egentligen!
Likväl måste man väl vara ledsen ibland för att kunna veta när man är glad. Det är väl det som hör till Livet.
Egentligen är jag väl inte ledsen, men väl litet "låg"(vad nu det betyder!). Det känns som om jag nu är i ett "ingenmansland". Jag ser något nytt där i horisonten, men det känns som om det är en evighetslång tid innan "solen går upp".
Jobbat hårt för att förbereda huset för försäljning och lägenheten redan inköpt. Och nu handlar det bara om V.Ä.N.T.A.N. När beslut är tagna, då vill man ju köra igång, nu och på en gång. Och inte behöva tänka "snart" och "sedan" hela tiden.
Jag vet att vi tagit rätt beslut, men ändå krafsar lilla ångestmonstret i magen. Huset kom ut för försäljning idag(dock ej på nätet än, vad jag kunnat se) och jag är övertygad om att rivandet upphör så fort huset är sålt. Men det är klart att tanken "tänk om vi inte får sålt huset?" finns! Samtidigt så vet jag att vi har ett bra hus med ett toppenläge så.. Men nojiga jag har lite svårt att tänka positivt just nu!
Stod nyss och tittade på mina ca 850 böcker. Att ta med alla till lägenheten är omöjligt, så.. Vilka vill jag inte vara utan? Det kliar i fingrarna att börja plocka ut dem, men sedan inser jag att det nog ser bättre ut om bokhyllan är full när det blir dags för visningar. Återigen.. vänta och "sedan ska jag...". *suck*
© Carolina Hagman
Tävlar OS-lagen för sin egen skull...
... för Sveriges skull eller för din skull??? Inspiration till det här inlägget fick jag när jag läste Britts inlägg om den hårda kritiken som OS-hockeylaget fick efter sin förlustmatch.
Jag tror nämligen att det finns två sorters svenskar:
De som unnar svenskarna segrar och lider med dem när det inte går så bra. De som har attityden "well, shit happens, du/ni gjorde så gott du/ni kunde"!!! För nog måste vi väl anta att varje tävlande gör sitt yttersta för att lyckas. Eller?! Tror ni att hockeylaget beslutade sig för att köra en "läggmatch"? Eller att någon medvetet kör omkull i en nerförsbacke? Eller tänker att "nåja, jag lägger mig långt bakom alla andra för jag känner för att åka lite solokvist och "lukta på blommorna"? Ibland är de andra nationernas tävlanden bättre än svenskarna. Och ibland är de sämre, vilket de svenska medaljerna faktiskt visar på!
Sen finns det de som tar det som en personlig förlust då Sverige förlorar och som bara kritiserar efteråt. Hittar fel hos allt och alla. Precis som Britt skrev, kritikerna ansåg "att de berövade oss guldet". Kanske handlar det om dem själva, kanske de själva aldrig lyckades i sin sport och nu känner sig manade att hacka på dem som borde ha lyckats! Skämmes på er!
Jag tror nämligen att det finns två sorters svenskar:
De som unnar svenskarna segrar och lider med dem när det inte går så bra. De som har attityden "well, shit happens, du/ni gjorde så gott du/ni kunde"!!! För nog måste vi väl anta att varje tävlande gör sitt yttersta för att lyckas. Eller?! Tror ni att hockeylaget beslutade sig för att köra en "läggmatch"? Eller att någon medvetet kör omkull i en nerförsbacke? Eller tänker att "nåja, jag lägger mig långt bakom alla andra för jag känner för att åka lite solokvist och "lukta på blommorna"? Ibland är de andra nationernas tävlanden bättre än svenskarna. Och ibland är de sämre, vilket de svenska medaljerna faktiskt visar på!
Sen finns det de som tar det som en personlig förlust då Sverige förlorar och som bara kritiserar efteråt. Hittar fel hos allt och alla. Precis som Britt skrev, kritikerna ansåg "att de berövade oss guldet". Kanske handlar det om dem själva, kanske de själva aldrig lyckades i sin sport och nu känner sig manade att hacka på dem som borde ha lyckats! Skämmes på er!
Jag tillhör definitivt den första gruppen. Igår satt jag t ex och höll tummarna för Ida Ingemarsdotter. Jag hade så gärna unnat henne en bronspeng för hon slet som ett djur i spåret. Men den här gången var de andra bättre, så enkelt var det! Jag hejade för hennes och lagets skull, inte för min skull. Jag är stolt över dem och stolt över att vara svensk, oavsett om de får medalj eller inte.
Våra tävlande har gett oss ett fantastiskt OS med både guld-, silver- och bronspengar. De har sett till att vi, på hemmaplan, suttit i våra soffor och nervöst tittat på tävlingarna som visats på tv-skärmen. Vissa har troligen varit för nervösa för att ens titta och har suttit av tiden på toan istället! Men troligen hejat på de tävlande i tanken! ;o)
Dessutom har curlingtjejerna chans på en guldmedalj, men blir det silver så är det faktiskt gott nog. Och jag kommer att applådera dem!
Shit, så klokt skrivet...
... av min kära bloggkompis Anna. Gå genast in här. Läs och begrunda!!
Mössa på huvudet...
Det är många som klagar över ungdomarnas sätt att jämt ha sina mössor på sig. Det är tjafs mellan lärare och elever om mössans vara eller inte vara i klassrummet. Det finns vissa ungdomar som har sin kära mössa som fastklistrad på skallen att man undrar om de ens tar bort den när de sover.
Men, vad är egentligen problemet?
Är det svårt för en lärare att lära ut saker till eleverna om de har sina mössor på sig?
Sitter mössan liksom i vägen för kunskapen som ska in i elevens huvud??
Njae, jag tror ju inte det ;o)
Däremot tror jag att det triggar igång något hos vissa vuxna, som blivit uppfostrade i att "ytterkläder har man på sig när man är utomhus". De uppfattar mössan som en protest mot vuxnas regler, som en kaxighet som inte ska finnas där.
Är det inte så att för de allra flesta ungdomar är ju mössan egentligen bara är en accessoar, en sak som dessutom kan dölja en bad hair-day(önskar att jag själv hade haft en cool mössa att ha på mig vissa "dåliga" dagar!) och som denna vinter verkligen varit till nytta för bäraren? ;o)
Finns det inte viktigare saker att lägga vår energi på, speciellt när det gäller skolan?
Men, vad är egentligen problemet?
Är det svårt för en lärare att lära ut saker till eleverna om de har sina mössor på sig?
Sitter mössan liksom i vägen för kunskapen som ska in i elevens huvud??
Njae, jag tror ju inte det ;o)
Däremot tror jag att det triggar igång något hos vissa vuxna, som blivit uppfostrade i att "ytterkläder har man på sig när man är utomhus". De uppfattar mössan som en protest mot vuxnas regler, som en kaxighet som inte ska finnas där.
Är det inte så att för de allra flesta ungdomar är ju mössan egentligen bara är en accessoar, en sak som dessutom kan dölja en bad hair-day(önskar att jag själv hade haft en cool mössa att ha på mig vissa "dåliga" dagar!) och som denna vinter verkligen varit till nytta för bäraren? ;o)
Finns det inte viktigare saker att lägga vår energi på, speciellt när det gäller skolan?
Poesi...
Ring the bells
that still can ring
Forget your perfect
offering
There´s a crack
in everything
That´s how the
lights get in
Leonard Cohen
Förintelsen...
Jag skulle vilja ställa en enkel fråga till en nazist/nynazist:
Om nu förintelsen inte ägt rum.. vad var det då som var så himla bra med Hitler??
Om nu förintelsen inte ägt rum.. vad var det då som var så himla bra med Hitler??
Fred...
Fred är inte bara frånvaron av krig
Fred är inte endast ett tillstånd i världen
utan ett inre tillstånd,
ett medvetande,
en medvetenhet
där Du alltid tänker fred
där Du alltid lever fred
där Du är fred
Ty är man tänker fred,
kan man ju inte tänka på krig
När man lever fred,
kan man inte föra krig
När man är fred,
är krig omöjligt!
Freden börjar i Ditt inre, den börjar hos Dig!
Oj, så mycket klokskaper som fanns i min byrålåda. Även här är författaren okänd, tyvärr.
Tänkvärt...
- Om du vaknade i morse och kände dig mer frisk än sjuk - då är du mer lyckligt lottad än de miljoner människor i världen som kommer att dö denna vecka.
- Om du aldrig varit utsatt för krig, fångenskap, tortyr eller svält - då är du mer lyckligt lottad än 500 miljoner människor i världen som råkar ut för detta.
- Om du kan gå till kyrkan utan att vara rädd för att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad - då är du mer lyckligt lottad än två miljarder människor i världen som lever med den rädslan.
- Om du har mat i kylskåpet, kläder att bära, tak över huvudet och en säng att sova i - då är du mer lyckligt lottad än 75% av världens befolkning som saknar detta.
- Om du har pengar på banken, pengar i din plånbok och lite växel i skrivbordslådan - då är du en av de 8% som tillhör världens ekonomiska toppskikt.
- Om du kan läsa detta inlägg - då är du mer lyckligt lottad av de två miljarder människor som inte kan läsa och som definitivt inte har någon dator.
Hittade denna text i min skrivbordslåda och vet tyvärr inte vem som skrivit detta.. men skrämmande är det... och tankeväckande!
- Om du aldrig varit utsatt för krig, fångenskap, tortyr eller svält - då är du mer lyckligt lottad än 500 miljoner människor i världen som råkar ut för detta.
- Om du kan gå till kyrkan utan att vara rädd för att bli förföljd, arresterad, torterad eller dödad - då är du mer lyckligt lottad än två miljarder människor i världen som lever med den rädslan.
- Om du har mat i kylskåpet, kläder att bära, tak över huvudet och en säng att sova i - då är du mer lyckligt lottad än 75% av världens befolkning som saknar detta.
- Om du har pengar på banken, pengar i din plånbok och lite växel i skrivbordslådan - då är du en av de 8% som tillhör världens ekonomiska toppskikt.
- Om du kan läsa detta inlägg - då är du mer lyckligt lottad av de två miljarder människor som inte kan läsa och som definitivt inte har någon dator.
Hittade denna text i min skrivbordslåda och vet tyvärr inte vem som skrivit detta.. men skrämmande är det... och tankeväckande!
Tandläkare...
Jag borde beställa en tid hos tandläkaren.. ja, det borde jag! Speciellt innan jag börjar trycka i mig en massa knäck och sådant.. Inte för att jag har några akuta problem(då hade jag nog ringt!), men jag känner att det kanske kan vara dags för en kontroll.
Har jag t ex blivit klokare sedan sista kontrollen? Då hade jag nämligen inte fått en enda visdomstand!
Hur många "början-till-hål"-varningar kommer jag att få? Sist fick jag en!
Kommer jag känna mig som 5 år när jag ligger där i stolen och tandläkaren hummar och mumlar "distalt 1 och buckalt" och jag inser att jag nog borde kört lite mer än två veckor med tandtråden?? Troligen.
Jag är inte rädd för att gå till tandläkaren, men jag kan inte direkt påstå att jag gillar det! Finns det överhuvudtaget någon som tycker att det är skoj?? Tänder ska liksom bara funka, men inte kosta. Och kostar gör det!
Men, man behöver ju sina tänder.. speciellt till att äta knäck.. så det är väl bäst att jag bokar en tid! ;o)
Har jag t ex blivit klokare sedan sista kontrollen? Då hade jag nämligen inte fått en enda visdomstand!
Hur många "början-till-hål"-varningar kommer jag att få? Sist fick jag en!
Kommer jag känna mig som 5 år när jag ligger där i stolen och tandläkaren hummar och mumlar "distalt 1 och buckalt" och jag inser att jag nog borde kört lite mer än två veckor med tandtråden?? Troligen.
Jag är inte rädd för att gå till tandläkaren, men jag kan inte direkt påstå att jag gillar det! Finns det överhuvudtaget någon som tycker att det är skoj?? Tänder ska liksom bara funka, men inte kosta. Och kostar gör det!
Men, man behöver ju sina tänder.. speciellt till att äta knäck.. så det är väl bäst att jag bokar en tid! ;o)
Spackel...
Läste ett inlägg hos Jemini och började tänka lite på det här med smink. Jag sminkar mig bara vid festliga tillfällen. Kanske borde jag sminka mitt "åldrande" ansikte för att uppnå lite fräschhet.. men jag orkar inte! Jag prioriterar att sova längre på morgonen istället! ;o)
När jag var yngre så hände det rätt ofta att jag glömde att sminka mig även vid partytillfällena. Jag blev nämligen sittande med killarna, drickandes öl, medan alla tjejer trängdes på toan för att få på brunkrämen, den blå mascaran, den blå ögonskuggan, Nivea på läpparna och en halv flaska ozonfarlig hårspray i barret.
De gånger som jag sminkade mig så använde jag en "genomskinlig" mascara från Yves Rocher! Jag hade(och har fortfarande!) mörka ögonfransar så det behövdes ingen färg, men det blev lite mera "stuns" i ögonfransarna när jag använde den mascaran.
Det var också väldigt praktiskt eftersom jag ofta glömde bort att jag hade sminkat mig och gnuggade ögonen.
Ni kan ju tänka er hur jag skulle sett ut om jag haft en svart eller blå mascara istället! :o)
I dagens läge kan det inte vara speciellt kul att vara man! De får ju s a s "köpa grisen i säcken" och kan bli väldigt förvånade när de vaknar ur "kärleksruset" och ser kvinnan au naturel!
Utan smink
Utan push-up-BH
Utan gördel-trosor
Utan rump-push-up-strumpbyxor
Kallas inte detta för falsk marknadsföring??!! ;o)
Å andra sidan så är det ju många män som också börjat "fuska" med vissa saker.. så det kanske jämnar ut sig i längden! :o)
När jag var yngre så hände det rätt ofta att jag glömde att sminka mig även vid partytillfällena. Jag blev nämligen sittande med killarna, drickandes öl, medan alla tjejer trängdes på toan för att få på brunkrämen, den blå mascaran, den blå ögonskuggan, Nivea på läpparna och en halv flaska ozonfarlig hårspray i barret.
De gånger som jag sminkade mig så använde jag en "genomskinlig" mascara från Yves Rocher! Jag hade(och har fortfarande!) mörka ögonfransar så det behövdes ingen färg, men det blev lite mera "stuns" i ögonfransarna när jag använde den mascaran.
Det var också väldigt praktiskt eftersom jag ofta glömde bort att jag hade sminkat mig och gnuggade ögonen.
Ni kan ju tänka er hur jag skulle sett ut om jag haft en svart eller blå mascara istället! :o)
I dagens läge kan det inte vara speciellt kul att vara man! De får ju s a s "köpa grisen i säcken" och kan bli väldigt förvånade när de vaknar ur "kärleksruset" och ser kvinnan au naturel!
Utan smink
Utan push-up-BH
Utan gördel-trosor
Utan rump-push-up-strumpbyxor
Kallas inte detta för falsk marknadsföring??!! ;o)
Å andra sidan så är det ju många män som också börjat "fuska" med vissa saker.. så det kanske jämnar ut sig i längden! :o)
Fyra H...
Läste något väldigt klokt någonstans en gång. De raderna var så kloka att jag skrev upp det på en lapp. På en lapp som jag hittade igår när jag egentligen letade något annat! ;o)
Fyra H som hjälper en vän i sorg:
- Håll om! En värmande och stärkande kram lindrar smärta.
- Håll tyst! Låt den sörjande berätta om och om igen. Du behöver bara lyssna.
- Häll i! Mat är viktigt och något av det sista en sörjande tänker på.
- Håll ut! Sorg tar tid. Så stanna kvar och finns där för din vän.
Ta hand om varandra!
Fyra H som hjälper en vän i sorg:
- Håll om! En värmande och stärkande kram lindrar smärta.
- Håll tyst! Låt den sörjande berätta om och om igen. Du behöver bara lyssna.
- Häll i! Mat är viktigt och något av det sista en sörjande tänker på.
- Håll ut! Sorg tar tid. Så stanna kvar och finns där för din vän.
Ta hand om varandra!
"Bus eller godis"...
Nu är helgen här!
Helgen då man måste släcka alla lampor, krypa längs golvlisterna och låtsas att man inte är hemma!
Risken är att samma procedur får göras om i morgon kväll.
De där utklädda ungarna har ju nämligen ingen koll alls på vilken kväll som är den rätta.
Och har de inte fått sockerkoma efter två kvällars tiggande, då kan det mycket väl
hända att de dyker upp även på söndag kväll! 
Bild lånad från myspace
Men för mig, och många med mig, så handlar Allhelgonahelgen om något annat.
Om att hedra de som dött. Att tända ljus till deras åminnelse.
Låt oss minnas de som gått "över".
Låt oss leende, men kanske med en tår i ögonvrån, plocka fram de fina minnena.
Låt saknaden blandas med glädje.
Låt det tända ljuset skingra mörkret, både i rummen, men även i våra hjärtan.
Fotspår i sanden...
Den här vackra historien vill jag tillägna en kvinna som, trots motgångar, alltid verkar kunna
hitta något positivt i sin tillvaro! Den här är till dig, Kristina!
"En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter, det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåraste perioderna av hans liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta:
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna
i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig som mest."
Herren svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg endast ett par fotspår - det var då jag bar dig!"
Är ni som jag...
... ett "vanedjur"??
Håller ni alltid tandborsten med samma hand och borstar alla tänderna enligt samma system vareviga dag?
Tvättar ni er kropp enligt ett visst system, typ schampo i håret först och duschkräm på vänster arm, sen höger arm osv tills hela kroppen är inlöddrad? Använder ni handduken för ett torka er lekamen enligt samma system?
När ni pratar i telefon, håller ni alltid luren mot ett visst öra och det andra örat används endast som "avlastning" när det första örat blivit för varmt? ;o)
Så gör i allafall jag!
Har dock lärt mig någonstans att det är bra mental träning att bryta "vanan" emellanåt. Helt plötsligt måste hjärnan vara aktiv och det är visst nyttigt, säger de som vet bättre! :o)
Håller ni alltid tandborsten med samma hand och borstar alla tänderna enligt samma system vareviga dag?
Tvättar ni er kropp enligt ett visst system, typ schampo i håret först och duschkräm på vänster arm, sen höger arm osv tills hela kroppen är inlöddrad? Använder ni handduken för ett torka er lekamen enligt samma system?
När ni pratar i telefon, håller ni alltid luren mot ett visst öra och det andra örat används endast som "avlastning" när det första örat blivit för varmt? ;o)
Så gör i allafall jag!
Har dock lärt mig någonstans att det är bra mental träning att bryta "vanan" emellanåt. Helt plötsligt måste hjärnan vara aktiv och det är visst nyttigt, säger de som vet bättre! :o)
Kloka(?) citat...
"De dårskaper man ångrar mest i sitt liv
är de som man inte begick när man hade tillfälle!"
"Ett gott omdöme beror på erfarenhet,
och erfarenheten,
den får man på grund av dåligt omdöme!"
