Förintelsen...
Om nu förintelsen inte ägt rum.. vad var det då som var så himla bra med Hitler??
Det var en väldigt bra fråga! Hoppas du får svar från en nazist nån gång. Fast jag tror knappast nazisterna läser din blogg...
Mycket intressant fråga, den skulle jag vilja höra svaret på!
Skrattade gott åt din kommentar om min mobilångest. Det e bara o hålla utkik så vet du vilken mobb som har en bra kamrea, vilken mob man ska ha till olika saker förutom att ringa :)) konstigt va? :) Såg du när jag la ut det på FB, 59 kommentarer!! däribland mina egna svar men vilken fart det blev. Då hade en frågat -Och man kan ringa med den?? :D
Har undrat detsamma. Om inte förintelsen varit, vad hade herrn varit då?? En galen farbror med syfilis, kanske inspärrad det sista av hans liv??
Men vilken intrevju hon gjort, över 3 generationer?? Skit kul skulle det varit att få läsa hennes slutsatser. Kanske hon kan lägga ut dom. Jag skulle tycka det var jätte kul att få läsa hur det var då, ännu mer då och hur folk ser på det nu :)
Kram på dig min vän
och priset för dagens bästa frågeställning går till... ajocapi!
:D
Ja på/i den här bloggen kommer det bara klokheter :-D
Det var en bra fråga....
Kram kram ♥
Tyvärr hade Hitler ideologiska tankegångar som nog idioter kan tro skulle kunna vara av det goda. Och några tycker nog precis som Hitler, att det är den ariska rasen som är värd något och då menar de väl att han arbetade för en god sak med eller utan förintelsen. Tyvärr!!
Mitt hjärta gråter för alla de människoöden som förlorade livet, men även de som överlevde och som har varit tvungna att leva med minnena resten av sina liv. Och all ära till de som har orkat och klarat dela med sig av sina minnen.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att i 1943 gå av tåget i Auschwitz med min bebis i famnen och när jag inte kunde få tyst på bebisen efter påtal från en tysk soldat, så tar soldaten mitt barn ur min famn och med ett tag om vristerna på bebisen slänger han barnet med all kraft i tågväggen så att barnet slutar gråta och lämnar min döda bebis tillbaks till mig med orden "Så! Nu är det tyst!"
Om historien är sann eller ej vet jag inte, men det spelar ingen roll, för enbart vetskapen om att den KAN vara det är tillräcklig för mig.
KRAM
Jaa, du. Det kan de fundera över.
