SD...
Jag vill på inget vis försvara SD:s agerande i kyrkan idag. Och jag förkastar deras ideologi, men jag kan inte tycka att det var särskilt smidigt av biskopen att, inför riksdagens öppnande, hänvisa till demonstrationen och säga "Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor". Det var ju rätt självklart att hon riktade sina ord till SD-representanterna.
Jag ville verkligen inte ha in SD i vår riksdag och gjorde vad jag kunde för att det inte skulle ske.
Men jag ställer inte upp på den här omvända utfrysningen/mobbningen som riktas mot SD och deras väljare! För då är jag ju inte ett dugg bättre än SD!!!
Folk har, på ett demokratiskt sätt, faktiskt röstat in SD i vår riksdag, vare sig vi vill det eller inte. Kanske är det dags att börja lyssna på vad väljarna vill, smula sönder SD:s argument och visa på hur främlingsfientliga de verkligen är, i toppen av partiet. Men det kan vi inte göra om de inte får komma till tals. Sätt ljuset på monstren! Jag tror inte heller att alla som röstat på dem är rasister eller nazister. Många har röstat pga ett missnöje, att de inte blir lyssnade på. Och det måste tas på allvar.
Under hela valrörelsen lades "locket på". SD fick inte debattera eller komma till tals. Hade de fått göra det så hade kanske väljarna insett vilken grundideologi SD verkligen hade och lagt sin röst på något annat parti.
Att fortsätta "stoppa huvudet i sanden" kommer bara att göra folk ännu mer arga och det kommer att göra SD ännu starkare! Är det verkligen det vi vill?
Alla skriver om valet...
Jag röstade rött, jag röstade mot Alliansen och mot att SD skulle komma i riksdagen. Det lyckades inte, men jag gjorde i allafall det jag kunde. När jag läser nedanstående citat tagna från statusrader på Facebook så funderar jag på en sak.
"Till dig som har röstat på SD: gå in på min sida och ta bort mig som vän. Hej då".
"Om någon av mina vänner mot förmodan har röstat på SD omber jag er genast att stryka er från min vänlista - för då har vi ingenting mer gemensamt. Därmed basta!"
Dessa människor verkar anse att deras vänner(numera ex-vänner) är rasister/nazister.
Veckans fråga är: Skulle du göra "slut" med en god vän om du fick reda på att denne röstat på SD?
Att få ett ultimatum...
Det känns jobbigt, men det är bara att ta ett beslut. Så det har jag gjort och så får det bli. Bloggvärlden är inte förskonad från tråkiga saker, det är ett som är säkert.
Och jag hoppas verkligen att detta ultimatum ger personen ifråga allt det den önskade! Lots of love to you!! <3
Att göra något för miljön...
Hennes miljöintresse fick mig att tänka på ett tv-program som jag tror hette "Från koja till slott". Där fick de utvalda familjerna välja vilka rum som skulle göras om och plocka ut allt de ville behålla. I ett vardagsrum t ex så lämnade de flesta naturligtvis kvar soffor, bord, bokhyllor o dyl; de ville ju ha nytt. Så långt allt gott.
Men sedan kom snickarna. De tömde familjens vardagsrum ända in på väggarna och kastade allt i en container. För det var just det som var poängen med själva programmet. Familjen fick ett antal kronor för varje kilo som kastades.
Det som inte var okey med hela idén var att allt sågades eller hoppades sönder för att få plats i containern.
Varför kunde inte ovanstående möbler vägts i sin helhet och tagits tillvara? Dessa saker kunde ha lämnats in till en returmarknad för att, efter uppfräschning, kunnat säljas till de som kanske inte har råd med en sprillans ny Mio-möbel eller som gärna köpt en 60-talssoffa. Alla har vi faktiskt olika tycke och smak!
När vi åker till Returmarknaden med sådant som ska kastas så blir jag beklämd när jag ser hur många hela och fina saker som folk kastat. Personalen som jobbar där hinner nog inte alltid med att kolla och ta tillvara på dessa grejer. Det finns dessutom en liten "stuga" där man kan lämna in t ex möbler. Enligt min mening borde den stugan vara knökfull med grejer, men inte de gånger vi varit där. Och har du ändå fixat ett släp; hur jobbigt kan det vara att åka förbi Röda Korset och lämna dina grejer där istället? Vi lever verkligen i ett slit- och slängsamhälle.
Jag försöker, trots allt, dra mitt strå till stacken genom att "panta" in tidningar, förpackningar(typ mjölk), hårdplast, batterier, glödlampor o dyl. Tyvärr har vi ingen möjlighet att "panta" matrester; det hade varit toppen! PET-flaskor och burkar pantas naturligtvis in på affären. Flickornas avlagda kläder går vidare till en kompis dotter. Saker som vi inte vill ha kvar säljs på loppis eller lämnas till RK. Vi har en bil som går på Etanol, men till och från jobb/skola åker vi buss eller cyklar.
Det finns säkert massor av fler saker som jag skulle kunna göra för att spara på vår dyrbara miljö. Så nu undrar jag:
Vilket är ditt bästa miljötips?
Sexhandel...
Jag håller med henne om att sexköp ska vara förbjudet och att många män har attityden att kvinnan är en "handelsvara". Trafficking är ett otäckt tydligt exempel på just det.
Men prostitution är ett symtom på något annat. Man kanske skulle fokusera på varför en kvinna överhuvudtaget prostituerar sig.. Drogberoende, ekonomiska problem, psykiska problem?
Om kvinnorna skulle må bra(psykiskt, fysiskt, ekonomiskt) så skulle de troligtvis inte behöva sälja sig och de kåta männen skulle inte ha möjlighet att köpa sex. Dessutom finns det även män som säljer sex till både kvinnor och män. Och det är lika tragiskt det!
Det är alltså långt innan dessa människor blivit prostituerade som jag anser att problemen börjat. Någonstans har det gått riktigt fel.
Civilkurage...
Jag varken kan eller vill skriva något om vad det gäller förutom att det handlar om en otroligt utsatt människa som har två barn. Men tro mig på mitt ord när jag säger att under följande rader kunde mycket väl min väns namn stå som exempel på följande:
Att ha Civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.
Vad är civilkurage för dig? Har du gjort något som krävt civilkurage?
"Tänk om det var män som blev våldtagna"...
Jag satt på bussen och läste dagens Aftonbladet. Kom fram till debattsidan och läste denna artikel. Den var så oerhört klokt skriven. Jag fick verkligen en "inre bild" av hur det skulle vara om det var männen som blev antastade, som var tvungna att berätta om sitt sexliv i rätten och som inte blev trodda utan fick höra att han varit för berusad eller att han "bett" om det.
Tråkigt nog så finns det även män som blivit antastade, slagna och våldtagna. Dessa män tror jag definitivt kan ha haft svårigheter att bli trodda. Va?! En man som inte kan freda sig mot en kvinna! Men, trots detta, så är majoriteten av kränkningarna riktade mot kvinnor.
Ingen, vare sig man eller kvinna, borde någonsin behöva uppleva detta. Jag förstår inte att vissa människor anser sig ha rätt att kränka andra genom att ta till våld på endera eller andra sättet. Vilken ynkedom!
De skulle förpassas in under en sten, som de usla kryp de är!
My sister's keeper...
Det är fruktansvärt tungt att bara "tänka sig in" i de olika människornas situation. Att då "leva" under sådana premisser måste vara en mardröm!! Och det går inte heller att avfärda det som ett påhittat drama; dessa situationer existerar ju på riktigt!
Detta finns bl a beskrivet i boken "Rädda Felix" av Helena Richardson. Där de "skapar" ett barn för att rädda livet på ett syskon.
Hur tänker du kring detta ämne?
Avskuren från datorn...
Jag har tappat bort en bloggvän, Coolbettan. Sist hon skrev något på sin blogg var före jul. Vi är många som är oroliga över vad som hänt henne och det känns väldigt jobbigt att inte veta. Jag går in hos henne med jämna mellanrum, i förhoppning om att hitta ett nytt inlägg, men inget nytt dyker upp.. Är det någon av er som vet något om henne; snälla, hör av er!
Coolbettans plötsliga(och långa) frånvaro fick mig att ta en snack med min man. Jag har sagt till honom att om något händer mig, sjukdom eller dödsfall, så måste han skriva en förklaring till min frånvaro här på bloggen och på Face Book. För mig känns det jätteviktigt! Ingen ska behöva sitta och fundera på varför jag försvunnit!
Hur tänker ni kring detta? Eller har ni aldrig funderat på det?
Positivt och negativt...
Så.. nu handlar det "bara" om att fixa kosing. I runda slängar 100 000!! Inräknat min och Johannas "hälsa-på-tripp" sommaren 2012. Men jag vill verkligen att hon ska få åka. Tänk, vilken upplevelse och erfarenhet hon kommer att få. Och snacka om att hon kommer att få en suverän engelska(amerikanska) på köpet!
Men gårdagen innehöll även något negativt. Svärmors kapillärer behåller tydligen inte vätska utan släpper ut det i kroppen, till ställen där man inte vill samla på sig vätska. Sjukdomen påverkar bl a njurarna och vätskan trycker på lungorna(om jag fattat det rätt så har hon inte vätska i lungorna). Inte bra alls!
Pratade också med henne i morse och då blev jag ännu mer orolig. Hon låter verkligen inte frisk. Dessutom fyller hon år idag! En bättre födelsedag hade definitivt varit önskvärt! :o( Maken är i valet och kvalet om han ska åka ner; det är ju en bra bit. Jag ska ringa sköterskan och fråga rent ut om hon tycker att han ska komma eller ej.
Ja, livet består av både bra och dåliga saker. Ibland kommer dessa samtidigt och man vet inte riktigt vilken känsla man ska ha egentligen.
Haiti...
Jag sitter här i huset med mina två underbara ungar som inte behöver svälta. Som inte förlorat sina föräldrar. Som inte behöver få sina ben amputerade med hjälp av en bågfil. Som inte behöver ropa på en räddning som aldrig kommer. Som inte behöver lida brist på trygghet.
Jag lider med folket på Haiti och allra mest lider jag med barnen. Det är tusen och åter tusen barn som blivit föräldralösa. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på dem. Jag skulle vilja ta allihopa i min famn och viska till dem att "allt kommer att bli bra"!
Jag stödjer organisationen Läkare utan gränser. De utför ett heroiskt arbete på många ställen i världen, men just nu är det naturligtvis stort fokus på Haiti. Ge dem Ditt stöd! Snälla!
Stöd vårt arbete!
LÄKARE UTAN GRÄNSER har som enda ledfackla att rädda liv och lindra nöd, oavsett var eller när. Vi är oftast först på plats - vår utrustning är redan packad. Men din hjälp behövs – vårt arbete är endast möjligt tack vare frivilliga bidrag.
Eftersom vi själva är på plats och ger hjälpen, vet vi att den når fram. Och ditt bidrag används alltid där det behövs som mest.
Tack för ditt stöd. Ditt bidrag gör skillnad!
Plusgiro: 90 06 03-2
Bankgiro: 900-6032
SMS: skicka ordet LIV till 72990 (50 kr)
Det är ingen avgift för de SMS som är avsedda som gåvor till Haitis svårt drabbade befolkning. Vanligtvis går ca 44 kronor till Läkare Utan Gränser av en gåva på 50 kronor
The wave - experimentet...
Glad att någon tog sitt förnuft till fånga...
Hur både Länsrätten och Kammarrätten kunnat ge Försäkringskassan rätt att ta hälften av Miriams skadestånd på 80 000 kronor övergår mitt förstånd! Och det genom att godkänna motiveringen: "Skadeståndet är att betrakta som pension för frivilligt arbete i gettot". Skämmes ta mej fan!
Glöm in Förintelsens minnesdag den 27 januari. En minnesdag som uppmärksammas på många ställen i världen. Här i Umeå hedras både offren och överlevarna med en minnesstund i Stadskyrkan kl 19.00. Det blir en stund med musik, tal och ljuständning. Anslut gärna först till fackeltåget som startar 18.30 på Rådhustorget.
Vi får aldrig glömma!
Det pågår folkmord på många ställen i världen och jag skänker en tanke även till dessa offer och överlevare.
Orkar inte...
Mitt upprörda inlägg igår genererade, för mig, rekordmånga kommentarer. Det var roligt, men samtidigt blev jag beklämd när jag läste vissa av dem. En del är i eller på väg in i en utförsäkring och mår, av självklara skäl, inte så bra. Andra hade någon i dess närhet som befann sig i den situationen.
Men jag är också glad över att flera av er uppmärksammat detta ämne på era bloggar. Vi kan inte längre bara "knyta näven i byxfickan"!! Det måste bli en förändring av det här sjuka sättet att behandla våra medmänniskor!
Nä, nu blir jag riktigt upprörd...
Jag undrar om de tänker presentera Jesus också. Hur ska de annars förklara alla mirakler då människor plötsligt är helt friska och arbetsföra, i allafall enligt FK?
FK ska presentera vilka effekter regeringens politik har fått. Ja, en effekt är att Mari-Louise, 61 år, inte orkade mer och valde att ta sitt liv! Hon hade i många år kämpat med både psykiska och fysiska besvär och i början av 2009 skrev hennes läkare att hon inte var arbetskapabel pga kronisk sjukdomsbild.
På ett FK-kontor utreddes om hennes möjligheter att bli förtidspensionär och det lutade åt detta. Men.. på FK:s nationella försäkringscenter i Falun bedömdes hon istället inte vara sjuk nog för ens vanlig sjukskrivning!!! Hur är det möjligt att man på två kontor med samma regelverk kan göra så olika bedömningar?
Mari-Louise hittades död i sitt hem, omgiven av läkarintyg och brev från myndigheter. På ett papper hade hon skrivit "Förlåt mig!". Jag blir så otroligt upprörd, ledsen och förbannad!
Hur många av alla dessa tusentals människor som är eller snart blir helt utförsäkrade, kommer att försöka ta sitt liv? Hur många kommer att lyckas? För att de inte ser någon annan utväg.
Det finns definitivt en sak som jag skulle göra om jag fick styra Sverige för en dag:
Jag skulle, utan tvekan, avsätta den nuvarande regeringen!
De har försämrat för nästan alla "svaga" i vårt samhälle; de sjuka, de arbetslösa, de gamla! Men gett sänkt skatt för oss som arbetar! Jag betalar hellre mer i skatt om jag vet att våra skyddsnät upprätthålls! De som orkar jobba, ska jobba. De som är sjuka ska få en bra rehabiliteringsplan som är individuellt anpassad och som, utan tidspress, kan få dem tillbaka i arbete. Kroniskt sjuka, som inte kan rehabiliteras, ska få permanent sjukersättning(sjukpension).
Mina varmaste tankar går idag till Mari-Louises familj!
Något positivt...
För det är jättebra om de som känner sig friska nog att arbeta också får göra det! Men de som inte orkar arbeta pga sin sjukdom ska inte kastas ut i kylan.
Dock kan jag inte nog poängtera vikten av rehabilitering, för alla och en lugn upptrappning av den ev arbetsträningen!
Så här skrev Maria:
Maria om Jag tänker på...:
"Jag tycker också det är synd för de människor som kanske verkligen inte kan jobba eller som inte får någon hjälp tillbaka utan som bara kastas ut.
Dock så är jag, för MIN EGEN del, glad över de hårdare reglerna. Jag har haft FK så länge och under alla år så har dom bara struntat i mig trots att jag velat ut och haft mål och drömmar med mitt liv. Men nu äntligen händer det saker. För första gången så har vi en långsiktig planering för hur jag ska bli självständig. Har aldrig mått bättre!
Men det är dessvärre alltid människor som hamnar i kläm."
Jag tänker på...
Rehabilitering och sund arbetsträning är jättebra, men det är ju där felet ligger. Människor får ingen möjlighet, att i sin egen takt, ta sig in i arbetslivet igen. Det är liksom allt eller inget som gäller!
Jag tänker också på de människor som har deltidsarbete eller som går på timlön. Där gäller också allt eller inget. Att jobba lite premieras inte; nej, det är heltid som gäller. Och om inte det går, ja då ska det stämplas på heltid.
Våra skyddsnät blir glesare och glesare, klyftorna mellan rika och fattiga ökar.
Det görs skattesänkningar för oss som har jobb. Alla vill vi väl gärna ha en hel del kvar i våra börsar efter att skatten är dragen, det är väl inget konstigt i det.
Men det jag motsätter mig mot är att det ska ske på bekostnad av ovanstående människor. Det är att "sparka på dem som redan ligger". Jag kan klara mig utan dessa sänkningar; jag har ju i allafall ett jobb att gå till och har en 25%-ig sjukersättning som, än så länge, inte dragits in.
Maud Olofsson...
... aka Flin-Lisa är i en klass för sig! Hon kan konsten att hänga ut andra människor som ansvariga. De får skiten för något som hon själv borde tagit ansvar för, som i Vattenfall-affären.
Till Volvo Lastvagnar här i Umeå kom hon aldrig på besök när varslen var som mest aktuella. Men när det börjar gå uppåt igen och Volvo börjar återanställa personal, då kan hon flina upp sig och säga "se, va bra det går!". I Robetsforstrakten kallas hon för Konkurs-Maud. Hm, vad kan det bero på?
Dessutom verkar hon "vända kappan efter vinden". Är hon så sugen på att få behålla den makt hon har idag(att ingå i Alliansen) att hon lägger sig platt på rygg i fråga om kärnkraften? Vore jag Centerpartist så skulle jag ta en allvarlig funderare på vad min partiledare håller på med!
Alliansen är ju lysande på att skylla på andra. Moderaten Husmark-Pehrsson hänger ut sina egna tjänstemän på Försäkringskassan och menar att de är så korkade att de tillämpat sjukförsäkrings-reglerna fel. Skämmes!!
Sen när det gäller ett eventuellt samarbete med SD(Sverigedemokraterna) verkar det vara svårt att få till ett klart ja eller nej. Klicka här för att se intervjun där Reinfeldt skyller på Socialdemokraterna!! Så där ja, då hängde vi ut någon annan igen!!
Alliansens idéer, bra eller dåliga???
Här svär man inte!!!
Det här med svordomar är intressant. Det kan nog hoppa ut en och annan från min mun, speciellt om jag är ilsken över något. Men det finns platser där jag aldrig skulle svära. Kyrkan är ju naturligtvis ett sådant ställe.. och på kyrkogården! Det är bara så.. där svär man inte! Jag jobbade en sommar åt kyrkan. Jag klippte gräs och krattade. Nog fanns det tillfällen då jag hade haft lust att svära, t ex när jag just krattat alla grusgångar och himlen öppnade sig. Vattnet forsade längs gruset och när skyfallet var över var det bara att börja om igen! ;o)
Idag besökte vi just kyrkogården för att tända ljus på pappas, mormor & morfars, farmor & farfars och fasters gravar. Det är riktigt fint där nu, massor av snö och lyktor som lyser upp i mörkret. Här nedan lyktan vid pappas grav! Det är nu elva år sedan han gick bort. Saknar dig, pappa!
Hemma hos mormor och morfar svor man absolut inte! Och man ska inte ta kollekten heller när mormor hade symöte!! Mer om det kan ni läsa här! Jag lovar, under alla år som vi vistades hos dem så var det max 4-5 gånger som ett "jävlar" hördes från våra munnar. Märkligt egentligen, att man som unge lär sig vad som passar att säga på olika ställen. Men vi ungar älskade att vara hos mormor och morfar!! De hade bra gener, morfar var 91 år när han dog och mormor 97! De är så saknade!
På tal om mormor. Hittade ett foto här hos mamma som är taget på mormors 95-årsdag. Mormor sittande med mina småtjejer på varsin sida. Där det skiljde nästan 90 år mellan dem! (det felade på ett halvår!) Det är ganska coolt, när man tänker efter. 90 år, fattar ni!! 
