Hjärtat i halsgropen...

Vid midnatt i lördags, när jag var på Droskan, tog jag upp telefonen för att kolla klockan. Och då fick jag en ingivelse att gå ut på Facebook.. Snacka om att jag fick en chock när jag fick se statusuppdateringen som Carro gjort. En bild på en krockad bilfront och så har hon på engelska skrivit typ.. "Jag är alldeles skakis. Bilen är kraschad". Jag bara.. what???

Blev inte fullständigt hysterisk eftersom hon faktiskt varit pigg nog att ta ett foto på bilen och skrivit på FB! Hon, värdpappan, värdsystern och systerns kompis hade åkt med i bilen och alla levde. Det var ju det viktigaste!l Men började ju naturligtvis tänka på vad som kunde ha hänt, tusentals mil bort. De hade kommit körande på motorvägen när en kvinna plötsligt kör rakt ut, framför deras bil! Herregud!


Klev upp jättetidigt på söndag morgon. Blev lycklig när värdmamman vid lunch skrev på min FB-sida att alla låg och sov. Att de blivit undersökta av läkare och att de fått piller som var både muskelavslappnande och antiinflammatoriska. Puh, då kunde jag andas ut lite grann. Men helt lugn blev jag inte förrän jag på kvällen kunde prata med Carro direkt.

Läkaren hade sagt att de fått en whiplash, men det finns ju olika grader av det och nu gäller det bara att hålla alla tummarna för att hon(och de andra) inte ska få några bestående men.

Min svåger skrev följande ord på FB, innan han ens visste vad som hänt. Men det var liksom så klockrent!

"Kör inte fortare än din skyddsängel flyger"

För att fördriva tiden i söndags gick jag och Johanna ner på stan. Anna stannade hemma för att baka. Det var soligt och fint väder, men blåsten var inte så mysig. Tog lite bilder i borgen som finns på Renmarkstorget.

Här en del av labyrinten


Hästar och en stol gjorda i is (klicka på bilderna så blir de större)


En fin grillplats med en tomte som övervakar elden


Staden hade storfrämmande - Batman och Robin :)


På kvällen framkallade Anders och Johanna en av de svartvita filmerna med bilder bl a på PV:n. Så nu har Johanna egna negativ att förstora! :) Förresten, jag vet inte om jag skrivit här om det. Men Johanna har fått tag på en förstoringsutrustning och ska alltså framkalla film och förstora dessa negativ till svartvita foton. Det är hennes "examensarbete". Roligt är när hon fotat med den analoga kameran för då kommer reflexen att vrida på kameran för att kunna se hur bilden blev! Men det går ju inte.. :)

I morse vaknade jag vid fyratiden.. av värsta migränen. Förmodligen var gårdagens stress som släppte. Klev upp, tog en Citodon och hoppades att värken skulle vara borta när det var dags att kliva upp för att gå till jobbet. Men, icke.. Det var bara att meddela jobbet att jag inte kunde komma. Somnade, tack och lov, om och vaknade först efter lunch.

I eftermiddag har jag haft kontakt med Explorius ang försäkringar o dyl. De skulle kontakta USA för att se vad som behövs göras. Vi vet ju att en whiplashskada kan ge symtom precis när det hänt och sedan kan man vara smärtfri i flera månader innan symtomen återkommer. Det sistnämnda hoppas jag innerligt inte händer, men om det skulle vara på det sättet.. ja, då vill jag att alla papper och försäkringar ska vara i ordning.



Fredagskvällarna...

... är de bästa kvällarna! Då har man hela helgen framför sig och man kan bara ta det lugnt. Skönt!

Idag är det också en speciell dag. För det är min mammas födelsedag. Hurra, hurra, hurra!!!
Den här bilden har hon på sitt FB-konto. Jag tycker den är så fin. Enkel och talande.
Den får symbolisera oss.
Mamma & barn. Hon & jag.
Jag älskar dig, min underbara mamma!


Facebook...

Många klagar på Facebook. Många gånger så är det de som inte har Facebook klagar på Facebook! ;) Det är lite intressant, tycker jag. De har bara hört några säga om vad som skrivs där och då har man bestämt att det är "bara skit"!

Och visst finns det en del skit på FB, absolut. Men det mesta kan man ignorera och skippa. Jag använder FB för att:
- hålla kontakt med vänner som är utspridda över hela landet
- för att kunna uppmuntra vänner som behöver det
- att få stöttning, peppning och uppmuntran när man själv går igenom jobbiga saker. Fick väldigt många fina kommentarer då vi var tvungen att låta vår fina Bessie somna in.
- att läsa roliga, sorgliga, inspirerande, upprörande och glädjande saker som mina vänner postat
- spela Words with friends (lite som alfapet, men på engelska)
- bli funnen av nygamla vänner eller släktingar
- söka och finna nygamla vänner eller släktingar

Och just det sistnämnda har precis skett. Jag har hittat min kusin som bor i Brooklyn, New York. Inger, som hon heter, blev jätteglad att höra ifrån mig och nu skickar vi meddelanden fram och tillbaka.. för att lära känna varandra. Det är så roligt! Och.. av en händelse så var det visst New York vi ska till i maj! :)

Vill ni umgås på FB, sök upp Pia Hagman(f d Wennström)! Då blir jag glad..



Social interaktion...

Läste hos MammisPammis om Självutnämnda elitister och började fundera..

Varför låter man en grupp människor utnämna sig själva till "eliten"? I skolan eller på arbetet. Och varför tycker man att de är lite ballare eller lite duktigare än dem själv? I skolan tillhörde jag inte den grupp människor som kanske skulle kunna omnämnas "det coola gänget". Jag var noll intresserad av smink och mode. Spelade mest fotboll på rasterna tillsammans med killarna och likasinnade tjejer. När jag blev äldre satt jag ofta på festerna och surrade med grabbarna, medan alla tjejer trängdes på toan för att sminka sig! :)

Tänkte vidare.. och kom att tänka på tv-programmet Big Brother. Jag tyckte att det var ett otroligt spännande socialt experiment.. Och nu menar jag det allra första Big Brother(det utan en massa sprit och knul..de i livesänd tv).

Att bli instängd med ett gäng okända människor utan input utifrån. Jag hade gärna varit med, men inte velat att det sänts ut live på tv. Däremot hade jag gärna velat se mig själv på film, se hur jag betedde mig och vilken plats jag skulle fått i hierarkin därinne. Jag hade säkert kunna lära mig massor om mig själv och andra. Förmodligen hade vissa av mina mer oangenäma sidor också visats upp, då jag troligen inte kunnat "hålla masken" i alla dessa dagar.

Jag tror att mycket handlar om en själv, sin egna självkänsla, vilken människoattityd och vilka fördomar man har. Och, sist men inte minst, hur man låter sig behandlas av andra.. Ibland är det lätt att "skylla" på andra när man egentligen borde rannsaka sig själv! Men det är en svår och jobbigt resa att göra. Precis som Angelica Freij gjorde i BB. Vilken resa hon gjorde, den clownarbetande sexbarnsmamman som vann allt och kom ut efter 100 dagar!

Men hursomhaver så är det ett otroligt intressant ämne som jag skulle kunna läsa mer om och som jag älskar att diskutera kring.. Kanske skulle jag göra som en kollega gör, ta och läsa en kurs i psykologi.. helt enkelt för att det är ett så spännande ämne! :)

Här har det varit, och är fortfarande, ett otäckt väder. Stormvindar och blöt äcklig snö. Skulle ha behövt dra med fönsterskrapan på UTsidan av fönstrena som blivit igentäckta av det eländiga vita.


Jag föredrar dock en något kallare variant av det vita! Bilden tagen i Yrttivaara.


Tog en tur till fina Kristina, som jag inte träffat på flera månader! Oj, vi hade mycket att avhandla! Och jag köpte ett jättefint armband till mig själv! Hon är så himla duktig på att göra fina saker med pärlor.


Och jag insåg att det passar ihop med mitt örhänge. Färgen på örhängets pärlor är nästan identisk med pärlorna i armbandet.


För Anders, Johanna och Nina gällde "Kalldragé". Umeå Veteranbilsföreningen hade sitt årliga vinterrally. Johanna och Nina fotade och Anders var funktionär. Tur att värsta ovädret drog igång först på eftermiddagen. Anna åkte till en kompis på sleep over och kom hem i morse.

Just nu är Anders och Johanna i källaren för att försöka framkalla en film. De har gjort tre förstorningar av färdiga negativ som vi fått av Nils-Harald, vår framkallningsmentor! :) Så här blev bilderna, varav det "randiga" är en testbild(olika exponeringstider.. tror jag!):


Själv ska jag försöka tota ihop en top till mig. I ett liknande tyg som jag sydde Johannas klänning i. Har inget mönster så här improviseras hejvilt. Har dock lärt mig en viktig grej av kära mor. "Alltid stryka sömmarna så fort de är sydda". Jopp. Så mycket enklare vissa saker med klänningen hade blivit om jag "plattat" till sömmarna med järnet först! :)





Melodifestivalen...

Ja, jösses... finns det något som kan uppröra så många människor här i Sverige som när "fel låtar" väljs i Melodifestivalen :) Gårdagskvällen fick i allafall upp min puls en aning, när Herr Ranelid röstades vidare till Globen.

Man kan ju tycka vad man vill om bidraget. Att han inte sjöng(jo, förlåt en gång sjöng han tre ord..) och att Sara Li bara sjöng typ två ord, "Kärleken" och "Mirakel"..

Många av orden som Ranelid reciterade är ganska fina ord. Jo. Men.. och här kommer det stora MEN:et.. Ska inte allt material som är med i Mellon vara outgivet material??

Orden som "att simma från stranden jag till stranden du i havet vi", "Kärleken är världens första atombomb" och "Om hon säger nej till mannens säd räknat från idag och sextio år framåt, dör hela mänskligheten ut" finns med i texten till Mirakel. Det är ord som finns på Ranelids egna hemsida och som jag hört honom recitera på tv:n förut.

Märkligt!

Kreativiteten och energin flödar...

I måndags blev det ett entimmespass på gymmet, ett stenhårt sådant. Och när jag var skulle gå hem så upptäckte jag att klockan var tio i åtta. Det var alltså bara tio minuter tills zumbapasset skule börja. Jag tänkte "äsch, jag är ju liks här".. och så blev det. Jag kan säga att jag var lite darrig i benen när jag gick hem. :)

I går bestämde jag mig för att bara pyssla. Att inte använda lediga dagen till att tvätta eller städa. Utan vila. Vila i pysslandet.. Så jag gjorde ståltrådshjärtan, ca 4-7 cm höga. Sådana som man t ex kan hänga i ett fönster..

Ber om ursäkt för att bilderna inte blev så skarpa, men..








Klockan fem var det dags för Terapibadet och vattengympan. Det var jätteskönt och perfekt tillfälle att strecha ut kroppen.

Idag har jag zumbat och tränat på gymmet. Känner mig väldigt nöjd över mig själv! :)

Jag saknar Bessie. Mycket. Det är så många tillfällen som det blir uppenbart att hon är borta.. och då hugger det i hjärttrakten. Så klart. Konstigt vore det ju annars.

En f d grannfamilj har hamnat i precis samma situation som vi. Deras fina Nikita fick samma diagnos som Besise och igår lät de henne somna in. Det är så sorgligt! Men, både Bessie och Nikita har det bra nu. Där i himlen.

Nu sitter jag och tittar på Once upon a time som går på 5:an. En jättebra serie som handlar om nutiden men dagens människor är egentligen karaktärer från sagans värld. En jättekul idé och serien är otroligt välgjord.


Att koka en skål med gröt...

Det gör man, förslagsvis, på något sätt än på det sätt jag gjorde det på. För gör man mannagrynsgröt på full effekt i mikron, ja då ser det ut så här:


Tack och lov var jag i allafall klok nog att ha ett lock på skålen!

Det var fantastiskt väder idag. Då kändes det helt rätt med en skidtur i I20-skogen. Här en bild på Anna i sin Sverigemössa! :)


Älskar vinterträd i solsken



Vår fina Bessie...

Det känns konstigt härhemma. Det är så tomt.
Inget glatt svansviftande när man kliver upp på morgonen eller när man kommer hem från jobbet.

Följande dikt, skriven av Susan A. Jackson, fick jag av min vän Marléne,
ord som verkligen stärker mig i att vi tog rätt beslut.

Vår fina Bessie, Du fattas oss!

"May I Go?

May I go now?
Do you think the time is right?
May I say good-bye to pain-filled days
and endless lonely nights?

I’ve lived my life and done my best,
an example tried to be.
So can I take that step beyond
and set my spirit free?

I didn’t want to go at first,
I fought with all my might.
But something seems to draw me now
to a warm and loving light.

I want to go.
I really do.

It’s difficult to stay.
But I will try as best I can
to live just one more day,

To give you time to care for me
and share your love and fears.
I know you’re sad and so afraid,
because I see your tears.

I’ll not be far,
I promise that, and hope you’ll always know
that my spirit will be close to you,
wherever you may go.

Thank you so for loving me.
You know I love you too.
That’s why it’s hard to say good-bye
and end this life with you.

So hold me now, just one more time
and let me hear you say,
because you care so much for me,
you’ll let me go today.


"Får jag gå?

Får jag gå nu?
Tror du att tiden är rätt?
Får jag säga adjö till smärtfyllda dagar
och oändligt ensamma nätter?

Jag har
levt mitt liv och gjort mitt bästa,

försökt att vara ett exempel
Så kan jag ta det ett steg längre
och släppa min ande fri?

Jag ville inte
först,

Jag kämpade med all min kraft.
Men jag verkar dras mot något nu,
mot ett varmt och kärleksfull ljus.

Jag vill
gå.

Det gör jag verkligen.

Det är
svårt att stanna.

Men jag ska försöka så gott jag kan,
att leva bara en dag till

För att ge
dig tid att ta hand om mig

och dela din kärlek och rädsla.
Jag vet att du är ledsen och så rädd,
eftersom jag ser dina tårar.

Jag
kommer inte att vara långt bort

Jag lovar det, och hoppas att du alltid vet
att min ande kommer att vara nära dig,
vart du än går.

Tack för
att du älskade mig.

Du vet att jag älskar dig också.
Det är därför det är svårt att säga adjö
och avsluta det här livet med dig.

håll om mig nu, bara en gång

och låt mig höra dig säga,
att eftersom du bryr dig så mycket för mig,
låter du mig gå idag."



Bessie...

Bessie mår inte bra. Hon vill inte ens äta korv. Och äter hon inte korv, då vet man att något är fel :(

Hon har haft lite problem med typ vaginit, men det har vi behandlat med vagitorier(Lactal balans) och C-vitamin. Svullnaden försvann och så också det ständiga kissandet.

Men, eftersom hon nu är rätt hängig och inte äter så har det troligen gått ner i livmodern och blivit inflammerat. Ska ta henne till veterinären halv sju i kväll. Han frågade mig, när jag ringde i morse, hur jag ställer mig till operation om så krävs. Det sa jag nej till.

Bessie är snart 12 år. Det blir väl dryga 80 år i hundår räknat. Hon har levt ett långt och väldigt friskt liv. Vill inte låta operera henne när hon är så gammal. Nej. Är det så att penicillinet inte hjälper, ja då får vi ta det tuffa beslutet att låta henne somna in. Men åh så mycket jag hoppas att penicillinet ska funka! Håll tummarna!





UPDATE torsd 9/2: Det visade sig att hon hade gulsot och en tumör i levern :( Så ikväll, vid 18-tiden, var vi hos veterinären och lät henne somna in för sista gången. Det gick lugnt och stilla, hon var så fin, så fin. Nu hoppas och tror jag att hon springer omkring däruppe i himlen. På gröna gräsmattor, schasande bort alla pippifåglar. Vår älskade Bessie!! <3

Kung Bore och Röda korset...

Igår morse stod det -29 grader på temp-mätaren. Brrr! Kung Bore har verkligen slagit klorna i Sverige. Han har t o m slagit till i vårt skafferi!


Tog en tur upp på Röda Korset som hade utförsäljning, alla kläder, skor och textilier för endast 20 kr/st. Paula, Nina och Johanna letade kläder som de ska ha på en fest där de visst ska vara utklädda till något som börjar på samma bokstav som deras namn! Kul grej! Anna hittade bl a en Sverigemössa och jag hittade bl a en kort trasmatta till köket.

Igår kväll var det inte mycket annat att göra än att titta på Melodifestivalen. Var otroligt glad över att de jag hejade på, Dead by April och Loreen, gick direkt till Globen. Hade seriöst kreverat i fall Thorsten och Sean gått till final.

Vaknade tidigt idag och upptäckte att vi nästan hade blidväder, endast -18!! ;) Var ut en sväng med Bessie och sedan kom jag på den briljanta idén att sy en klänning till Johanna. I somras hittade jag ett nämligen ett jätteläckert tyg. Ett glansigt, men nästan sammetsaktigt tyg med vackert blommönster på.


Och detta blev resultatet: En halterneck-klänning.


Klänningen tog nästan hela dagen att göra, men jag är sjukt nöjd.. och det är dottern också!


Men det har följdaktligen inte blivit så mycket annat gjort idag! :) Och nu är klockan över nio så.. det är nog lika bra att hoppa i säng. God natt!

RSS 2.0