Här svär man inte!!!
Det här med svordomar är intressant. Det kan nog hoppa ut en och annan från min mun, speciellt om jag är ilsken över något. Men det finns platser där jag aldrig skulle svära. Kyrkan är ju naturligtvis ett sådant ställe.. och på kyrkogården! Det är bara så.. där svär man inte! Jag jobbade en sommar åt kyrkan. Jag klippte gräs och krattade. Nog fanns det tillfällen då jag hade haft lust att svära, t ex när jag just krattat alla grusgångar och himlen öppnade sig. Vattnet forsade längs gruset och när skyfallet var över var det bara att börja om igen! ;o)
Idag besökte vi just kyrkogården för att tända ljus på pappas, mormor & morfars, farmor & farfars och fasters gravar. Det är riktigt fint där nu, massor av snö och lyktor som lyser upp i mörkret. Här nedan lyktan vid pappas grav! Det är nu elva år sedan han gick bort. Saknar dig, pappa!
Hemma hos mormor och morfar svor man absolut inte! Och man ska inte ta kollekten heller när mormor hade symöte!! Mer om det kan ni läsa här! Jag lovar, under alla år som vi vistades hos dem så var det max 4-5 gånger som ett "jävlar" hördes från våra munnar. Märkligt egentligen, att man som unge lär sig vad som passar att säga på olika ställen. Men vi ungar älskade att vara hos mormor och morfar!! De hade bra gener, morfar var 91 år när han dog och mormor 97! De är så saknade!
På tal om mormor. Hittade ett foto här hos mamma som är taget på mormors 95-årsdag. Mormor sittande med mina småtjejer på varsin sida. Där det skiljde nästan 90 år mellan dem! (det felade på ett halvår!) Det är ganska coolt, när man tänker efter. 90 år, fattar ni!! 
Ja, det är helt otroligt hur gamla vi blir egentligen när man tänker så. En som är 90 har ju upplevt hur mycket som helst i förhållande till små barn, sånt börjar man fatta först när man själv blir GOTT vuxen. ;)
Min pappa dog för 5 år sen, jag saknar också min pappa.. :( Men de har det nog väldigt bra där de är.
Jag saknar också min pappa som dog för snart 2 år sedan. Saknar Klara och Svante också.
SV: Christer Majbäck kommer jag i håg...han var ju snygg.
nog var det annorlunda förr med det där att svära, min mormor och morfar svor aldrig heller, inte mamma heller, pappa gjorde väl det mer
härligt med gamla bilder
SV: Nej tyvärr känner jag inte Margit.
Otroligt, 90 år! Det är en jättefin bild på dem.
Jag svär inte på jobbet heller. Jag jobbar ju på förskola.
Jag svär inte på jobbet (förskolan/skolan), inte hos farmor som är frireligiös, så lite som möjligt hemma med egna barnen, men en del med vänner.
Låt mig gissa (angående fotot) att det är C till vänster och J till höger?
Kram
stackars dig, måste vara svårt att inte gilla rött när det är jul
Härligt med bilden, min mormor blev 91 och var helt klar till slutet, hennes oro var att det skulle var halt för mammma o pappa att köra till begravningen för hon hade ju inte tänkt dö på hösten när det var dåligt väder. Alltid omsorg om andra in i det sista.
Apropå svordomar så var det ytterligare en anledning till säga upp ass för hon svor så mkt och hon reagerade aldrig själv på att hon svor i tid och otid.
Välkommen hem o hoppas att nacken klarar bussresan
Vilken fin bild. Var rädd om den.
Jag tycker också att man ska välja de ställen man svär på.
Tänk att de gamla ofta lämnar så starka intryck. Min mormor var världens häftigaste gamla gumma, helt fantastisk. Och hon svor faktiskt, på sitt eget lilla vis - "Knävlar" var hennes svordom och den var liksom rumsren.
Jättehäftigt!!!!!!!
Intressant detta med svordomar för jag fick absolut inte svära i mitt hem och gjorde heller inte...förrän jag blev äldre...men när jag inte var hemma så svor jag som en bortsbindare...och idag sv är nog mindre än genomsnittet av svenska folket! Styvdotra, tror jag bestämt, har stulit hela edsamlingen ;)
90 bast.
Vilken härlig bild!
