Att få ett ultimatum...

Ärligt talat tycker jag det är dagisfasoner att ställa ultimatum på det här sättet för att hämnas på en person som inte gjort någonting annat än att säga ifrån på skarpen, av en anledning som inte många vet. Personen som är utsatt för den här "kampanjen" vill inte försvara sig eller förklara något öppet eftersom hon inte tycker det hör hemma i bloggvärlden, vilket inte gör saken lättare. Jag beundrar henne för att hon kan vara tyst.



Jag ber om ursäkt om jag låter arg, men jag ÄR arg också. Fast inte på dig såklart, det hoppas jag du förstår.

Det är synd när man gör en privatsak till något officiellt och ännu mer synd att man ställer andra bloggare mot väggen på detta sättet. De är DE (och då också du) som får det jobbigt då och det är inte rätt. Sen finns det alltid två sidor av en sak och antagligen två helt olika versioner också.

Men hallå...? Vad har jag nu missat då?

Sv: Och det är jag väldigt glad för. Jag gillar dig och uppskattar både dina inlägg och dina kommentarer.

Sv: Det har du helt rätt i. Kram

Hade någon ställt det ultimatumet på mig så hade jag valt bort den som krävde att jag skulle välja. Omoget.

Eftersom jag inte hänger med alls säger jag bara, jag hoppas att ditt beslut blir till det bästa och att vad det nu är löser sig.

Sv: Det gör inte så ont nu, men då gjorde det det. Plus att det blödde en jäkla massa. Kan du inte fejkstuka foten möjligtvis? Är det en mindre stukning så blir det ju oftast inte svullet eller så? ;)

Jag vet att krukväxter skall planteras om till speciella tider på året, men är de eftersatta tror jag de njuter av bytet oavsett. Det blir säkert jättebra. Mysigt att göra också, tycker jag. Men det är kanske inte det enda förehavandet du har i dag. Njut nu, det är ju lördag! ;)

Inte för att jag vet riktigt vad det handlar om, men det låter otroligt omoget att ställa ett sånt ultimatum...