Livsfarlig kondom...
Eller ja, våldtagen kan ju kvinnan fortfarande bli även med denna, men tänk att ha ett skydd inuti slidan som ser till att krokar blir fasthakade i den penetrerande penisen, det skulle nog vara en riktigt bra hämnd från kvinnan och förmodligen inget som våldtäktsmannen tänkt sig!
Dock hoppas jag att den gör så förbaskat ont att våldtäktsmannen tvingas släppa fokus på kvinnan, vilket kan göra att hon hinner sätta sig i säkerhet. Den får ju inte bara göra lite ont för då riskerar man ju att han slår ihjäl henne istället, liksom av ren ilska.
Egoism, nej tack!!!
När jag var i barn hade vi en gråhund som hette Kajsa. Hon och jag var som ler och långhalm. Jag fullständigt avgudade henne! Den dagen hon hon dog var jag helt otröstlig. Jag minns inte hur många år vi hängde ihop, men många var det. Och det är ju tack vare henne som jag lever idag!
Det jag har riktigt svårt för är egoistiska människor! Människor som sätter sitt egna mående över djurets! Som låter djuret lider under argumentet "men, det blir ju så jobbigt för mig att ta bort henne/honom"!!!
Skärpning! Klart det blir jobbigt. Många gånger blir ju husdjuret som en familjemedlem. Någon som man får sörja och sakna. Orkar man inte själv vara med när djuret ska somna in; be någon annan att vara din stand-in! Separationer hör till livet och i förhållandet människa och djur så är det du som har makten i din hand!! Använd den makten på ett sunt och bra sätt!!
"Innan du fanns"...
Det har äntligen lyckats!! Det finns ett pyre därinne, på tillväxt liksom.. Däremot har blivande mamman inte mått speciellt bra. Eller rättare sagt, hon har mått urkasst! Att säga att hon "mått illa" är ett grovt understatement och det sista inlägget handlar om att Akademiska sjukhuset nu ordnat en säng och en droppställning till henne. Det inlägget är skrivet den 5 november..
Nu börjar jag fundera på hur läget är egentligen. Sjukhusen brukar ju inte behålla patienterna längre än nödvändigt och till helgen brukar de ju bli utsparkade.. Därför blir man liksom lite orolig... faktiskt! :o(
UPDATE:
Läste precis Monas Universum och hon hade en hälsning från Linda "Innan du fanns".. Hon har kräkts sönder sin mage.. Hon får inte äta eller dricka och det antar jag betyder dropp ett tag till. Skönt att få ett livstecken i allafall!
Fars Dag...
Tänker på Dig, Pappa!!
Inte bara idag
utan alla dagar
Saknar Dig!
Rasism...
Är du emot rasism? Kopiera denna bilden och lägg ut den på
din blogg. Be också dina läsare lägga ut bilden på sina bloggar.
På det här sättet sprider vi budskapet vidare!
Svininfluensan...
Det pratas mycket om kvicksilvret, som å ena sidan(de som är för vacc) motsvarar två fiskar, men å andra sidan(de som är emot) tydligen är av en speciell sort som är skitfarligt att få i sig.
Det pratas om sqvalen. Immunförsvaret reagerar mot strukturer i smittoämnet som liknar kroppens egna strukturer(kroppen har ett naturligt sqvalen) och därmed angriper de kroppsegna vävnaderna. Detta kan orsaka autoimmuna sjukdomar såsom ALS, MS och reumatism.
Ovanstående tänkbara biverkningar lär ju inte visa sig direkt efter att man tagit sprutan; då är det väl mest vanligt att man får ont i armen och får influensaliknande symtom.
Jag är faktiskt orolig på riktigt. Det är inte så att jag tänker "va f*n, det kan väl inte vara så farligt att få influensan, så jag skiter i att vaccinera mig(och barnen)". Jag är jättekluven! Jag har ångest för det här beslutet!
Ska jag vaccinera mig själv, men inte barnen? Då blir kanske inte jag sjuk och kan ta hand om barnen ifall de blir sjuka. Tänk om en allvarlig biverkning drabbar mig pga vaccinet? Eller att mina barn blir allvarligt sjuka av influensan?
Ska vi alla vaccinera oss och riskera att en allvarlig biverkning drabbar oss alla? Eller vara utan vaccination och riskera att bli dödsjuka i influensan?
Eller ska vi chansa på att avböja att ta vaccinet och hoppas på att vi inte blir sjuka(eller smittar andra) alternativt att det blir ett "vanligt" förlopp av influensa med några dagars hög feber och ont i kroppen?
Nu har det även dött människor strax efter att de vaccinerat sig. Hade det med vaccinet att göra eller skulle de ha dött i allafall(pga att de tillhörde en riskgrupp)? Där pågår det massor av spekulationer åt bägge hållen, men inget klart besked.
//Skrivet av en förtvivlad mamma med beslutsångest
Ledsen...
Jag är ledsen och uppgiven.
Det har jag varit ett tag.
Ledsen och besviken.
Ont-i-hjärtat-ledsen.
Måste ta ett beslut
... snart
Utanförskap...
Den gruppen blir tyvärr allt större för varje månad som går.
Min man kommenterade det ironiskt en dag då han sa: "Snart räknas det väl som utanförskap att ha ett jobb".
Att kämpa...
När man befunnit sig i bloggsfären ett tag så inser man snabbt
hur många som har det tungt på olika vis
Kämpigt med sina relationer
Kämpigt med sitt förflutna
Kämpigt med sin framtid
Kämpigt med sina sjukdomar
Ofta är det maskrosen som får symbolisera dessa "kämpar" som
står upp för sig själv och sitt liv, människor som försöker
göra något gott i livet,
trots alla motgångar
Men idag gör jag det med en annan
växt som får symbolisera den där speciella kraften!
En hälsning till er alla...
"Till Pias bloggvänner:
Jag skriver till er mellan mina tårar och vill tacka för fina kommentarer både hos Pia och på min blogg!
Tack för alla cyberkramar också, dom värmer trots att dom inte är fysiska.
Tack även för alla goda råd!
Tack Pia fär att du finns i denna hemska och svarta stund!
Allt känns hopplöst men utan er hade det känts mer ensamt än någonsin!
Oftast faller jag i enorm gråt då jag läser kommentarerna, förtvivlad över att inte få leva med den jag älskar av hela mitt hjärta men jag tror också att jag släpper loss tårarna mer när jag känner att jag inte är ensam, när ni låter mig bara vara ledsen och hjälplös men finns ändå!
Jag sänder en kram tillbaka till er!
coolbettan"
Jag tycker att det är fantastiskt att vi via bloggvärlden kan ge och få omtanke, trots att de flesta av oss faktiskt "inte känner" varandra. Men kanske kan det ibland vara en fördel, att vi just därför kan vara mera objektiva.
Låt oss ta vara på den här möjligheten! Att vi sträcker ut våra händer till den som behöver stöd i livet och att varje behövande tillåter sig att ta tag i våra utsträckta händer. Nästa gång är det du eller jag som behöver support när motgångarna tornar upp sig.
Jag hade inte en aning om att jag skulle få så många fina bloggvänner då jag började blogga för drygt ett år sedan. Ni ska veta att jag värdesätter er högt!
//Pia
En ledsen röst...
Jag har ju också förstått, via era kommentarer, att flera av er befunnit er i en liknande situation, vilket är ledsamt att läsa.
Ingen kontakt...
Jag hör ju självklart inte till den "närmaste kretsen", men vi har haft telefon-, mail- och smskontakt en tid nu och jag skulle önska att hon bara skickade ett sms så jag får veta att hon är ok. Jag är faktiskt riktigt, riktigt orolig för henne!
Orolig...
Känner mig inte på humör för bloggeriet just nu.. Sorry!
Men.. ta hand om er därute!!!
A-kassan...
För den som arbetar tre dagar i veckan och är arbetssökande i två räcker a-kasseersättningen i nästan 9,5 månader med de nya reglerna. Det är inte omöjligt att få ersättning efter det. Men möjligheterna begränsas.
- När gränsen på 75 dagar är nådd kan man bara få a-kasseersättning för de veckor man är helt arbetslös, säger Anna-Lena Leksell, försäkringschef på Unionens a-kassa.
Det innebär att den som bara har jobb ett par dagar en vecka blir utan a-kasseersättning övriga dagar, trots att han eller hon då söker jobb. Det kan, befarar en del, leda till att folk avstår möjligheten att arbeta om det bara rör sig om några timmar här och där.
En anledning till regeringens förändring av reglerna är att det skulle motivera arbetsgivare att erbjuda fler heltidsanställningar."
Utdrag lånat från kollega.se
När de 75 dagarna är slut som måste den arbetande välja mellan att leva på sin halvtid eller säga upp sig och stämpla på heltid! Det finns massor av arbetslösa som kan fylla dennes plats, om personen väljer att säga upp sig, och som arbetsgivare kanske man inte ens har behov av någon på heltid. (Jag förstår att det kan se olika ut på olika arbetsplatser, men jag relaterar till de arbetsplatser jag känner till)
Så hur kan regeringen då tro att denna regel ska motivera arbetsgivarna att skapa heltidstjänster??
Min fundering är vad som händer med dem som inte ens har någon deltidsTJÄNST utan jobbar på timbasis. Har en vän som precis fått veta att hon inte kan ta ett jobb som hon erbjuds(ex-vis på typ två timmar en dag) för om hon gör det så straffas hon och blir utan a-kassa hela den veckan . Hon blir straffad om hon väljer att faktiskt arbeta och göra nytta de där två timmarna! Jag ser liksom ingen rim och reson i det!
Skall hon straffas för att arbetsgivaren inte kan erbjuda henne en heltidstjänst? Arbetsgivaren (i det här fallet) kan inte anställa på heltid eftersom det handlar om ett så oregelbundet arbete. Ena veckan kan min vän timanställas för 3 timmar, veckan därpå kan det bli två heldagar, tredje veckan ingenting alls!
Hon vill ju inget hellre än att få jobba så mycket som möjligt, både av ekonomiska skäl men också för att hålla sitt yrkeskunnande i gång och känna att hon gör nytta. Snacka om att hamna mellan stolarna!
I förlängningen drabbar detta även de brukare som är i behov av de tjänster som hon kan tillhandahålla, eftersom arbetsgivaren "tappar" henne som den oerhört viktiga resurs som hon är.
Jag trodde, i min enfald, att viljan att arbeta skulle premieras, men inser nu att dessa regler bara kommer att gynna de som vill ligga kvar på sofflocket, visserligen med en dålig a-kasseersättning, men ändå..
Sätter vi de arbetsvilliga i paritet till de stackare som blir av med sin sjukersättning och som ska stå till arbetsmarknadens förfogande.. ja då blir det nästan löjligt alltihopa! Bara det att ingen av dem skrattar! :o(
En ung, frisk och arbetsvillig människa "kan" inte jobba utan att förlora en massa pengar. Den andre är för sjuk för att arbeta, men ska minsann göra det ändå! Även om det blir på bekostnad av dennes hälsa! Helt ofattbart!
Jag fasar för nästa steg i "hetsen mot de arbetslösa" - Uteslutning ur a-kassan för att de tackat nej till tim- och deltidsjobb!! Ett riktigt "Moment 22"-läge att hamna i! :o(
// En som varje dag inser hur lycklig hon är som har ett jobb!
Så in i Norden trött...
Jag känner mig mer trött nu och har mer ont än innan semestern! Jag har varit ledig i fyra veckor. En av dessa tillbringades i Norrbotten(50-årsfesten), men tre av dessa tillbringade jag hemmavid. Det var inte bra, har jag i efterhand konstaterat. Det blev bara som en extralång helg.. massor av "vardagsmåsten" hela tiden. Dessutom var ju inte vädret på min sida och det betydde att jag inte ens tog mig hemifrån till stranden. Självklart var det en hel del andra saker som gjorde att energin förbrukades och att ingen ny inhämtades! Hjärnan går nu på högvarv och kroppen verkar ha lagt av helt.. *suck*
Jag får panik när jag inser att nästa längre ledighet blir först i månadsskiftet november-december. Hur ska jag orka?
Rannsakan...
Jag är absolut inte Guds bästa barn, inte alls. Jag tycker att det är skitjobbigt att rannsaka mig själv kring något och, ve och fasa, komma fram till att jag nog har mig själv att skylla. För nog har denna rannsakan föregåtts av tanken "finns det verkligen ingen annan som jag kan skylla på?"
Men jag, och många med mig, jobbar på detta. Att erkänna de gånger vi gjort fel. Att ge andra credit när de faktiskt förtjänar det mer än oss. Att visa empati och kunna "läsa mellan raderna" när det behövs. Att tänka oss för innan vi säger något. Att ibland inse att det är bättre att helt enkelt "knipa käft"!!
Krossat glas...
Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag plockat upp en massa krossat glas efter cykelbanan. Det är nog illa att dessa glasskärvor kan orsaka punktering, men värre vore om hundens tassar blir uppskurna.
Det vill jag inte vara med om! 
Mobilräkning...
Googlar på telefonnumren bakom varje "företag" och inser att det är från dessa som jag fått sms lydande "Gratulerar till en vecka till med msn". Vaddå en vecka till?? Jag som aldrig har varit ute på internet via min mobil.. Från början tog jag bara bort sms:en för jag trodde att det var Telia som kom med något erbjudande, men se de har inget med detta att göra. Har på senare tid flera gånger sms:at STOP till dessa men utan framgång!
Har nog varit korkad och varit med i en tävling på nätet och där lämnat mitt mobilnummer. Trots att jag alltid lusläser allt för att se att det inte kostar något så har jag uppenbarligen missat något riktigt jävla finstilt, men ordet abonnemang kan jag garantera att jag inte läst någonstans.
Hittade en intressant sida här när jag sökte på nätet. Hittade också en blogg med ett inlägg på just detta.. Ska prova ringa det där telefonnumret i morgon och se om jag också får snacka med någon i Kroatien.. Sån här skit är fanimej lägre än Glocalnet!!! Läs här!
Har ni varit med om detta? Hur har ni fått stopp på det? Måste jag byta nummer för att slippa skiten? Grrrrr...
Inte bara en ängel...
Förutom Michael Jackson så dog också en av "Charlies änglar", Farrah Fawcett, igår, 62 år gammal.. Dessutom har Ed McMahon, som bland annat var sidekick till Johnny Carson och Dick Clark, avlidit i en ålder av 86 år.
Tre kändisdödsfall på lika många dagar!
Men jag tycker att vi alla ska sända en tanke till alla de människor som dött utan att ha blivit omskrivna i all världens tidningar. En tanke som inkluderar deras anhöriga, vars tunga sorgeprocess just startat! Ingen av dessa bör heller glömmas! Ett tänt ljus för var och en!
Michael Jackson...
Vid midnatt igår ropade dottern på mig och sa att det stod på Twitter att Michael Jackson dött.. Det blev en riktig chock. Nog för att han sett för eländig ut på de sista paparazzibilderna jag sett, men ändå.. Död! The King of Pop död!!
Det känns som om hela hans liv varit rätt tragiskt. Att i så unga år bli drillad i att uppträda och vara stjärna, inte ha det bästa(understatement!) förhållandet i världen med sin pappa, att aldrig få vara barn och tonåring..
Såg en lång dokumentär om honom för några år sedan och min upplevelse är att han opererade sig för att slippa vara lik sin pappa.. Det, tyckte jag, sken igenom i intervjun. Sen att knivskärandet gick lite mycket för långt... Hans näsa såg på slutet ut att ha ungefär samma tjocklek som ett akvarellpapper.. Tragiskt!
Jag tror också att han gick tillbaka till barndomen, den barndom han aldrig fick uppleva. Med lekar, bus, nöjesfält osv. Därför fixade han det åt sig själv när han blev stjärna och kosingen började rulla in. Jag tror att han var ett barn i en vuxens mans kropp.. Är det någon som verkligen hade behövt terapi så var det han!
Pedofilanklagelserna då? Gjorde han "vuxensaker" med barn? Om ja, då är det inihelvete fel och blev han inte straffad i detta livet så blir han det i nästa. Karma, minns ni!
Eller var det så att han var ett "barn" (jag säger det igen, som behövt terapi!) som bjöd in andra barn till sleep-overs, pyjamaspartyn och lek på hans tivoli? Och att någon som åtrådde pengar kom med falska anklagelser?? Då är det faktiskt också inihelvete fel!
Men.. jag var inte där då! Var du?
