Vid midnatt igår ropade dottern på mig och sa att det stod på Twitter att Michael Jackson dött.. Det blev en riktig chock. Nog för att han sett för eländig ut på de sista paparazzibilderna jag sett, men ändå.. Död! The King of Pop död!!

Det känns som om hela hans liv varit rätt tragiskt. Att i så unga år bli drillad i att uppträda och vara stjärna, inte ha det bästa(understatement!) förhållandet i världen med sin pappa, att aldrig få vara barn och tonåring..

Såg en lång dokumentär om honom för några år sedan och min upplevelse är att han opererade sig för att slippa vara lik sin pappa.. Det, tyckte jag, sken igenom i intervjun. Sen att knivskärandet gick lite mycket för långt... Hans näsa såg på slutet ut att ha ungefär samma tjocklek som ett akvarellpapper.. Tragiskt!

Jag tror också att han gick tillbaka till barndomen, den barndom han aldrig fick uppleva. Med lekar, bus, nöjesfält osv. Därför fixade han det åt sig själv när han blev stjärna och kosingen började rulla in. Jag tror att han var ett barn i en vuxens mans kropp.. Är det någon som verkligen hade behövt terapi så var det han!

Pedofilanklagelserna då? Gjorde han "vuxensaker" med barn? Om ja, då är det inihelvete fel och blev han inte straffad i detta livet så blir han det i nästa. Karma, minns ni!

Eller var det så att han var ett "barn" (jag säger det igen, som behövt terapi!)  som bjöd in andra barn till sleep-overs, pyjamaspartyn och lek på hans tivoli? Och att någon som åtrådde pengar kom med falska anklagelser?? Då är det faktiskt också inihelvete fel!

Men.. jag var inte där då! Var du?