Det är precis det här som jag menar...
Tack för era rader kring mitt förra inlägg om hedersuppdrag. En del har fått uppdraget att vara gudfar/gudmor, andra tärnor eller toastmaster på bröllop och många har, på begravningar, läst en text eller sjungit en sång. Vissa har sina hederuppdrag framför sig.
Det viktigaste är inte hur "stort" uppdraget är, det handlar ju mer om hur man känner sig efter att ha blivit tillfrågad. Om man känner sig utvald, men också stolt och ödmjuk inför den kommande "uppgiften".
Har funderat lite... JAg är ju även mamma till mina barn... De är ett enormt heddersuppdrag!!
Jag har som sagt inte fått mina hedersuppdrag än men jag är mycket stolt över en del förtroendeuppdrag jag haft.
Något hedersuppdrag har jag inte haft vad jag kan komma på. Kanske är det hedersuppdrag att bli ombedd att göra kort till folk som fyller jämt?
Jag tror nog jag aldrig har blivit ombedd som sådan, men jag har bara tagit det själv... ;D
Visst är bloggandet otroligt? Jag kan vara nere och då blir jag glad och jag kan vara glad och då hjälper bloggandet till att jag fortsätter vara det. Tröst har jag också fått och stöd. Och tar jag upp lite kontroversiella ämnen så får jag ett utbyte i åsikter, något som jag också gillar.
Ibland kan uppdraget kännas så stort så man undrar om man fyller ut kostymen.
