Livets mening...

Fick en underbar berättelse på mejlen av Anna.

"Majonnäsburken och två koppar kaffe.

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar.

Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken.

Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken . Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn, medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna
representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.  

Småstenarna
representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.  

Sanden representerar allt annat - småsakerna.  

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.  

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt.

Ta hand om ”golfbollarna” först - sakerna som verkligen betyder något.  

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara ”sand”.  

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerade.  

Professorn log och sade, ”jag är glad att du frågar”… 

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."




Tobaksfri zon...

Några har undrat hur det gick med rökningen under HHH(hälsohemshelgen! Visst var jag kul nu?!).

Under fredagskvällen gick det "smygande" kan man säga. Det var en Pia som glad över mörkret smög omkring bland husknutar och buskar! ;o) Insåg dock att smygrökandet skulle stressa livet ur mig så därför "bekände" jag min fula ovana för en i personalen. Hon skrattade lite och sa att "självklart får du röka, men gå gärna en liten bit bort från huvudbyggnaden bara. Rökförbudet är mera strikt under veckorna då vi har "sluta-röka"-grupper".

Jag kände hur en sten föll från hjärtat och det var faktiskt där och då min helg började på riktigt. Istället för att paniktänka på när jag ska kunna röka eller ej, så har jag kunnat gå ut när jag blivit sugen, vilket inte har varit speciellt ofta, faktiskt! Dessutom förenade jag då nytta(nåja, det kan väl diskuteras iofs!) med nöje, eftersom jag samtidigt fick en stund utomhus och passade på att fota en hel del!



Nästa år.. P, det blir väl en ny resa dit nästa år? Då kanske jag är en icke-rökare, vem vet! ;o)



Den fina skuggan av det lilla lövhjärtat får symbolisera vad jag känner när det gäller er, mina "bästaste" bloggvänner. Jag uppskattar verkligen er oerhört mycket!

Jag har besökt er alla sen jag kom hem, men har inte lämnat något spår efter mig. Kände att jag ville prioritera att läsa ikapp allas inlägg istället för att bara hinna läsa vissa bloggar eftersom det tar tid att kommentera på varje blogg!


Fler klokord...

"Var engagerad,
men ej ockuperad"

"Liten ändring,
kan göra stor förändring"

"Feel the fear
and do it anyway"

"Ta gärna ut glädjen i förskott"

"Ju mer skit man sopar under mattan
ju lägre i tak blir det"


Är det så???

"Den som inte syns - finns inte
Den som inte finns - är död"

Vikten av att bekräfta en annan människa!


Något att tänka på...

"Oro är den ränta du måste betala
om du lånar bekymmer av morgondagen"


Annika R Malmberg...

... föreläste för oss på Samordnarkonferensen i torsdags. Vilken människa!! Wow! :o)

Hon har precis kommit ut med en bok som heter "Ta skit! Och gör det till guld"..

Hon föreläste en hel del kring att ge och ta kritik, att stärkas i sin yrkesroll, att kunna ta plats och hur man kan "sälja in" sin idé. En del av sakerna hon pratade om var s a s "gammal skåpmat", saker jag hört förut, men den här gången gick orden faktiskt rätt in i kroppen på mig. Hon gav så många verklighetsbaserade exempel när hon berättade och hennes humor gav upphov till många skratt, inte sällan på grund av att vi många gånger kände igen oss i det hon berättade.

Hon tog upp det vanliga talesättet:
"Behandla andra på det sätt som du själv vill bli behandlad". 

Och menade att med tanke på hur olika vi människor är så borde talesättet istället vara:
"Behandla andra på det sätt de vill bli behandlade".



Dessutom något som fastnade hos mig när jag för några år sedan såg ett avsnitt av Dr Phil på tv:
"Du blir behandlad på det sätt du låter andra behandla dig"!!

Jag tycker att det är en sådan klok mening. Meningen innefattar eget ansvar, för ibland kan man faktiskt inte skylla på någon annan. Det ligger ofta hos mig själv att säga ifrån, att säga nej, att markera när någon överskrider gränsen mellan att nyttja eller utnyttja mig.

Sug på den ett tag! "Du blir behandlad på det sätt du låter andra behandla dig".

Note: Självklart gäller ovanstående vuxna människor och inte barn, som är helt "i händerna" på vuxna. Dessutom kan det även finnas vuxna som inte har någon valmöjlighet.

Säkerhetskontroll...

Jag fastnade i säkerhetskontrollen igår på Bromma flygplats! Vet ni hur läskigt det var??

Jag har lärt mig att dra ur skärpet ur brallorna och låta det åka igenom scanningen på bandet. Mitt metallbälte har nämligen varenda gång gett upphov till världens tjutande från apparaterna och svettattacker från mig!!

Nåja, igår var inget undantag. Jag kastade min vattenflaska i sopkorgen, tog ur skärpet ur brallorna och gick segervisst genom portalen. Inget tjut!! Blev ju inte förvånad för jag är ju för tusan rutinerad vid det här laget.
Döm om min förvåning när vakten kommer framrusande till min "låda"(den jag lagt min handväska och tygväska i) och frågar mig vad för sorts vätska jag har i min väska. Öhhh!! Paniken rusar genom min kropp och jag stammar fram "ingen vätska alls"! Jag hade ju för tusan kastat min vattenflaska. Han hugger tag i hela lådan och ber mig, med vänlig röst, att "stiga åt sidan".. Just de där tre orden är liksom inget man vill höra.. Och man inser rätt snabbt att det är en order!

Så jag "stiger åt sidan", snällt och fogligt. Vi tömmer min tygväska och längst ner hittar han en flaska med handsprit. Jag trodde jag skulle dö.. "Nä, jag har ingen vätska i kassen". Hur dum kände jag mig inte då?
Vakten öppnar flaskan och ber mig ta lite på händerna. Och det var ju faktiskt ingen dum idé med tanke på svinfluensa och så!! ;o) När jag smetat in lite desinfektionsmedel på mina händer så sniffade han lite, stängde locket och bad mig packa ihop allt igen och sedan gå vidare in i gaten.

När jag med skakande ben står och sätter tillbaka allt i väskan och för in bältet i hällorna på mina jeans så slår det mig:

HUR KUNDE JAG KOMMA IGENOM SÄKERHETSKONTROLLEN I UMEÅ UTAN ATT NÅGON REAGERADE???? Vaa?? Är det ok att eventuellt vilja spränga någon i Umeå i luften än att göra det i Stockholm?? Vad är det för jä*la diskriminering?

PS. Babben Larsson stod framför mig i incheckningen. Spännande va?! ;o) DS.

Sex appeal???

Satt på altanen och läste gårdagens Klick-tidning där Olivia Svenson gjort en jämförelse mellan Bergström och Westling; alltså prinsessornas fästmän. Jonas Bergström fick fler plus än Daniel Westling i "stil", "känsla för romantik" och "salongsvana", medan Daniel fick högsta poäng i "folklighet" och "sex appeal". När jag läste motiveringen till just "sex appeal" satte jag nästan théet i halsen, för det stod så här:

"De har en liknande preppy look. Med perfekta frisyrer, elegant styling och fräscht groomade.
(Är detta föresten en korrekt skriven mening?? Nåja, nu var det inte svensklärare jag skulle föreställa här!!)
Men Daniels diskreta framtoning i samband med njurtransplantationen gör honom till en stark framtida monark och en vinnare i sex appeal".

Öhh, vaa??!! Hur menar hon då? En sargad hjälte med ett sexigt ärr på magen, eller??


Välja att missförstå???

Jag måste börja gå in på Familjeliv.se. Det verkar pågå massor med intressanta saker där!! *ironisk*
Dessutom verkar det finnas obegränsat med människor som inte verkar vilja göra annat än missförstå allt vad folk skriver om.

Jag vill på intet sätt raljera över insändaren av frågan; det är inte därför jag tar upp den här. Nej, det jag reagerade mest över var alla kommentarerna. Jag blir nästan rädd av den hätska stämning det verkar bli. Kollade upp några andra "trådar" också och det var likadant där. Jag trodde att sådana här forum handlade om att hjälpa varandra med olika "bekymmer" och inte göra sig roliga på någon annans bekostnad!! :o(

Men, det är klart att även jag började fundera då jag läste hennes fråga på http://www.familjeliv.se/Forum-5-154/m17200046.html Har verkligen inget svar på hennes fråga, men däremot några seriösa(faktiskt!) frågor:

a. Speglar folk sig verkligen i rumpan för att studera färgen på området kring rumphålet? *förvånad*
b. På vilket sätt blir maken gladare av ett blekt område? Om han inte gillar hur det ser ut där; vad har han då där att göra?
c. Det ska lyftas, rakas, putsas, blekas och ifyllas. Måste allting "fixas till"?? Får ingenting på kroppen vara naturligt längre?

 PS. Mår bättre idag, men är lite crazy och ligger emellanåt i solstolen. Det kan mycket väl straffa sig senare ikväll med att förkylningen blossar upp igen.. men det struntar jag högaktningsfullt i just nu! DS

Sorg...

Läste ett inlägg hos Egoina. Hon hade tagit några foton efter hennes farfars begravning. Kommentarerna lät inte vänta på sig. "Hur kunde hon le på korten från begravningen?".

Är det möjligt att sörja utan att gråta ohejdat, hela tiden?? *läses med ironi*  (Dessutom fotade hon inte på själva begravningen, där förmodligen rätt många tårar rann)

Det finns många som inte kan gråta överhuvudtaget, men nog tror jag de sörjer i allafall. Sedan är det tyvärr så att en begravning ofta blir en form av släktträff också. Släktingarna finns kanske på olika ställen i landet och träffas inte alltför ofta. Då är det inte konstigt om det blir samtal om än det ena, än det andra och kanske är det så att det man skrattar åt är ett roligt minne där den avlidne är inkluderad. Det kan väl inte vara förbjudet?!

När min pappa begravdes satt nog de flesta av oss och smålog flera gånger under själva begravningsakten. Prästen kände nämligen min pappa sedan många, många år och berättade personliga minnen av honom; många av dessa anekdoter fick oss att le och må så bra som vi kunde i allt det sorgliga.
 
Jag tycker att man ska försöka att celebrera det liv människan levt, särskilt när det gäller en äldre människa. Det är självklart sorgligt, tragiskt och man fylls med stor saknad.. men det är så viktigt att minnas tiden innan själva dödsdagen. Min pappa dog alldeles för tidigt; vi borde ha fått massor av fler år tillsammans. Framför allt så skulle jag önska att mina flickor fått ha sin Moffa kvar. Men precis som Egoinas farfar var min pappa hemskt sjuk(obotligt) och det var en lättnad att han fick somna in innan smärtorna blev för plågsamma. Jag har alltid sagt "jag är inte ledsen över att min pappa dog, jag är ledsen över att han blev sjuk"! Jag hoppas att ni förstår hur jag menar!

Han finns i mitt hjärta och när vi pratar om honom, när jag ser vår nyckel på väggen härhemma, bläddrar i fotoalbumen, ser något med en älg på(han gillade verkligen älgar!) eller ser en tumstock(han hade en trasig som han skarvat så den visade 10 cm för lite!!) så minns jag tillbaka. På så sätt hålls minnet av honom levande!

Alla är vi unika, både som människor och hur vi tacklar vår sorg. För den sörjande människan ska man ska bara finnas till hands, som den medmänniska vi alla är tänkta att vara!

Ta vara på varandra!

Patrick Swayze...

Fastnade framför tv:n inatt och såg filmen Ghost med Patrick Swayze. Det är inte direkt världens bästa film, men jag gillar temat; att kunna få kontakt med de som dött. Samtidigt blev jag så ledsen när jag såg Patrick i rollen som den döde Sam. I verkligheten har ju Patrick pancreascancer och prognosen ser inte direkt lovande ut. Jag hoppas det dröjer innan han står där i "ljuset"!!


Bild: PS

Jag vet att väldigt många människor är skeptiska till möjligheten att få kontakt med de döda och jag hyser all respekt för dem. Men jag har haft kontakt med de som "gått över", bl a min pappa, så för mig känns det självklart och naturligt.

"Ghost leaves you with the belief that your loved ones only die when you forget them"
(citat lånat från PS)

Bröst och magar...

Hos Morsan Mia läste jag hennes 10 sanningar-lista och specifikt nummer 6 fastnade jag på. "Min mage är större än mina bröst". Jag upplevde en viss igenkänningsfaktor!! ;o)

Det fick mig att tänka på all kvinnoreklam som görs. Antingen är det modeller i size zero-storlek med smala höfter och små boobs eller plus size-modeller där den stora bysten överskuggar en aningens rund midja.

Var finns modellerna (och kläderna..) som är en kombination av ovanstående? Nowhere to be found! :o)


Tropikhuset...

Idag bestämde vi oss, dottern och jag, för att åka ut till Holmsunds Tropikhus. Liksom för att göra något annat än glo på tv eller sitta vid datorn. :o) Här kommer så lite bilder därifrån.

Läsare med zoofobi kan sluta läsa titta nu!! ;o)

Vi börjar lite lugnt med några söta sköldpaddor och två jäkligt snabba apor!!
"Klicka på bilderna så blir de större)

     

Nu vidare till ställets mer slingrande djur.

     

Just den här skylten var faktiskt lite läskig att läsa!! *ryser*
(Dessutom kunde vi inte lokalisera själva ormen i terrariet, som var fyllt med stenar och gröna växter.. Det kändes lite läskigt.. tänk om den var på rymmen?!)



När jag såg den här slöa ormen så kom jag osökt att tänka på "ormen i vaggan" i Robin Hood-filmen!! Väntade bara på att få höra "snarkzzzzzzzz"-ljudet! :o)



Jag har ju botat min spindelfobi på ett snarlikt ställe i Göteborg, men jag måste säga att jag fortfarande ryser när jag ser spindlar. Dock kan jag bortse från den känslan och faktiskt se vilka otroliga vävare de är! Även om Svarta Änkan här nedan inte verkar vara någon pedant precis..



Här kommer en fågelspindel, modell större.


Efter att vi gått runt och tittat på alla djur så kom en djurskötare ut med en Brasiliansk pytonorm och min modiga dotter lät den ligga på hennes axlar. I´m so proud of her!!! :o)


Spetstrosor...

När jag köper trosor så reagerar jag om priset per trosa är mer än hundra kronor..
Kanske är det mig det är fel på, men jag fattar inte vad det är som kostar på det där lilla tygstycket?!!

Såg denna söta, troligen jäkligt obekväma spetssak i en affär..
Ordinarie pris: 650 kronor!
Jeez, vem betalar det för ett par trosor? Till och med reapriset på 325 kronor är helt horribelt, enligt mitt tycke!!

Vad tycker ni??


Personlighetstest...

Gjorde ett rätt intressant test som jag hittade hos Morsan Mia, som för övrigt fyller år idag och gärna önskar påhälsning!!!

Svaret på testet blev följande:

Din personlighetstyp:

Varmhjärtade, noggranna och populära. Sätter andras välbefinnande framför sitt eget. Stark pliktkänsla. Ansvarsfulla. Värdesätter traditioner och trygghet. Vill vara till nytta för andra. Behöver uppmuntran för att må bra. Välutvecklat sinne för form och funktion.


Jag tror att mycket stämmer in på mig..Vad säger ni som känner mig?? Jag är definitivt ingen äventyrare!! Ibland kan jag tycka att jag är för "snäll"; jag tar inte för mig av livet så mycket som jag borde göra! Förmodligen är jag också en peoplepleaser emellanåt, vilket ofta går ut över mig själv, men jag jobbar på en förändring..


Karriärer som skulle kunna passa dig:

Sjuksköterskor, lärare, administratörer, hemkunskapslärare, barnomsorgspersonal, familjerådgivare, präster, kontorsansvariga, personalvetare, socialarbetare, ekonomibiträden, redovisningsansvariga, tandsköterskor, hemmafruar/hemmamän, receptionister, religionslärare, talpedagoger.

Även här finns det mycket som stämmer.. Har jobbat som lärare, inom barnomsorgen, på kontor, som hemmafru och receptionist. Var på väg att söka in på Socionom- eller psykologutbildningen, men fick erbjudande om ett längre vikariat som tolk och på den vägen är det.. Jag skulle verkligen vilja bli psykolog. Känns dock lite sent för det nu vid 42 års ålder!! ;o) Dessutom har jag inte lust att skaffa mig en massa studielån heller..

Det enda jag vänder mig emot är hemkunskapslärare, det är så långt ifrån mig man kan komma!! Jag skulle behöva en egen lärare i hemkunskap, någon som kunde lära mig att laga mat!! Hahahaha...


Grått är inte kul!!!

Bomber och granater, jag hittade mitt första GRÅA HÅR igår!!!
Är det nu livet börjar gå utför eller handlar det bara om vilken toning jag köper hem hädanefter?? ;o)

(Man kan tro att hårstrået är plockat från de nedre regionerna,
men faktum var att jag krusade halva hårstået med nageln när jag i panik
försökte rycka loss det från huvudet!!! Hahaha..)


En liten krycka...

Ibland så kommer det tillfällen då man kan vara ett stöd för någon. Att lyssna. Att bekräfta. Att tillsammans hitta svaren. Att tillsammans komma fram till lösningar och vilka verktyg som kan användas. Ja, att kunna vara en "krycka" för någon som har det tufft för tillfället.

Man ger och man får, man utbyter erfarenheter och samtalar kring "fixa" idéer , som kanske inte alltid är så rationella, men som i vissa stunder faktiskt är en realitet! Man pratar om svårigheter med att stoppa det där negativa "kassettbandet" som man har spelande i huvudet. Om vikten av att trycka på "eject" och kanske bli mer up-to-date och lägga in en sund CD-skiva istället!

Man pratar också om ordningen i besticklådan och de rätta färgerna på klädnyporna, om matlagning och SMIP(små, men irriterande problem)! Saker som trots allt kräver en hel del energi. Och kommer bland annat fram till att diskussioner i all oändlighet inte funkar utan att det handlar om att faktiskt ta ett beslut. Om vad det än gäller!

Det var ett riktigt bra samtal och jag är glad att vi hade det. Kram på dig, E!

Att göra någon glad...

Läste ett inlägg hos den underbara Lallis idag. Hon skrev om en farbror som alltid hade ett vänligt ord att säga varje gång de möttes, även om de egentligen inte kände varandra.. Det fick mig att tänka på händelse för många år sedan.

Det var när jag jobbade som läkarsekreterare på sjukhuset. Jag gick ut för att ta ett bloss och såg en kvinna stå en bit bort, troligen väntade hon på någon. Hon var en av de vackraste äldre damer jag någonsin sett! Hon var ca 80-85 år, hade silvergrått hår, rak hållning och en kornblå dräkt med tillhörande hatt.

Jag tittade på henne en stund och gick sedan fram till henne och sa: "Ursäkta att jag stör, men jag var bara tvungen att säga till dig att jag tycker du är så vacker med ditt silvergråa hår och den underbart blåa dräkten"! Gissa om hon blev glad!! Hon rodnade lite lätt, tackade och mungiporna nådde nästan öronen på henne..

Tänk, så lite det behövs för att göra en annan människa glad!
Dessutom blir man glad själv och då är det ju en win-win-situation!!

Så, gör någon glad idag!!


Ordet TACK!!!

Tänk att det ska vara så förbenat svårt för vissa människor att säga tack när de får något eller någon gör något för dem.

Det gäller allt från att tacka för maten eller en sak man fått till att tacka när någon håller upp dörren för en eller frågar om man vill gå före i kön eftersom man bara ska handla en liter mjölk.

Kostar det så mycket att låta ordet komma ut mellan läpparna eller finns ordet inte alls i dessa människors ordförråd??


Förfluten tid...

Pratade nyss i telefon med min kära kusin J. Det var ett långt och trevligt samtal om allt mellan himmel och jord.

Plötsligt hör jag hans son P i bakgrunden. Följande är nedskrivet ungefär som jag hörde och fick ihop det, men slutpoängen var ett glasklart citat.. ;o)

(Sonen håller tydligen en Bionicle-figur i handen..)

Sonen: Pappa, är de här robotarna från framtiden?
Pappan: Jaa, de är säkert från framtiden.
Sonen: (mumlar för sig själv) Nä, jag tror att de är från baktiden!

Är inte detta superlogiskt? Framtid, baktid.. ;o)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0