Fotspår i sanden...
Den här vackra historien vill jag tillägna en kvinna som, trots motgångar, alltid verkar kunna
hitta något positivt i sin tillvaro! Den här är till dig, Kristina!
"En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter, det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde, såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåraste perioderna av hans liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta:
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna
i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig som mest."
Herren svarade:
"Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig
under tider av prövningar och lidande.
När du såg endast ett par fotspår - det var då jag bar dig!"
Jag tycker den är jättefin. Jag har en tumring med fotspår bara därför! Kanske ska visa den på min blogg och länka till din.Ok?
Den är så fin att jag vill sno den.. fniss fniss !
Jag gör så ocks.. snor den och länka till dig...okey?
Kramelikram♥
Det är en jättefin historia, så vacker!:)
Så vackert! För en gångs skull hittade jag inte hit alldeles "by my self" jag kommer via Britts blogg. :D
PS! Jag har en liten uppföljare på Cesar i mitt morgon-inlägg i morgon..hehe. Jag tycker det är lite jobbigt att gå in på min egen blogg nu.., får nog snart stänga ner. ;D
Den där är så himla fin! Åh, jag älskar den historien <3
SV: Köpte den för cirka tre år sedan på en guldsmedsaffär här i Luleå, men har sett den lite överallt...till och med i Barcelona.
Jaaa, den är absolut fantastiskt fin den där texten!
Den är fin och har förr :) Gillar den.
sv: haha va? ingen!? jaha så ... oj jag trodde alla fick dem !:O
Åh vad rar du är Pia. Tack snälla du. Jag behövde påminnas om den igen, för det är så sant som det står, att i svåra tider så bärs jag. I början av min behandling började jag skriva om att bäras och att bära som skulle till en tidning, men jag blev för dålig att göra det klart, men när orken återkommer ska jag göra den färdig och då kanske jag lägger ut den på bloggen. Jättekram till dig för att du är så uppmuntrande och omtänksam
å den är så fin . Mn får tänka till lite grann.
fin blogg du har .
Detta kommer från något som heter
"Footprints in the sand"
Just detta stycke blev känt här i Sverie sedan Jan Malmsjö läst upp detta i TV när han vra programvärd i TV en nyårsafton.
