Jag och dottern åkte till Apoteket idag. Jag ville nämligen inte vara med om en kväll till med migränhelvetet.. Igår var det andra gången på kort tid som jag hade en djävulsk huvudvärk, den var t o m värre än sist. Mina Citodon brukar hjälpa i vanliga fall, men de här två sista anfallen rådde de inte på.

Sagt och gjort, jag rådfrågade en apotekare om vilken sort jag borde välja och hon rekommenderade mig följande lilla ask till det facila (not) priset av 99 kronor:



Jag tittade inte så noga på asken utan gick till kassan och betalade. Döm om min förvåning när jag kommer hem och öppnar den lilla asken.. Där finns två (2) vita tabletter!! Vaaa?!
Har jag betalt 99 spänn för TVÅ JÄVLA TABLETTER??!

Japp, tydligen!

Min kropp var nog rätt slut igår. Efter tio minuter på bussen mot Luleå slocknade jag och vaknade strax innan vi var framme. Fördelen var att tiden gick väldigt snabbt!! En timmes väntetid i Luleå innan resan med Kustbussen ner mot Umeå tog vid. Jag satsade 90 spänn på egen plats i business class och det var skönt för bussen blev "knökfull"!!
Dessutom fick jag två kvällstidningar, en macka, en mugg choklad och hörlurar för de där 90 kronorna; inte helt fel.  :o)

Väl hemma insåg jag att jag nog inte skulle orka jobba dagen efter så jag meddelade chefen. Tur var det! För idag har jag gått som i dvala, ömsom sovit och ömsom häckat i soffan framför tv:n. Men nu, så här på kvällskvisten, börjar jag nog se slutet på "lidandet"!! Känner mig rätt utvilad nu och snuvan har gett med sig nästan helt. Endast en lätt huvudvärk, som jag tror mest beror på mitt etappsovande idag! :o)

I morgon hoppas jag vakna upp pigg som en mört och glad som en lärka.. Öhh, den som lever får se!! :o)

För två veckor sedan var jag med om en incident som krävde snabba åtgärder och hjälp av sjukvården.
I morse hände samma sak igen, fast den här gången handlade det om en vilt främmande människa!

Jag stod på busshållplatsenoch pratade med min "busskompis" M. Plötsligt såg vi en tjej störtdyka rätt ner i backen från bänken hon satt på. Hon hamnade platt på mage och hela hon skakade. Hon var helt stirrig i ögonen och höll på att tuppa av flera gånger. Då ringde jag efter en ambulans. Jag och M vände henne på rygg och jag gav henne lite vatten(har alltid en vattenflaska i min väska). Jag pratade med henne samtidigt som jag pratade med SOS. Jag fick ur henne vad hon hette och hur gammal hon var och lovade att stanna tills ambulansen kom. Hon var hemskt yrslig och verkade "försvinna" ibland, men vi tvingade henne att hålla sig vaken.. Jag var orolig för att hon slagit i huvudet när hon föll. Jag frågade henne om hon druckit och ätit dåligt de senaste dagarna och så var det. Tänkte då att hon kanske fått ett kraftigt blodtrycksfall. Hon hade också slagit i överläppen när hon föll, men det blödde inte så mycket så det var nog mer ett skrapsår än ett jack.

Efter en evighet, ja så kändes det i allfall, kom så ambulansen. Då hade hon piggnat till så pass att hon med stöd kunde ta sig till ambulansen på egna ben. 8.25-bussen som vi väntat på kom aldrig, den hade visst havererat. Istället fick vi ta 8.40-bussen som kom precis när ambulansen gjorde sig redo för avfärd mot sjukhuset. Tänk allt detta hade bara tagit en dryg kvart!

När jag satt där på bussen med M släppte alla spänningar. Vilket adrenalinpåslag det blir såna här gånger! Jag bara satt och skakade!! Men återigen var jag glad över att ha reagerat och agerat på rätt sätt..

Men Gud, nu har jag fattat det här!! Snälla, testa någon annan nästa gång, va!!

Detta inlägg kommer att bli en klagotext.. Sorry, men mitt sista dygn har bestått av sömnlöshet pga helvetiska myrkrypningar i bägge benen och i höger arm, symtom som jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Trots att jag tog min Sifroltablett igår kväll så hände tydligen något i natt.

Antingen har tabletterna slutat verka(jag får panik av bara tanken!) eller så var det något fel med just den tabletten(hur sannolikt är det??) Vid 6-tiden pallade jag inte längre och tog då ett extra Sifrolpiller och en Citodon mot smärtan som bultade i benen och armen.

Några timmars sömn och sen kom ju migränen som ett brunt fönsterkuvert i brevlådan. En ny värktablett och 1,5 timme på spikmattan.. Känner mig rätt bakis just nu, men hoppas på en lugn natt!