Igår gjorde jag en god gärning. Satt på bussen och några rader framför mig satt en tjej som hostade våldsamt.. Jag kände igen hostan som var av typen "hosta tills man spyr" och "om jag bara inte andas alls så går det bra..." Efter att ha lidit med henne en stund så tog jag min halvfulla vattenflaska, gick fram till henne och frågade om hon skulle vilja ha lite vatten.. Man såg förvåningen i hennes ansikte plus tankarna snurra "vågar jag ta emot vatten från en vilt främmande människa?".. men tydligen övervägde behovet av vätska över eventuella risker och hon tog tacksamt emot flaskan.. Sen hostade hon inget mera på resten av resan.. Och den uppskattande blicken och leendet jag fick när jag klev av... det kändes gott i mig!