Jag har en hund.. En vacker chokladbrun kelpitjej(eller ska vi kalla henne gammnucka då hon aldrig haft en enda erotisk stund med en hane och faktiskt är 8 år!! Jag menar, hur många år blir det inte i hundår räknat!!). Hon är klok, älskar oss men hatar katter, älskar att jaga bort fåglar från vår baksida men njuter när hon ser gässen flyga förbi(vallhunden i henne älskar deras gruppformationer!)




Men det är en hund som för tillfället är skendräktig och
allmänt "ding i bollen"..

Hon tror att hon har fått valpar och att dessa ligger i soffan på övervåningen.. Hon bäddar, bäddar, bäddar och bäddar.. Ringer telefonen så gnyr hon helt förtvivlat.. Det senare fattar jag inte alls.. telefonen kan väl ändå inte låta som en hundbebis??!!