Har ni såna där dagar när man inser att "hur man än vänder sig, så har man ändan bak"?? Hur man än gör, så blir det fel.. Jag hatar såna dagar! När ens unge blir riktigt besviken över något och man känner sig som en looser för att man inte kunde göra något åt det!
Ja, jag vet, that´s life, men jag mår lika kasst varje gång det händer.