I onsdags fick jag och dottern varsin Botox-behandling. Jisses vad ont det gjorde men vill man vara fin så får man lida pin!!!! :o)
Nåja, inte vet jag varför man skulle vilja ha ickeskrynkliga tummar men så blev det.. och förhoppningsvis blir vi smärtfria läääänge!

Mot våra krampande tummar är numera operation out of the question utan nu är det Botox(nervgift!!) som gäller. När läkaren sa det så höll jag på att garva ihjäl mig för jag trodde naturligtvis att hon skojade, men.. icke...
Eftersom sprutan innehöll tre doser så fick dottern en dos i sin högra tumme och jag en dos i varje hand.

Dagarna efter behandlingen gick och jag hann tänka "jaha, det här hjälpte ju föga"... Men så i lördags kändes tummusklerna plötsligt helt förlamade och jag hade ingen riktig styrsel på dem.. Herregud, tänkte jag, vad är det som händer??!! Fick plötsligt problem med att knäppa knappar och dra upp dragkedjan på jackan..

Jag LOVAR att jag ALDRIG KOMMER ATT LÅTA NÅGON SPRUTA IN BOTOX I MITT ANSIKTE!!!! Om det känns så här läbbigt i ett par tummar så vill jag verkligen INTE veta hur skulle det kännas i läpparna eller pannan... Huvaligen!

Men det otroligt positiva i kråksången är att jag numera bl a kan fixa min dotters hår med plattången, stryka kläder och dammsuga(nåja, det kanske inte var såå positivt egentligen) utan att få ont!!! Smärtfri efter nästan 7 år!! Då är det lätt att vänja sig vid obehaget i tummarna när det onda försvunnit! Så i det här fallet var Botox en mirakelkur!! :o)