"Myrkryp" i benen har väl de flesta haft någon gång. Du vet, de där gångerna när du kanske är jättetrött och du känner att det är omöjligt att hålla benen stilla.. Ok, multiplicera det med typ trettio så förstår du hur det känns för människor med restless-legs..

Här kommer en lite mer vetenskaplig beskrivning av denna djävulska åkomma:

"Restless legs är ett vanligt tillstånd som yttrar sig som en obehagskänsla och oro i underbenen. Besvären beskrivs ofta som "myrkrypningar" eller som att det suger eller spänner inne i benen. Detta ger en ytterst obehaglig oro i benen så att det inte går att hålla dessa still. Besvären förekommer dock ibland även i lår, fötter och armar. I vissa fall uppträder även värk och smärta".

Jag har själv haft såna krypningar att jag suttit och slagit mig själv på vaderna, haft fötterna på isklampar, ställt mig barbent i fjällbäckar med iskallt vatten.. Störst problem hade jag när vi åkte bil en längre sträcka. Det började alltid som en cirklande rörelser under foten och då visste jag att tio minuter senare skulle livet vara nästan outhärdligt och ibland kände jag för att slå huvudet i sidorutan; allt för att få somna ifrån obehaget och smärtan.. Krypandet fortsatte uppåt längs vaderna, låren och upp i ljumskarna. Först var det krypningar(som om massor av småkryp springer upp och ner inne i benet), sedan kändes det som om blodet "kokade" därinne och till slut kom en fruktansvärd molvärk i hela benet..

Tårarna har runnit otaliga gånger. Jag har haft svårt att åka buss längre sträckor eller gå på bio.. Oftast koncentrerade sig besvären till bägge benen men många gånger har jag även haft problem med höger arm.. Har vaknat på nätterna och antingen duschat benen med iskallt vatten eller ställt mig barbent på bron då det varit minusgrader ute.. Till slut domnade benen bort så pass att jag kunde lägga mig igen.. Livet har varit otroligt påverkat av detta..

Men märkte ni att jag skrev "har varit", inte "är"!! För några år sedan fick jag utskrivet en medicin som räddat mig från att bli tokig.. Medicinen heter Sifrol och är egentligen en medicin för Parkinson. Jag var tveksam till en början pga ev biverkningar. Men när jag en natt, med tårarna rinnande utefter kinderna, stod barfota på en snöklädd bro med smärta i bägge benen och ena armen så bestämde jag mig.. Inga biverkningar kan vara värre än detta! Började medicinera dagen efter och det var en mirakelmedicin!

För tar jag bara min tablett varje dag så slipper jag alla problem.. Det är så underbart att det inte går att beskriva. Jag fick livet åter. Kan åka bil eller buss hur länge som helst(ja, tills träsmaken i häcken kommer förståss, men det gäller väl oss alla!!) Vet jag att jag kommer att befinna mig på resande fot hela dagen; ja då tar jag en tablett på morgonen och en på kvällen..

Jag vet ju att allt passar inte alla men kan jag hjälpa någon så är jag glad..
Här kommer oxå adressen till RLS-förbundet där du kan få veta mer..

//Myrorna får stanna i myrstacken hädanefter...