Regeringen backar...
På frågan "Vad har du att säga till de som redan drabbats?" svarar hon:
"Jag känner djupt för de personerna. Men samtidigt har vår reform varit bra för många grupper som tidigare gått sjukskrivna i åratal".
Ja, herregud, de drabbade mår säkert bättre av att veta att Cristina känner djupt för dem! Jag skulle gärna vilja att någon som upplevt de nya, hårdare reglerna som någonting positivt hör av sig till mig. De kanske finns, men jag tror tyvärr inte att de är speciellt många.
Jag håller med om att det, i de flesta fall, inte är särskilt bra att gå sjukskriven år efter år, men det största problemet är ju att personerna inte får någon som helst rehabilitering. Det är ju där det felar!
Inte fasen blir man väl friskare av att plötsligt tvingas jobba heltid från att ha gått helt sjukskriven en längre tid. Det krävs både medicinsk rehabilitering och en lugnt utökande arbetsträning för att komma tillbaka i arbetslivet.
Alla som varit sjuka vet hur tungt ett bakslag tar på kroppen, främst på psyket. Jag har alltid funderat på varför man bara kan vara sjuk 2, 4, 6 eller 8 timmar. Väldigt märkligt!! Det är t ex ett oerhört stort steg att gå från halvtid till 75%. I arbetstid blir det "bara" två timmar extra, men faktum är att du befinner dig på jobbet tre extra timmar. Att den tredje timmen är en lunchrast betyder ju inte att du automatiskt kan vila på samma sätt som om du vore hemma. Tänk om arbetsträningen kunnat öka med en timme i taget istället, för då tror jag att vi skulle ha långt fler deltidssjukskrivna i arbete!
Jag tror att jag ska skicka en miniräknare till FK, så de kan räkna ut ersättningen för timmarna 1, 3, 5 och 7 också!
För ca 5-6 år sen hade jag varit heltidssjukskriven i 5 år. En dag ringde Osäkerhetskassan och sa att "nu skall du börja arbetsträna" fullständigt taget ur det blå. Jag bröt ihop på telefon och började storgråta och damen i fråga blev förtvivlad "men så är det". Faktum är att Osäkerhetskassan hyrde in en konsult från Hbg som i samarbete med mig hittade en arbetsplats där jag kunde arbetsträna och efter hand fick jag anställning. Jag fick en chock när jag fick första telefonsamtalet, men DEN historien slutade gott. Jag jobbar idag 50%, tror inte jag kommer att kunna klara av mer i framtiden, men hoppas gör jag. Sjukersättningen beräknas ju utifrån vad jag tjänade INNAN jag blev sjukskriven och den intäkten jag hade då är inte mycket att hurra för. Jag var ju mycket sjuk etc, något som sänkte lönen ytterligare. Lönen jag får i dag är tre gånger så hög på 50% som min sjukersättning är på 50%. Det SKALL vara skillnad på lön och sjukersättning, men SÅ stor skillnad är inte vettigt. Jag har överklagat till Osäkerhetskassan, men kom ingen vart. "Sån är reglerna".
Trots allt blev mitt återinträde på arbetsmarknaden en solskenshistoria, detta med hjälp av en konsult etc var toppen för mig. Så som reglerna är nu tror jag att jag istället hade blivit riktigt illa därhän igen och antagligen aldrig kommit tillbaks på arbetsmarknaden alls.
Detta blev långt... ;)
Sv: Nja, riktig permanent är den inte. De påstod att de inte gör det längre när man inte är äldre än vad jag är. Men senast fick jag den för 5 år.. Hotar de med att jag skall jobba mera så lägger jag mig ner och spelar död! Risken är ju då att jag till slut inte kan jobba alls.. Jag är också skitförbannad på systemet och det tog mig flera år att få sjukersättningen. Folk skulle bara veta allt sjukt man kan få gå genom när man redan innan är helt kass. Jag blev utbränd innan det var en godkänd sjukdom, de gjorde till och med test för att se om jag hade hjärnskador.. Det lilla jag hade kvar av självförtroende tog reglerna och systemet ifrån mig. De borde ju hjälpt mig, inte stjälpt mig! Och det är det de gör med folk nu, de gör de sjukare än vad de redan är!
Nu tog jag av igen... :)
Hehe - här är jag igen.
Jag hade inte alls orkat gå från 0 till 100 och jag hade inte heller klarat av att gå från 50 till 100 nu. Oavsett så måste man få tid på sig. Systemet är sjukt! De borde kunna göra individuella bedömningar, okej det hade blivit orättvisor då med, men nu är det inget annat än orättvisor känns det som.
Jag är ju sjukskriven nu med en frusen skuldra. Det går inte att säga när jag är tillbaka i jobb, men sjukdomen brukar med all säkerhet klinga av efter 2 år. Jag hoppas jag är tillbaka snabbare. Jag har en toppen arbetsgivare som säger att när jag börjar så ska jag komma tillbaka typ 1 timme per dag...kanske över lunchen och sen trappa upp gradvis och inte börja i barngrupp direkt. Det känns skönt.
Varför ska det alltid vara så att pendeln ska slå så besinningslöst från det ena till det andra. Från att människor kunnat vara sjukskrivna hur länge som helst utan åtgärder och understundom till synes utan att vara sjuka till att man ska jaga svårt sjuka människor med blåslampa för att de varit sjuka för länge.
Jag håller med dig om att det är dumt med de där 25%-hoppen. Jag jobbar halvtid och är sjukskriven på halvtid. Skulle nog kunna jobba 60% men eftersom 75% är nästa steg gör jag inte det, vill ju inte jobba gratis.
SV: Låter inte kul att bli jagad av FK. Är ju bättre om man blir uppmuntrad och får höra hur duktig man är. Tycker de kan gå på charmkurs. Inte min handledare...hon är redan charmig.
att vara sjuk är inte lätt,Jag skulle önska att det fanns mjukare övergångsregler där man lyssnade till patienten och dennes kropp o själ
Sv: nej, det finns inget finare än när de små sover sin lugna sömn. Och man kan pussa hur mkt man vill på dem för de vaknar inte iallafall :-)
På tal om Fk så vill jag aldrig hamna i deras klor igen, jag hade problem med ryggen förra hösten efter att gjort ett lyft på jobbet. Ju mer tiden gick och det blev tal om omplaceringar och se på hela arbetsmarknaden desto mer pressad kände jag mig och till slut så gick jag tillbaka och kämpade och led och tack vare snälla kollegor klarade jag mig då. Nu är det reumatism som spökar för mig, har ännu inte varit borta någon mer tid än min egen vecka men den tiden kommer säkert oxå tyvärr...och den ser jag inte fram mot.
Och så går ungdomar arbetslösa. Och svårt sjuka tvingas ut på arbetsmarknaden. Rimmar illa!
