Jag gick ett fackeltåg i går för att hedra dem som dog i Förintelsen och för dem som hade lyckan att överleva!
Det var stämningsfullt och jag är så glad att detta kunde utföras utan att några "motdemonstranter" störde.


Foto: Per Landfors

Kyrkan var välfylld och det var en ljus minnestund. Prästen sa vackra ord om att fylla livet med just ljus. Miriam Punhz från Israels ambassad i Stockholm fanns på plats, en kvinna vars föräldrar överlevde Förintelsen. Stämningsfylld sång och musik fick vi av fem ungdomar. Dessutom fick vi en välsignelse läst över oss.
Som en gemensam akt fick alla en möjlighet att tända varsitt ljus för att på sätt flytta mörkrets gränser en bra bit bort.

Det var en person på VK.se som kommenterat fackeltåget och som undrade om det verkligen fanns några överlevande kvar, för om inte, ja då behövde man ju inte ha någon minnesstund. Jag undrar om personen på allvar menar att så fort alla överlevande är borta, så ska vi bara glömma!!  Jag kan inte tro att någon verkligen kan anse det!

Men jag kan meddela att det fanns många överlevande i kyrkan igår. Dessutom fanns många av deras barn och barnbarn representerade där. Som Miriam sa: tänk er in i en överlevandes situation. Att du är helt ensam, du har inga föräldrar, inga syskon, inga mostrar eller fastrar, inga kusiner, inga mor- eller farföräldrar. Det är bara DU själv!

Det är ju fantastiskt att dessa människor inte bara överlevde lägren utan att de också klarade av att skapa sig ett bra liv med sina egna familjer. Jag hyser den största respekt för detta för det kan inte ha varit lätt!