Idag hade vi "långväga"(!) besök. Jajamen..Det var två gamla vänner som vi inte träffat på "år och dar".

Nåja, vi har nog stött på varandra på ICA eftersom de faktiskt bara bor två gårdar bort från oss, men så sällan som vi träffas på riktigt kunde man tro att de bor på andra sidan Atlanten eller nå´t!! :o) Så vi hade ett "Gevalia"-moment och det var riktigt trevligt. Det är nog så med goda vänner; man behöver inte träffas varje vecka för att upprätthålla en relation. Men något oftare än en gång om året kanske inte hade varit helt fel!! :o)

Men så tycker jag att det kan vara med barndomsvänner också. Vissa är avpoletterade och andra finns kvar, trots en sporadisk kontakt under åren. Jag tror att det handlar mycket om faser i livet. Ibland växer man "ifrån" varandra för att några år senare "växa samman" igen. Ena stunden har den ena småbarn men inte den andra, i nästa stund har bägge "halvstora" barn.

Man tar olika vägar i livet. Vissa flyttar. Andra stannar kvar. Man har olika intressen som senare kan mynna ut i ett gemensamt intresse och man hittar varandra igen.. Vissa relationer kan jag sakna och där vill jag kanske inte alltid inse att den är förlorad för alltid! Att "ungdomens tid" är förbi och att det är omöjligt att upprätthålla en sådan relation i vuxenlivet.

Jag finns här för mina vänner men numera finns det gränser för hur länge jag ställer upp. Jag vill kunna känna att vännen kommer att finnas här för mig, om och när min svacka infinner sig. Energitjuvar som bara suger musten ur mig och aldrig ger något tillbaka; de avpolleterar jag utan pardon!