Kroppsodör...
I allafall, eftersom mitt luktsinne är så kasst så stör jag mig sällan på olika dåliga lukter.
Men det finns en människa vars kroppsodör är så stickande otäck att hela min näsa skrynklar ihop sig (och jag lider verkligen med de människor som har ett högt utvecklat luktsinne och som råkar stöta på denna människa). Jag vet inte ens vad det är som luktar egentligen, men om ni någon gång stuckit in en pinne i en myrstack.. ja, då vet ni ungefär vad jag menar.
Personen brukar åka med samma buss som mig. Två gånger har han hamnat i sätet framför mig. Han sätter sig, tar fram sin 700-sidors engelska pocketbok, börjar läsa samtidigt som han börjar klia sig i huvudet. Det tar 5 sekunder för lukten att nå näsborrarna hos oss passagerare bakom honom. Herreminje!! Odören är obeskrivlig!
Efter de där två gångerna har jag alltid sett till att ha minst fem säten emellan oss för jag fixar inte att hålla andan i tjugo minuter! Har efteråt studerat andra passagerare som råkat hamna bakom honom.. för att se om det bara är jag som reagerat så starkt! Men nej, han sitter där, kliar sitt huvud, läser sin bok medan samtliga bakom honom ser ut som om de tagit gift! :o(
Jag försöker inte vara rolig på hans bekostnad; jag blir snarare beklämd! Finns det ingen i hans närhet som kan tala om för honom hur illa han luktar? Det är inte lukten av svett eller otvättade kläder. Nej, det är något annat som jag aldrig stött på förut och det verkar liksom sitta i hårbotten på honom. Skumt.. och väldigt, väldigt obehagligt!
Haha..ja man vet inte om man ska skratta eller gråta åt det du skriver?! men jag håller med dig till 100% att någon borde informera personen ifråga! för hur ledsen man än skulle bli om någon sa att man luktade..så hade det nog varit värre att få reda på det när det redan var försent!
Vi hade faktiskt det problemet med en person på mitt förra arbete..och tll slut var det någon som tog mod till sig att säja sanningen! och vet du..personen som luktade blev tacksam! och åtgärdade problemet..så lätt kan det va! haha
Kramar
Sv: Om du menar att jag försökte se med nya ögon på min arbetssituation, så kan jag väl säga att det var lite så jag planerade att göra... men jag fick ett otrevligt bemötande då jag steg in på jobbet i morse.
Jag hade ringt i tisdags och sagt att jag skulle var hemma på onsdagen, men räknade med att komma på torsdagen. De ville att jag skulle ringa och bekräfta detta på onsdag förmiddag. Jag lovade att göra det. Sen blev sonen väldigt svår att ha och göra med igår förmiddag. Vi fick knappt i honom medicinen på morgonen (innan maken åkte till jobbet), han åt nästan inget och somnade om först vid 11-tiden. Efter att ha varit vaken sen 05.00 gick jag direkt till duschen och lagade sen mat åt dottern och mig. När väl sonen vaknade vid 14.00 ville han inte äta, knappt dricka. Vi försökte få i honom Kåvepenin, men det gick inte alls. Då ringde jag ju vårdcentralen, var där och fick reda på att det inte var bakteriell infektion. När vi kom hem därifrån var det mat och nattning på schemat. Sen stupade vi i säng. Jag kan inte säga att jag nån gång tänkte på jobbet, för jag hade ju redan meddelat att jag skulle komma på torsdagen, och det var ju inte förändrat.
Så... imorse var de skitarga för att jag inte ringt igår. En av kollegorna som skulle ha börjat 8.30 idag var där tidigare ifall jag inte skulle dyka upp vid åtta. När jag steg in vid 07.50 så undrade hon varför jag inte ringt. Jag insåg då att jag missat att bekräfta, men bad om ursäkt och förklarade att det varit för turbulent kring sonens infektion. Alla var sura på mig. De tyckte att jag inte ska ringa hem till nån om jag är borta. Inte heller ringa på kvällen. Bara ringa jobbet på morgonen/förmiddagen. Jag undrade varför de inte ringt mig och kollat om de var osäkra. Men de ville inte väcka mig... nä, bättre att spela martyr och få chansen att häva ur sig?????
Jag blir trött...
Men för övrigt var dan OK.
Herre Gud - jag vet precis vem du menar! Har råkat ut för honom också och fasar för att han en dag ska sätta sig bredvid mig. Hållplatsen vid gamla slakteriet, eller hur?
sv: jo tack, resten av dagen blev ganska bra den med, värken finsn ju alltid där men mer eller mindre. Tur att man ibland kan ha fel på den första tanken som slår en att det blir en skitdag....
Våran "resa" ska bli intressant ;-) känns liiiiiite kort bara med 2 dagar i Thailand. Men hon är bombis på detta än...ger sig inte utan är lite småsur för att jag inte bryr mig om att packa, fast hela tiden med glimten i ögat så hon vet ju själv att det bara är på skoj.
Åh Gud! Jag har också en sån på min buss! Han har kläder på sig som inte kan ha tvättats på flera år. Så vidrigt!
På tal om illaluktande människor så finns det nästan inget värre än att hamna i kön med den eller som du i bussen. Jag kväljs och går ofta därifrån. skulle dock aldrig säga till någon som jag inte känner att den luktar men tror och hoppas att jag skulle göra det till någon jag känner.
Ja, vad ska man säga... det känns inte direkt som om de vill försöka förstå, utan förutsätter att man gör allt för att jävlas. Men, jag får väl bara skaka av mig det hela och gå vidare. Vad annat kan jag göra?
Vilken buss brukar denne person ta? Känner igen det så väl! :O
SV: vad roligt att du har hittat mig, jag gillar det du skriver
Jag som inte röker har bra luktsinne och har väldigt ont av lukter, så jag förstår dig, det måste vara hemskt
ja fy fan va äckligt det är när vissa luktar!!!!
Så man håller på att kräkas, en annan duschar ju nästan hysteriskt istället!!!!
kramis å tervlig halloween =)
Ååååh det fick jag uppleva igår!
Satt på tåget på väg hem i TJUGOFEM minuter och där satt ett ungt par som luktade HELVETE. Jag mår ju redan dåligt pga vaccinsprutan och hade redan ett illamående, men jag var SÅÅÅÅÅ nära o släppa en pizza på tåget. Tror nog doften hade varit ihärdigare i jämförelse med den de åstadkom.
Sedan när vi skulle av satt jag kvar och hon ställde sig upp och stod BREDVID MIG - fy buuuuuuuuuubblan säger jag bara, fy fan!!
Kan inte ens beskriva doften men helvete är en bra beskrivnig...
sv: Ja jag jobbar extra som florist! :D
Huvanemej så hemskt!
Det är lite känsligt ämne att ta upp om någon luktar illa.
Kram
Nån borde säga till honom, men det är svårt. Förmodligen lever han ensam.
Men du kanske kan skriva ett brev till honom. Överlämna det och säg åt honom att läsa det i lugn och ro. Jag skulle tro att han blir tacksam.
