Lucka nr 3, eller Pias "päron"...
Min älskade pappa blev sjukpensionerad när jag var liten. Han hade arbetat som skogsarbetare i alla år och bl a hans nacke var kaputt. Jag minns att han fick ligga i en sträckbänk där halskotorna liksom drogs isär. Ibland skulle jag önska att jag fick ligga i en sådan. Speciellt då det känns som om huvudet sitter fast direkt på axlarna. Men, jag tror i och för sig inte inte att den behandlingen är speciellt nyttig!! Men det betydde att jag alltid hade minst en förälder hemma. Jag gick inte på dagis eller i "lekskolan", som förskoleklass hette på den tiden.
Jag och pappa blev ibland väldigt godissugna och åt, i brist på annat, bl a upp mammas mörka(läs: inte speciellt goda) blockchoklad, som var tänkt att användas vid bakning. Vad gör man inte för att slippa åka två mil t o r till kiosken?
Min pappa var en storfiskare. Vi brukar skoja och säga att det är han som "fiskat ur Lina älv". Han använde inga "fjantiga" saker som flugor utan han använde ett metspö, vars drag han gjorde själv. Det var en väldig procedur att göra de där dragen, men det var värt allt pysslande. Han stod ofta långt ut i älven i sina vadarstövlar, med många flugfiskare på sidan om sig. Men det var pappa som håvade in alla harrar och laxöringar! Och gissa vem som fick rensa alla dessa fiskar?? Jag ansåg att jag, ständigt och jämt, skar upp buken på dessa firrar som pappa släpade hem.. men jag misstänker att det inte är helt och hållet sanning :o)
I många, många år efteråt skulle jag aldrig ha kommit på tanken att beställa fisk på restaurang. Jag borde egentligen vara överintelligent efter all fisk jag ätit! Rökt, kokt, stekt och grillad fisk. Idag kan jag tänka "så lycklig jag var som fick äta färsk fisk flera gånger i veckan"; det var och är inte alla förunnat!
Min älskade pappa, "Storfiskar'n", 1927 - 1998. Saknar dig!
Min älskade mamma är oerhört viktig för mig! Hon ställer alltid upp för mig och mina bröder. Hon är stark och har energi som en Duracell-kanin, trots att hon faktiskt är över 70 år. Vi har så roligt ihop när vi ses, men tyvärr blir det alltför sällan, då det skiljer 50 mil mellan oss. Hon brukar komma ner hit två gånger per år, men bussresan på 8 timmar är skitjobbig för henne.
Hon är duktig på korsord och väldigt allmänbildad. Jag är dessutom imponerad över att hon haft viljan att lära sig hur en dator fungerar. Men utan kaffe(inkl socker och grädde) så funkar hon inte. Det blir många koppar varje dag!
Hon har haft tuffa arbeten under sitt yrkesliv. Hon har jobbat som skogsarbetare, asfalterare och truckförare. Det sistnämnda var i Bolidens gruva i Aitik. Trucken hon körde var enorm, drygt 6 meter hög! Hon jobbade treskift och mestadels män fanns i hennes skiftlag. Än idag har hon kontakt med arbetskamraterna där. Många av dem är betydligt yngre än henne.
Ovanstående hårda arbeten har gett henne kronisk värk i kroppen, men trots detta så ser hon till att gården är klippt/skottad samt att källare och uthus är fulla med ved.
Mamma sitter längst ner till vänster. Tror att det här fotot är taget under skogsarbetartiden.
Här är hon några år yngre än idag. Såg ut som en filmstjärna.
Med solen i ögonen. En dag vid Särkijärvi.
Min älskade mamma är ungefär som min dotter Carolina. De gillar inte att bli fotade. Och eftersom min ömma moder läser min blogg så är det inte värt att jag sätter in några fler foton utan hennes godkännande :o)
Vad det är roligt när man har goda minnen av sina föräldrar, det är inte alla förunnat. jag är oxå så tacksam över mina. Ibland undrar jag vad man skulle ha blivit om de ej varit så fantastiska som de var/är.
Kram
Kul att läsa om dina fina föräldrar, du verkar vara lyckligt lottad, precis som jag. Bilden på din fiskande pappa är så fin, och vad cool din mamma är som haft så tuffa jobb. Tråkigt att hon drabbats av värk, men inte konstigt efter allt slit.
Åh, vad vackert du skriver och med sån kärlek. Jag sitter här alldeles tårögd. Jag förstår att det blir fel att beställa fisk på restaurang, jag har det lite så jag med, trots att det handlar om att jag var hos min mormor och morfar på somrarna och vi alla fiskade. Färsk fisk är inte alls samma sak som "färsk fisk" i stan. Din mamma låter som är underbar tuff kvinna som jag blir nyfiken på. Härligt att hon håller igång. Ha en underbar lördag! (Du också, Pias mamma!). Kram
vad fint och kärleksfullt du skriver om dina föräldrar. Tänk vilka minnen man har av dem och vad mkt de har gjort för en, ens föräldrar. Och än mer märker man det nu, nu när man själv är förälder och man tänker på allt som mamma o pappa har gjort för en under alla år!
Den ömhet och kärlek du känner för dina föräldrar är inte att ta miste på!
Kram!
Vilket härligt kort på din pappa! Färsk fisk är ju jättegott men jag kan tänka mig att det blev lite för mycket av det goda.
Det är inte illa att lyckas fiska ur Linaälv med tanke på hur mycket sly och mygg det är vid den älven...men det finns fortfarande fina harrar som simmar där...men antagligen inte lika många och stora som på den tiden det begav sig. Själv har jag stått där efter stranden med kastspö och svurit över all växtlighet jag fastnat i medan Mannen stått en bit ut med flugspöet och den mesta fångsten.
Vi får glädjas över våra minnen av våra pappor och åt våra starka mammor som fortfarande orkar så mycket trots ålder och hårda arbeten.
Underbart att läsa! Härligt att ha så många positiva minnen från barndomen. Du beskriver så fint.
Jag har också växt upp med tillgång till färsk fisk flera gånger i veckan. (Växte upp i Lofoten, nordnorge) När jag var barn var jag många gånger trött på fisk i alla dessa variationer det bjöds på. Det är först som vuxen, när man märkt att "färsk fisk" är ett vitt begrepp, man förstår vilken guldgruva man hade att tillgå....
