... och det har varit väldigt skönt faktiskt! Jag har insett hur mycket tid jag lagt ner på den. Så, trots att jag haft tillgång till bredband de här senaste dagarna så har det känts motigt på något vis att sätta sig vid datorn. Jag har flera gånger loggat in på min blogg, stirrat på skärmen ett par minuter och sedan loggat ut igen.

Men jag gillar ju att blogga och jag såg på statistiken att jag har trogna läsare som klickat in sig på min sida i hopp om att få se ett nytt inlägg. I nästan två veckor har jag varit borta. Och det har varit en skön time-out, men nu är jag tillbaka :o)

Hur ska jag då sammanfatta dessa två intensiva veckor? Det blir tyvärr ett bildlöst inlägg eftersom jag, för tillfället, inte hittar min sladd som behövs för att ladda över bilderna till datorn.

Min mamma kom ner hit och utan henne vet jag inte vad jag hade gjort. Hon är som en Duracell-kanin, min kära mor. Det finns inget som heter "senare" eller "jag lägger den här.. tills vidare". Nej, allting ska fixas på en gång. Just det är jag otroligt tacksam för just eftersom det betyder att vi nu har ett fullt fungerande hem här på Haga och jag stormtrivs.

Jag hade semester hela förra veckan och då har vi(jag o mamma) hjälpts åt med tapetsering, målning och uppackning av kartonger. Är det onödigt att säga att jag H.A.T.A.R kartonger nu?! ;o) Vi hade också hjälp av Sofia som fixade underlaget(spackling och slipning) på alla väggar i alla rum och som dessutom tapetserade vardagsrummet. Tack för det! 

I huset hade vi knappt gjort något åt väggarna sedan vi flyttade in för tio år sedan. Bara målat i tjejernas rum och satt upp en fondvägg i vardagsrummet. Så.. därför tänkte jag att "nu ska jag banne mig ha fint överallt innan vi flyttar in hit" och åkte iväg och beställde tapeter. Tog de vi ville ha och brydde mig inte ens om att kolla vad de kostade. Jag blev ju lite chockad när jag skulle betala, men vi har ju faktiskt gjort en vinst på husförsäljningen, så det var det värt!

Jag trodde också att det skulle bli jobbigt för Bessie att komma hit. Men hon är faktiskt mycket lugnare här än i huset. Dessutom var jag orolig för att hon skulle skälla varje gång hon hörde något i trapphuset, men här är inte lyhört alls. Vi bor i slutet av en gata som slutar i en återvändsgränd så det betyder att det inte är mycket trafik här heller. Härliga småparker finns det också, alldeles i närheten. Bessie är lyrisk över alla nya dofter och tuvor att pinka på! ;o)

I tisdags åkte min mamma hem och på onsdagsmorgonen vaknade jag och var stenförkyld. "Sjukan" har gått runt här och alla andra har redan varit sjuka. Jag är så glad över att flytten blev klar innan jag blev sjuk och ännu gladare över att jag nog hinner blir frisk innan den 16:e då vi flyger till London med jobbet. Nu gör jag allt för att kurera mig tillräckligt för att kunna vara med på Hagaområdets Cykelfest i morgon. Min namne på jobbet ska skicka mig några förslag på förrätt eftersom det hamnade på vår lott. Har ni några roliga idéer på en lätt förrätt??

I morse blev jag lite ställd. Skulle gå ut med Bessie och fann mig själv inlåst!! Det var helt omöjligt att låsa upp ytterdörren. Jag ringde fastighetssnubben som kom hit. Jag skickade ut nycklarna genom brevinkastet, men han kunde inte heller låsa upp dörren! Men va f*n!!

Det blev till att kalla på låssmeden. Tydligen var det något som heter "kistan" i låset som var utnött. Han bytte det och då funkade låset. Men vi kommer att låta byta ut hela låset och få nya nycklar i allafall. Det visade sig nämligen att det finns sju nycklar till det här låset och vi har bara fått fyra!!! Hm, känns sådär att tre nycklar är ute på vift! Så nytt lås får det bli!

Nu ska jag ta lite näsdroppar och lägga mig på spikmattan en stund. Det känns nämligen som om någon nitat fast en plåtbit bakom ryggen; så stel är jag! Men jag mår egentligen förvånansvärt bra i kroppen trots kånkande av kartonger. Eller så är det Citodonet som talar! ;o)