Spänningen är stor i skogarna för tillfället. För både jägarna och älgarna! I byns jaktlag ingår mina bröder, även om det bara är den ena av de två som jagar den här veckan. Jaktlaget består även av två kvinnor, om jag inte minns fel. Hejar lite extra på dem! ;o)

Jag har dessutom en kollega som sitter och lurar i buskarna i väntan på skogens konung. Jag håller sååå tummarna för att det ska vara hennes tur att få fälla en älg. Go Ullis!

Det enda som jag inte tror att älgjägarna riktigt uppskattar är denna sensommarvärme som råder. Men samtidigt måste det vara skönare att sitta i skogen i fint väder än i kallt hällregn.

Jag minns inte om jag berättat detta förut, men skitsamma.. Det får bli "favorit i repris" i så fall! :o)

Jag har tagit jägarexamen för allt vilt. Det enda som jag inte har är skyttet på löpande vilt(ni vet, älgen som kutar fram och tillbaka på en bana). Jag gick dock jägarkursen utan en tanke på att jaga. Jag ville bara lära mig mer om djur och natur samt lära mig att skjuta, för det verkade kul. Att skjuta prick gick jättebra så det behövde jag inte träna speciellt mycket på, men med lerduveskyttet var det en helt annan femma.

Vi åkte ut på landet till en jobbarkompis till maken. Jag fick låna hans hagelgevär och det var tungt som fasen. Dessutom gick provet ut på att man håller geväret mot höften, skriker "jaaa"(duvan skjuts ut), lyfter upp geväret mot axeln och trycker av. Det var tur att axeln gick att dölja med tröjor för jag såg ut att ha blivit kraftigt misshandlad efter några kvällars träning. Hela regnbågens färger "smyckade" mitt högra axelområde.

Jag hade skjutit nästan 200 skott och endast smaschat sex lerduvor! Jag var nära många gånger; naggade lerduvorna i kanterna. Men som ni vet, "nära skjuter ingen hare" och chansen att jag skulle klara provet som bestod av tre träffar av sex möjliga var i det närmaste omöjlig.

När dagen D var inne stötte vi på en sådan där besserwisser-typ som kom med kommentarer som "Kärringar ska inte ha gevär" och "Kärringar har inget på jakten att göra". Jag var före honom i kön till provet. Eftersom jag visste att jag skulle missa alla sex lerduvorna så var jag inte ett dugg nervös. Jag tänkte "jag går bara dit och skjuter mina skott och sen får det vara".

Så var det då min tur. Fick ett gevär med kapad pipa och kapad kolv! Absolut mer anpassad för min storlek och betydligt lättare än det gevär jag tränat med. Ställde mig i rätt position, skrek "jaa", lyfte upp geväret och sköt.. och såg lerduvan pulvriseras mot himlen. Va?! Jag fattade ingenting.. Nåja, tänkte att det nog bara var tur. Dags för skott nummer två. Pang.. och även denna gång blev lerduvan till pulver däruppe i skyn.

Då började jag bli riktigt nervös, för då insåg jag att jag faktiskt bara behövde träffa en till för att klara provet. Skott tre - miss. Skott fyra - miss. Skott fem - miss. Vid sjätte och sista skottet tänkte jag för mig själv "nu Pia är det dags att visa den där besserwissen att tjejer visst kan hantera ett gevär. Skärp dig nu!". Gav klartecken för sista lerduvan och med en smäll sprängdes den i bitar! Jaaa, jag klarade det!

Det roliga i allt detta var att Mr Besserwisser stod i tur att skjuta efter mig. Han träffade dock bara två av sex duvor!!! Och skyllde missarna på solen och diverse andra "löjliga" saker.. Hahahaha..

I rubriken står det "käken" och det är ju ett trist, men återkommande tema i min blogg. Vaknade nämligen fyra i natt av sådan värk att tårarna rann. Fick i mig en Citodon(tack gode Gud för Citodon!) och en halvtimme senare började den verka och värsta smärtan lättade. Men då var Pia klarvaken. Tog kuddar och täcket in i vardagsrummet där jag låg och läste och somnade nog först vid sextiden. Det blev med andra ord inget arbete för mig idag.

Jag skickade en förfrågan om läkartid till Citymottagningen och fick möjlighet att komma kl 14.00 idag. Läkaren kände på käken när jag öppnade och stängde munnen och sa att det verkade vara ett diskbråck eller en luxation, alltså att käken åker ur led när jag gapar stort. Han skickade en remiss till ÖNH-kliniken och jag hoppas få komma dit snabbt. Ska ringa dit redan i morgon för att kolla att remissen kommit till dem. Orkar inte ha det så här längre. Jag äter alldeles för många värktabletter pga detta. Inte bra alls. Men nu känns det i allafall lite hoppfullt, kanske kan jag få någon hjälp.