En dag som bara blir bättre och bättre...
Halv elva ringde vännen Maria och bjöd med mig på en lunchföreställning på Folkets Hus. Moussaka med lammfärs bjöds det på innan själva föreställningen började.
"48 timmar liv", en monolog av Jörnsonen Ulph Nyström.
Har lämnat oss endast två dagar gammal.
Jörn den 14 nov 1961
Ingegerd och Göte Nyström
Erik
Där hos barnens bäste vän
vi få bo i himmelen
Här börjar historien om Lars. När han dör, endast två dagar gammal.
I en tid när det inte fanns plats att sörja så kortvariga existenser.
En tid när inga pappor syntes till på förlossningen, och i en miljö där
det inte skulle pratas om vad som hänt.
Och minnet av Lars förbleknar, eftersom inga berättelser förs vidare om
hans 48 timmar av liv.
Snart är han bara skymten av en skugga, ett mörkt stråk i
familjehistorien, snart är det länge sedan man hörde hans namn.
Plötsligt ropar han, Lars, från sin grav, om sitt olevda liv.
Är det en anklagelse? En vädjan? Svårt att höra på håll.
Han ropar efter sin berättelse - men har en som bara levt i två dagar
överhuvudtaget rätt till en berättelse?
Och har döda någon rätt att kräva finkläder?
Han ropar till sin lillebror.
Det är jag som är lillebror.
Det här är historien om Lars."
Föreställningen väckte verkligen känslor och funderingar uppstod. Tankar kring döden, livet.. Tankar kring hur livet kunde ha blivit.. Tankar kring mindre samhällen kontra större städer.. Tankar kring hur sorgen visade sig.. eller inte!
Vi som lever har en berättelse. De som levt en längre tid och sedan dött har också en berättelse. Men barn som, en väldigt kort tid, befinner någonstans i gränslandet mellan liv och död har kanske inte alltid en berättelse. Det känns viktigt att de får det!
Här en bild på vännen Maria och Ulph, taget efter föreställningen.
På vägen hem från Folkets hus handlade jag lite garn och några böcker på Röda Korset.
Igår blev jag uppringd av The Studio och då blev jag inbjuden till att fotograferas. Jag får ta med mig fyra vänner så den 16 oktober ska jag, döttrarna, Maria och Agge vara "Modeller för en dag"! Vi kommer att bli sminkade och fotade i tre olika outfits(egna kläder) och det ska bli fantastiskt roligt! Det kommer att ta ca 4 timmar. Efteråt blir det samling hemma hos oss för middag med våra äkta hälfter. Kul är bara förnamnet, liksom!
Gu va kul att du skrev om det! och var bra föreställning! Tack igen! kram!
Absolut jätteskoj men ha inte för höga förväntningar så blir det säkert roligare ;)
Men vad roligt för er alltså fotandet, jag såg en kompis dotter som hade fotats av dom och hon blev så otroligt vacker, en skönhet som man inte anat förut doldes innanför det vanlig skalet. Så skönt det ej var ca men jobbigt m op i alla fall.
Vilken föreställning, måste väckt mycket tankar.Så trots allt fick du en rätt bra dag låter det som . Har käkvärken gett sig? lider med dig i alla fall kram
Vad du är i farten! Riktigt roligt ju!
Låter som en riktigt viktig och gripande föreläsning. Jag får klump i halsen bara av att läsa...
Vilken stark föreställning det verkar vara. Givande att se något som griper tag i en så.
Kul att bli fotograferad! Jag har sett foton som de tagit på andra och det blir ju så jättefint.:)
Sv: Jorå, den är god, men mäktig. Man klarar sig på ett par bitar.:)
tack vännen! Ja jag kommer nog över detta också även om det känns motigt just nu
Kramkram
Haha, kan inte annat än flina här hemma, dottern ska nämligen också på styling ;-) Men nu är det en annan dag dock, o inte tusan ville hon ha med morsan sin inte ^^ Jag är ju en sån som inte vill synas, då har man inte så mycket på styling att göra men jag förstår verkligen att det kan vara roligt!
Tittar förbi på fb då, du har ju "vinkat" åt mig förut, men jag är så skamsen över svammel nu att jag knappt ens vill umgås med nära o kära, har lite problem med att inte vara på topp o gömmer oftast undan mig då... man vill ju visa upp sina bättre sidor o inte klafsa fram det dummaste först.
Verkar ha varit en oerhört stark pjäs, blir ju att man funderar kring alla som försvunnit under åren som gått.
Kramen bakas!
Såna föreställningar är ett minne för livet! Kul att modella för en dag, med styling och allt vad det innebär!!
Sv: Hahaha! Din moster låter kul! Jag var fegt nog snäll, det hade varit rolig att spela en riktig ragata.
hehe, du har rätt kanske det ser mer ut som en ruschkana :) men i mörkret mitt i skogen förvandlades ruschkanan till en läskig dino istället :))
men hallo kändisen, var ska du nu va med och fotas!!!
Låter som en teaterföreställning jag också skulle vilja se!
Och vad roligt att bli fotad o stylad! Njut!
Kram!
Jag väntar också på ett samtal från dem, fotomänniskorna alltså. Det är lite synd att de visst tar så mycket betalt för korten. Fast något ska de väl leva på de med.
Låter som en gripande föreställning. Jag brukar försöka hålla mig borta från sånt fegt nog, jag är så blödig...
Jag fick också erbjudande om fotografering i våras, men det var i Sthlm el Göteborg och då hade jag ingen möjlighet att åka dit. Men det finns alltså i Umeå också?! Kul!!
Ha så kul på fotograferingen! Det blir säkert superfina bilder!
Kram
Låter som en mycket bra dag om man bortser från värken i käken. Den hade du väl kunnat få slippa tycker jag :( /Kram
visst har alla en berättelse och även om någon bara fick leva i 48 timmar så fanns han eller hon i många månader, buren i livmodern och säkerligen efterlängtad.
Hoppas att eran studiofotograftering blir lyckad, att du blir bra på bild har vi ju sett bevis på innan!
Skoj med föreställning å fotografering etc
Du e en sån härlig dam!!!
Svar: Tack jag ska försöka ha helg nu utan ångest :) tentan är inskickad och det finns inget nu som jag kan göra för att ändra eventuella fel. Trevlig helg. /Kram
Inne o önskar dig en härlig kväll!Kram
Skönt,att det inte var nått farligt.........kram
