Nu är jag anmäld till Blodomloppet. Jag hävdar med bestämdhet att jag blev tvingad till det. Agge svor på att hon skulle anmäla mig om inte jag gjorde det själv. Vi ska tydligen springa 5 km. S P R I N G A??? Herregud, jag får ångest bara jag tänker på det. 

Men det är en folkfest. Det försöker jag i allafall intala mig. Och att det är en mingelfest som vi vanliga dödliga kan få komma på. Man får visst små goodiebags, en t-shirt och en matkasse efteråt. Ja, jag tror t o m att man kan få en medalj. Man kan visst vara med i olika tävlingar och vinna massor av priser. Speciellt om man heter Karin och är duktig på slogans!

Jag har varit med på Vårruset och Blodomloppet förut. Alla gånger utom en har jag varit med i Gå-klassen. Men en gång var jag alltså lite crazy och körde det klassiska "Årets enda träning och tävling på samma dag". Otroligt dumt! Clabbe var där och hetsade och redan efter uppvärmningen var jag fullständigt slut, men när startskottet gick så sprang jag iväg med alla andra galningar. I 5 km sprang jag och trodde seriöst att jag skulle dö, eller i allafall hamna på sjukan med syrgas i näsan. Det sorgliga var att jag, som vid tillfället var över tio år yngre än idag, trodde jag sprang, men hur fort det egentligen gick är tveksamt eftersom en hurtig kvinna i 60-årsåldern med raska steg gick förbi mig!

Jag får åtminstone försöka få förutsättningarna för denna galenskap så goda som möjligt. Därför måste jag införskaffa nya springskor. Nya tighta träningsbrallor har jag redan införskaffat. Frågan är bara: måste jag ha långkalsonger under dessa? Har ens snön smält till den 19 maj?

Eftersom Blodomloppet går av stapeln på I20-området, så har jag krypavstånd hem efteråt. Das is gut. Jag tror t o m att det finns sjukvårdspersonal på området under kvällen. Måste utreda var de håller till och pricka in platsen på min mentala karta. Så där ja. Känns som om jag är förberedd på det mesta nu.