Bildutmaning. Ett tråkigt minne:

Min omkullcykling i våras. Uj, så ont det gjorde och gör fortfarande. På vissa ställen är knäet fortfarande ömt och bortdomnat. Och det känns jätteläskigt om jag står på knäet. Och när jag ser alla bilderna som jag tog efter att jag ramlat, så inser jag ännu mer varför det är nödvändigt att använda cykelhjälmen. Jag hade bara tur att det var knäet och inte skallen jag slag i.

Den här bilden är rätt snäll ändå. Innan värsta svullnaden och färgpaletten dök upp.


Efter jobbet har vi alla(nåja, nästan i allafall) träffats hemma hos Bettan. Myst med glögg, pepparkakor, skumtomtar, lussebullar och choklad samtidigt som vi har pysslat med allehanda saker.

I morgon lägger jag upp ett foto på alla grejer som jag gjort. Vi ses och hörs då. Nu är det godnatt!