Jag har en pärm. Jag har en pärm med fina flikar. En pärm där det är tänkt att de där viktiga pappren ska in. Istället för att läggas på hög inne i skåpet. Och när ett av dessa papper behövs tvingas jag leta igenom hela högen. Istället för att ta fram pärmen, öppna rätt flik och voila - hittad!

I flera år har jag försökt. Ja, säkert i 20 års tid. I januari varje år så tänker jag "i år ska jag minsann lyckas!". Men sedan står jag där, ett år senare, med en stor hög papper i famnen.

Idag var jag sålunda ute efter ett specifikt papper. Vad hände? Jo, i flera timmar stod jag vid köksbordet och läste igenom, sorterade och kastade papper. För naturligtvis är det inte alltigenom viktiga papper i den där högen. Nej, minsann, där har det gömt sig en massa "dravvel" också! :)

Vid "halvtid" tyckte min nacke att min ställning vid köksbordet inte var önskvärd längre. Men jag kunde ju inte lämna allt på köksbordet heller! Här ser jag förresten en nackdel med att jag slutat röka. Tidigare tog jag oftare pauser. Rörde på mig, ändrade ställning och blandade nikotinet med lite frisk luft på balkongen. Inte tillräckligt stor nackdel för att jag ska börja igen dock!! :) Men faktum kvarstår, det blir mer statiskt sittande eller stående numera, både hemma och på jobbet.

Men nu flödar qi fritt i skåpet och jag känner mig nöjd. Och har, för tusende gången, lovat mig själv att nästa gång ett viktigt papper kommer i min väg ska jag ta fram hålslagaren, ta fram pärmen, öppna rätt flik och sätta in pappret där! Jag menar, hur svårt kan det vara?!