Igår gick jag till Litt-festen(som alltså betyder Litteraturfest) för att lyssna på Mattias Gardell som berättade om sin bok Islamofobi. Det var många fakta om muslimer och hur de framställts rent historiskt. Intressant!



Han berättade om hur många terrordåd som skett i Europa under de senaste åren och hur få av dessa som utförts av muslimer och att de flesta av dem misslyckats. När han nämner bombaren i Stockholm, Sveriges första terrordåd, så frustar han liksom till och säger ungefär så här: "ytterligare ett attentat som misslyckades". Jaha. Skulle det vara kul, eller? Han nämner dock inget om hur siffrorna ser ut utanför Europa. Det hade jag velat veta.

Bombaren i Stockholm misslyckades och det var ju för väl. Men betyder det att vi bara kan rycka på axlarna åt det? "Nåja, inget att bry sig om. Det sket sig och drabbade bara honom själv" typ? Det tycker inte jag. Det finns farliga och extrema människor av alla sorter därute och det måste vi ta på allvar.

Däremot ska vi inte dra alla muslimer över samma kam och säga att alla är presumtiva terrorister. Självklart inte. Det vore både löjligt och otroligt fördomsfullt. De allra flesta muslimer lever på samma sätt som alla andra. De jobbar, leker med sina barn och umgås med sina vänner.

Något som fastnade i mig och som jag kan ta till mig var att okunskap ställer till problem. Nåja, just det var väl inget nytt. Men.. Han frågade hur många av oss som inte varit i New York. Många med mig räckte upp handen. Då frågade han hur många av oss som inte varit i New York ändå vet hur det ser ut i New York. Samma människor räckte upp handen igen.

Vi har nämligen sett staden New York i många amerikanska dokumentärer, filmer och tv-serier. Vi vet hur det ser ut där och kan också sätta oss in i hur "vanliga" amerikanare lever sitt liv. Så när en galen amerikansk pastor dyker upp och uttrycker sina extrema åsikter om olika saker. Ja, då vet vi att han definitivt inte representerar alla amerikaner.

Men när något liknande händer i ett land som inte är så exploaterat i media, ja då kan vi automatiskt luras att tro att det är så alla i det landet tycker.

Gardell fick bråttom på slutet. Han hade bara 45 minuter att förfoga över och tyvärr pratade han på ett sådant sätt att han inte gav tillfällen för någon att avbryta genom att ställa frågor till honom. Jag tror att det fanns många som velat fråga en massa.

Tänkte vidare på det under kvällen och hamnade i Israel-Palestinakonflikten. När det gäller själva konflikten vet jag alldeles för lite för att uttala mig och det är egentligen inte konflikten jag funderade på. Istället tänkte jag på om människor utanför tror att alla israeler och palestinier är självmordsbombare och skjutgalna. Jag undrar om inte flertalet israeler och palestinier liksom bara vill leva sitt liv i fred med varandra. Att de inte har valt och inte stödjer detta krigande och dödande. När det gäller den här konflikten har jag för mig att Gardell tydligt valt Palestinas sida.

På lunchrasten igår gick jag snabbt förbi Litt-festen för att kika på utställarna. Och vilka såg jag då? Jo, Jonas Hallberg och Ernst Billgren. Men jag är en försiktig paparazzi så jag väntade naturligvis med att fota tills de vänt ryggen till. Hahahaha..

Jonas Hallberg är ju självklart den längsta i gänget. Ernst promenixar längst till höger.


Idag skulle jag ha lyssnat på några seminarier, men jag var för slö. Jag vet att de har filmat seminarierna. Ska gå in där och kolla om man kan se dem i efterhand.