Vad ska man tro på???
Du kan tro på Gud, tankens kraft, kristaller, healing, meditation, regression, vegetarisk mat, akupunktur, yoga... Ja, det finns otaliga sätt att "lyfta" både kroppen och själen på. Jag tror att vi alla har individuella sätt att försöka klara av, framför allt, de svårigheter vi drabbas av i livet.
Jag är själv väldigt öppen för olika saker och anser egentligen inte att det finns något rätt eller fel. Jag sväljer dock inte allt med hull och hår. Att ifrågasätta är för mig nummer ett! Men gör något mig gott, ger mig kraft, gör att jag känner mig piggare och detta inte skadar någon annan, ja då tycker inte jag det spelar någon roll vad det är jag tror på.
Däremot är jag tveksam till alla dessa preparat som speciellt människor med obotliga sjukdomar lockas att köpa för tusentals kronor. Det finns så många oseriösa försäljare därute, som lurar dessa människor, lurar dem att grabba tag i verkningslösa "halmstrån". Men jag vet också att det finns viss homeopatmedicin som kan vara effektiva och många gånger ett bra komplement till den traditionella medicinen. Absolut.
Jag läste en bok för många år sedan, den hette "Samtal med Gud". Efter att jag läst den så tänkte jag "ja, precis så här är MIN Gud". Inte som den Gud som min konfirmationspräst mässade om. För det enda han pratade om var Helvetet, om en Gud som bara dömde och straffade. Redan då, som 14-åring, reagerade jag över det och tänkte "nej, så är inte den Gudomlighet som jag tror på". Min Gudomlighet är inte fördömande, min Gudomlighet ger mig kraft och redskap att använda i livet. Sedan är det upp till mig att bestämma hur jag vill använda dessa "redskap", till att göra gott eller ont.
Jag är inte religiös i den bemärkelsen att jag regelbundet går till en kyrka eller engagerar mig i en församling. Däremot trivs jag de gånger jag besöker kyrkan. Där finns en stillhet och ro där som ger mig tid att reflektera över saker och ting i livet. Jag har, efter en lång process, valt saker som tilltalar och passar mig. Jag har valt saker som ger mig kraft och hopp. Oavsett vilken religion eller livsfilosofi jag plockat det ifrån.
Jag har både fått och själv gett healing och jag har haft kontakt med min pappa på andra sidan. Jag tror på ett liv efter detta och jag tror dessutom att jag levt flera liv innan mitt nuvarande liv. Varje kväll ber jag att min Gud ska beskydda mina barn och mina nära och kära. Jag ber för att min Gud ska se efter dem i världen som har det jobbigt, särskilt alla barn. Och varje kväll tackar jag min Gud för mina underbara döttrar! Jag tror att det är viktigt att våra chakran är balanserade och att vi kan påverka mycket med "tankens kraft" och positiva affirmationer. Jag tror på att det finns energitjuvar och jag tror på att det finns möjlighet att "stänga mig" för att energiflödet inte ska stjälas.
Jag är m a o en människa som, efter moget övervägande, använder "saker" från olika religioner och från det som kallas New Age. För det får mig att må bra och tillför mig energi.
Det skulle vara intressant att veta hur just Du ställer dig i den här frågan. Vad ska man tro på?
Ibland tror jag på något man kanske skulle kunna kalla ödet, att det finns en mening med att saker och ting händer - genom den här händelsen har jag lärt mig osv... Samtidigt som det krockar brutalt med verkligheten alldeles för ofta, när vänner drabbas av enorma bakslag som precis har hänt en kär vän som efter flera år av kronisk sjukdom även drabbats av cancer, obotlig med tillhörande dödsdom..
Kanske tror jag på meningen med möten mellan människor, den gemenskap man kan finna hos andra osv men jag har än inte mött, eller blivit "frälst" av något specifikt eller någon speciell företeelse. Livet är inte en plåga, så bitter är jag inte, men det är en resa som man får ta sig igenom i väntan på "ingentinget"...
(herreje vad negativ jag låter.. o_O , så illa är det inte, det liksom bara "är" något som alla får ta sig igenom eller avnjuta utifrån förutsättningar och ambition kanske?)
Nu ska jag aldrig mer ge mig på att försöka svara på dina svåra frågor, när jag inte ens har bestämt mig vad jag tänker är det ganska svårt att knappra ner det märker jag :)
Ha det bäst förstås!
Oj, vilken svår fråga. Jag tror inte på Gud och inte på något annat "övernaturligt" heller. Jag VILL tro på människors godhet och på att ingenting är omöjligt. Jag tror på kärleken och tilliten människor emellan. Jag tror på människors lika värde. Jag tror på det jag ser, men inte alltid på det jag hör.
Jag är lite mer som du Pia, jag är rätt open minded, men jag ifrågasätter, jag kan bara inte förlita mig på att saker är vad de ser ut att vara, jag måset undersöka och ta reda på fakta.
Jag tror på det som får mig att vara lycklig, som får mig att må bra, som får mig att inte vara rädd, som får mig att inte tveka. En tro på att det finns nåot efter detta har tröstat många gånger, vetskapen om att jag kommer att få möta dom igen.
Och just när det äller New age, vill inte sätta mig i det facket egentligen. men det fina med den "tron" är att du kan ta ur alla religoner, trossamfund, trossystem och bara ta det som du tycker är det bästa loch leva därefter.
Men nu till det världsliga :) Japp zumban är så kuuuul! Ju mer du lär dig desto bättre kommer det att bli. Det burkar vara högt tryck på zumba passen har jag hört, så även hos oss men vi i lilla Happis har förmånen att ha det åteminston e 3 pass/vecka på everybody, sen kör korpen ett pass i veckan och så vet jag att det är ett till ställe som oxå har ett pass i veckan om inte fler. Så vi har alltid mkt folk på zumban men oftast får man tid ialf :))
Jag kan utan tvekan säga att jag har förändrats i min tro genom åren.... Är uppvuxen i en traditionell pingstfamilj med allt vad det innebär. Pappa var pastor och jag har mig veterligt aldrig "valt" att tro - det gjorde jag bara. Numer tror jag inte att det är så enkelt som att det finns en gud och denne gud är rätt - och att alla andra gudar är fel.... Vad säger att inte alla är rätt och att det i långa stycken är samma gud?? Jag tror inte på allt men jag förkastar inte heller något. Jag har verkligen tvivlat och ifrågasatt min egen tro många många gånger - men landar alltid i att jag tror att det finns en Gud men den Gud jag tror på idag skiljer sig en hel del från den Gud jag trodde på som barn. Det finns mycket mer mellan himmel och jord än det som syns - min Gud också :-)
Jag anser, för min egen skull i alla fall, att man ska tro på det som lyfter en som människa. Inte tro på att man ska bli fördömd och komma till helvetet om man inte är på ett speciellt sätt. Att tro på det som ger en harmoni gör att man mår bra i själen. Oavsett om man tror på en kärleksfull gud, sig själv, ödet eller vad det nu än är.
Ja du vet ju redan vad jag tror för jag fick ju i gång dig. Trist att du hade sån "dålig"konfapräst när konfan kan vara ngt så oerhört bra där man lyssnar och tar upp de frågor som rör sig i ungdomars hjärtan och få berätta vad man tror. Själv hade jag ett fantastiskt konfaläger och så har det även varit för mina barn. Ha en bra helg. vet ej hur mkt jag kommer vara på nätet då mamma kommer ikväll kram
Låt var och en bli salig på sin tro, står det någonstans, kanske i bibeln.
Att inte döma, visa hänsyn och omtanke och att leva ett gott liv, det är väl de värderingar jag försöker leva efter.
Själv är jag inte religiös, men läser faktiskt en tyst bön varje kväll. Tackar för det jag har och ber om fred och hälsa och glädje.
Svar Nej jag tog inte illa upp eller såg det som ett angrepp på min tro. Jag kan bara beklaga din konfa präst.Tyvärr verkade han ej leva efter bibelns ord . Kram vännen från vännen
vad händer med mina kommentarer? Skickar jag dom eller glömmer jag trycka på kommentera för jag kan ej se dom, testar igen
Vi ligger nog väldigt nära varann i hur vi tror, hur vi vill tro och vad vi tycker och tänker om det att tro. Du skriver något viktigt "så länge det inte skadar någon annan". Jag respekterar alla för deras tro, så länge de inte skadar någon annan och så länge de respekterar hur JAG tror. En sak som nog är rätt känt nu är att min dotters farsfamilj är Jehovas Vittnen. De har lärt mig så otroligt mycket när det gäller att inte döma förrän man vet lite mer. Jag avundas dem deras tro, de är så övertygade och får så mycket hjälp, stöd och tröst genom sin religion och umgänget de har med likasinnade. I och med att jag har valt att hitta mitt eget sätt, får jag inte den gemenskapen med andra lika lätt. Det kan jag sakna.
Sen finns det rötägg inom alla kategorier, men det känns onödigt att gå in på. VI tillhör ju inte den kategorin. ;)
Intressant inlägg! KRAM
Jag tror på den kärleksfulla, förlåtande guden. I min värld finnas ingen straffande Gud. Vad du än gör så blir du älskad och förlåten. Det är människan som straffar och hämnas.
