Den funkar! Och det har gått tolv dagar sedan jag upphörde röka. Det har egentligen bara varit en dag som varit riktigt, riktigt skitjobbig. Jag tror att det var den 4:e eller 5:e dagen.

Den dagen var riktigt tuff. Och det handlade inte om regelrätt röksug/nikotinlängtan. Nej, den dagen insåg jag att jag hanterade många av mina mindre behagliga känslor genom att försöka röka bort dem istället för att ta tag i dem. Och av någon outgrundlig anledning så hopades alla dessa känslor i huvudet och kroppen just denna dag.

Jag diskuterade högt med mig själv flera gånger under den dagen. Emellanåt rann tårarna också.
"Nej, jag vill inte ta tag i det här. Ge mig en cigg för f-n!".
"Aldrig i livet!! Du behöver inga cigg. Fundera istället på hur en icke-rökare skulle hantera det här".
"Jag skiter i alla icke-rökare!! Jag behöver en cigg nu! Jag VILL röka".
"Det vill du inte alls göra! Skärp dig nu! Sätt dig och skriv ner allt du känner dig stressad över".

Sagt och gjort. Så gjorde jag. Jag skrev ner allt jag kom på. Saker jag mådde dåligt av. Som stressade mig. Som var "måste"-saker. Saker som jag försökte ha koll på. Dåliga "samveten". Saker som handlade om mig, som rörde familjen och, inte minst, allas ansvar härhemma. Spännvidden var stor på vad det kunde gälla, stort som smått. Men allt blev nedskrivet.

Och jösses, vilken skillnad det blev efteråt, speciellt kroppsligt och själsligt. Jag själv blev varse om att jag ibland har en tendens att skjuta fram olika saker istället för att få dessa bortgjorda direkt. Så det var vissa punkter som blev avbockade redan nästa dag. Känner också ett helt annat stöd nu från de övriga familjemedlemmarnas sida, ett delat ansvar för saker härhemma. Det känns jättebra!

Boken har alltså inte bara gett mig ett rökupphörande utan den har också sett till att jag tagit tag i saker som jag under en lång tid försökt ignorera och skjuta ifrån mig. Det känns som en nystart i livet!