Jag har inte kunnat träna ordentligt sedan veckan före påsk. Det har mest blivit promenader då benen(läs underkroppen) är det enda som fungerar utan problem. Jag har haft så fruktansvärt ont i revbenen att jag knappt kunnat lyfta armarna utan att det gjort ont.

Sedan, efter att jag suttit i flera timmar på Exploriusmötet och tittat uppåt, pajade ju min nacke.. Tillbaka kom den där förhatliga svidande, brännande smärtan och det hopplösa illamåendet. I samma veva hade jag uppsökt en sjukgymnast på Smärtmottagningen. Jag ville gärna få utarbetat ett bra gymträningsprogram som min nacke skulle klara av.

Men han ville ju undersöka mig ordentligt först. Allt detta provocerande av nacken i ytterlägena gjorde ju inte min smärta mindre. Dessutom tyckte han att jag skulle ta det lugnt med träning, absolut inte något ansträngande som
t ex combat. Då tappade jag sugen helt. Inget kändes kul längre. Jag mådde skit, rent ut sagt och ångesten kom. "Ska det vara så här nu?", "Tänk om smärtan och illamående inte släpper?".

Nu har jag bestämt mig för att avboka tiden hos sjukgymnasten och strunta i hans övningar. De får mig bara att må sämre. För även om jag kanske skulle må bättre i nacken på sikt av dessa övningar, så är jag inte beredd att må så dåligt just nu. Vi ska snart åka till Grekland och då vill jag må bra som möjligt.

Jag ska tillbaka till hur jag mådde innan jag blev sjuk i påskas. Jag ska träna det jag har lust att träna och det jag tycker är kul, som t ex combat. För det var glädjen som gjorde att allt funkade, tror jag. Och det var många år sedan som jag mådde så bra, i både kropp och själ, som innan jag fick lunginflammation.

Många är rädda för att sluta röka eftersom de tror att livet blir tråkigare. Det blir det inte. Det var bara jag som hade otur! ;) Någon frågade hur länge jag hållt upp och då svarade jag: "Jag blev icke-rökare på långfredagen, allt annat är oviktigt". Men det har väl gått drygt tre veckor nu..

Igår var jag på en pub med maken och två vänner. Efter en lång stund kom jag på att jag, i vanliga fall, nog hade rökt flera cigarettet vid det laget. Det kändes så skönt att sitta kvar i värmen och inte behöva gå ut i kylan och regnet. Jag har noll och inget sug efter att röka och det känns underbart!

Har du inte läst boken av Allen Carr; gör det! Vad har du att förlora? Möjligen tiden det tar att läsa den.