Återigen har det gått flera dagar utan något nytt inlägg. Konstigt nog blir jag inte stressad av det. Inte som förut i allafall. Jag kan få lite dåligt samvete av att jag inte skriver här så ofta, eftersom jag ser att ni är här och kikar var och varannan dag! Vill ju gärna ha er kvar så det är nog bäst att jag skärper till mig lite. Innan ni ledsnar helt, menar jag! :)

Så nu varnar jag för ett långt inlägg!! :)


Bild tagen 2011.

Jag undrar vad som förändrats. Är det kanske jag som förändrats? Ja, jag tror faktiskt det.

Förra året bestämde jag mig. Jag skulle först och främst komma igång med någon form av rolig träning. Och befästa ett träningsbehov. Sedan skulle jag sluta röka. Och till sist skulle jag satsa på maten, att äta sunt och rätt. Och varje sak skulle få ta den tid som krävdes.

Under det senaste året har jag börjat träna. Två-tre gånger i veckan har jag tagit mig till Medley. Från början har det mest handlat om gymträning och zumba. Men om man bortser från nyliga mitt träningsavbrott på 3,5 vecka, så har jag numera utökat gymtiden med att använda andra maskiner än bara rodden och sidesteppen. Det ena ger det andra. Det jag tyckte var öken förra året kan jag nu tycka är skitkul! Och så kör jag zumba förstås.

Dessutom är det, om en vecka, ett helt år sedan jag drog mitt sista bloss på en cigarett. Den sista ciggen röktes på långfredagens kväll, efter middagen. Det har varit ett jobbigt år. Inte pga nikotinet. Nej, det suget försvann efter en vecka. Men min reträttväg var borta. När negativa känslor kom över mig hade jag ingenstans att fly längre. För det var så jag gjorde tidigare. Om något gjorde mig ledsen eller förbaskad, ja då stövlade jag ut på balkongen. Satt där och rökte tre cigg på raken och kanske grät en skvätt. Och sedan var allt bra igen. För den gången i allafall!

Numera funkar inte den strategin, vilket har gjort att jag tvingats ta itu med de där negativa känslorna. Försöka lösa problemet istället för att "fly" ifrån dem. Och det har varken varit ett lätt eller roligt "arbete". Men det har stärkt mig. Att inte ge efter för minsta motstånd utan att försöka stå emot och jobba hårt. Jag känner mig stolt över mig själv. Jag kan fortfarande få känslan att jag "VILL röka", men nu vet jag att det inte handlar om att inhalera nikotin. Det handlar inte om cigaretter överhuvudtaget. Det handlar bara om flykt! :)

De två första sakerna på listan är nu genomförda. Och då var det dags för maten. Jag har kört Cambridgemetoden i ett elva dagar nu. Naturligtvis gör jag det för att tappa kilon, men framför allt är det för att bryta mitt oerhörda sockerberoende. Har druckit shakes, ätit soppor och tuggat i mig bars och efter sex dagar hade jag tappat 2,5 kg i vikt. Efter de sex dagarna har jag plussat på med lite protein och grönsaker till middagsmålet. Har tappat 3,5 kg t o m idag.

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad av hur goda Cambridgemåltiderna var. Så det har inte varit svårt att få i sig det. Däremot så var dag 4 för mig skitjobbig. Inte så att jag var hungrig. Men jag var illamående och yr. Dumt nog hade jag bokat in en massagetid den dagen och det spädde bara på illamåendet och yrseln! (Blir alltid så direkt efter massagen. Hon får väl igång blodcirkulationen och jag reagerar med att må illa och känna mig yrslig!).

Dagen efter, fredag kväll, var också jobbig. Men då handlade det mer om vana. Vi brukade äta god mat, käka godis och häcka i soffan på fredagarna. Jag hallucinerade kring massor av olika maträtter, som pizza och kebabrullar :) Det intressanta(för en sockerråtta som mig!) var nog att jag inte längtade efter sötsaker utan efter salta maträtter!

Så ur hälsoperspektiv har det varit ett bra år. Det känns också som om jag verkligen tagit en sak i taget. Kört ett bra tag med en sak innan jag tagit tag i nästa grej. Istället för att göra allt på en gång - börja träna, sluta röka och äta rätt! Det har jag försökt tidigare och det funkade inte!

Men det har också varit ett tufft år, inte bara pga ovanstående. Jag har saknat och saknar Carolina så mycket. Jag tror dock att jag har klarat alla de här månaderna som hon varit så långt borta genom att jag distanserat mig en aning. Jag orkar inte alltid gå in i den där saknar-henne-känslan för det är för jobbigt. Och den gör ingen nytta. Den tär bara på mig.

Jag, och maken tycker nog likadant, är så glad över att Johanna är kvar härhemma. Vi är nära varandra och det känns jättebra! <3 Till sommaren tar hon studenten och det känns verkligen att hon är vuxen nu. Vi har många spännande projekt på gång..

Sedan var vi tvungen att låta Bessie somna in. Det var tungt eftersom vi haft henne hos oss i nästan 12 år! Många gånger så hör jag henne "snarka" och krafsa i bädden, fastän hon inte finns längre. Hon är här "in spirit" ibland! Saknar henne jättemycket! <3

Vi har ju haft, och har fram till 5-6 maj, en utbytesstudent boende hos oss. Anna. Dessa månader med henne har varit roliga, jobbiga, intressanta, sorgliga och oerhört lärorika. Det har varit ovant med en, till att börja med, främmande människa boende här. Men samtidigt har det har varit en ynnest att ha fått lära sig saker, inte bara från Taiwan utan också från Kina och USA. Många gånger har samtalen varit upplysande och andra gånger närapå terapeutiska.

Sista tiden har samtalen varit mera "mammiga" eftersom hon varit ledsen över att hennes mamma inte kan komma hit för att hämta hem henne. Hon hade verkligen hoppats på det! Anna har ju bott hemifrån sedan tredje klass(internat) och de två sista åren har hon bara träffat sin familj på somrarna eftersom hon varit utbytesstudent i USA. Till hösten kommer hon att bo i USA och gå på college där. Osäkert var i USA det blir. Hon har skickat in massor av ansökningar till olika skolor. Dessutom fick hon veta att hon inte kan stanna till midsommar, då hennes återresa är 19 juni. Att boka om den kostar över 5000 kronor! :(

På jobbet är det också förändringar på gång. En kollega går i pension och en ny person kommer att anställas. Den personen blir min närmaste kollega. Jag har suttit med i rekryteringsgruppen och det har skett intervjuer med en del personer.  Jag är övertygad om att det kommer att bli bra, oavsett vem av dessa personer som får tjänsten.

Våren känns fullspäckad med spännande saker. Nu närmast väntar resan norrut till påskhelgen. Kanske firar jag min ettårsdag som ickerökare genom att vara med i skidtävlingen hemma i byn på långfredagen. Sedan har vi tre hemliga saker att göra i april. Vad det är får ni veta efteråt! :)

Den 17 maj åker vi ner till Stockholm för att dagen efter flyga över till New York och två dagar senare vidare till Carolina i Logan, Ohio där vi stannar 6 dagar. Det blir två dagar till i NYC innan vi anländer till Stockholm den 30/5.

Efter "hemligheterna" i april, resan till USA, Johannas student och släktträff i södern är nog pengarna slut! Hahahaha.. Skämt åsido, det blir nog en lugn sommar med en kort, sen semester. Vill åka norrut, njuta av solen på hällarna vid älven och bl a hälsa på hos brorsan i hans nybyggda stuga. Och bara andas ut.. :)