Face Book...
Jag har själv en sida där sedan -07. Var inte inne på hela 2008 men i början av det här året började jag få en del vänförfrågningsmeddelanden på min mail och tänkte att det nog var bäst att gå in och kolla.. efter att först ha letat som tusan för att hitta lösenordet.. :o)
Jag upptäckte att FB var helt sicko i vissa avseenden. Om det kan du läsa här.
Jag kanske inte har fattat storheten med FB, men kan någon förklara för mig av vilken anledning jag, på min egen sida, ska se vilka konversationer mina vänner har med människor som jag inte känner alls? Alltså, vem bryr sig?
På min sida vill jag ju se saker som rör mig!
Är jag helt puckad i min fundering??
Nope, det är du inte! Jag har själv ibland undrat...
OM jag blir ingift i kungahuset så lovar jag att det blir andra bullar, hahahahha!!!
Jag var med ett tag men gick ur det, jag finner mer nöje att blogga o kommentera.
Må väl
Jag tillhör klubben VVFB - våga vägra facebook, för jag har inte förstått vitsen med eländet.
tjalol, jag hittade hit ;)
har inte hunnit läsa så mycket i bloggen än men av det jag läst hitintills så ger jag dig tummen upp :)och när det gäller fb imponerar den sidan inte på mig heller, kan iof sig användas som lite kul tidsfördriv ibland//C
C: Kul att du kikade in och dessutom lämnade ett par rader efter dig med fina ord om min blogg.. tittar lite blygsamt ner i tangentbordet
Nä, Facebook är ju starkt överreklamerat, Förstår inte vitsen heller. Visst är det lite kul att ha hittat gamla klasskompisar och så, men jag måste säga att jag bryr mig väldigt lite om att de exempelvis ska dricka en kopp te och sen lägga sig inför morgondagens arbete. Så otroligt löjligt. Det händer ju liksom inget. Man måste liksom gå utanför ramen för FB för att få "riktig" kontakt. DÄr tycker jag bloggen är betydligt bättre. De vänner man har, behöver man ju inte leta upp på FB. De gamla har man ju oftast valt att inte umgås med längre. PÅ bloggen kan man ju hitta nya vänner, som man hittar nåt gemensamt med. PÅ FB har man ju oftast bara FB gemensamt med.
