Snart är det 17 år sedan...
Jag minns en gång när jag inte var särskilt pedagogisk! Nåja, det fanns säkert fler gånger, men den här episoden minns jag väldigt väl! :o)
Tjejerna var i 5-6-årsåldern, det var sommar och att gå till sängs var inte riktigt något de suktade efter. Jag var ensam hemma med dem just den kvällen och jag var en ordentligt trött småbarnsmamma med zero tålamod.
De vägrade komma in när jag bad dem utan cyklade skrattande vidare utom räckhåll för mig. Jag hoppade upp på min egen cykel och det blev en "jakt" som hette duga, speciellt när de cyklade åt varsitt håll! Jag var arg som ett bi.. eller snarare en bisvärm och när jag till slut fick in dem brast allt. Jag satt i trappan, tårarna sprutade som ur en vattenslang och jag utbrast: "Vad ska ni med en mamma till när ni aldrig lyssnar på vad jag säger? Vill ni att jag ska flytta så ni kan göra som ni vill här?". Väldigt pedagogiskt!!!
Flickorna började också gråta och där satt vi, alla tre, högröda i ansiktet med ansiktena våta av tårar. Till slut lugnade vi ner oss, kramades och läggningen gick rätt smärtfritt.
Lugn och ro, tills...
jag, en stund senare, sitter i soffan i allrummet utanför deras sovrum och plötsligt hör gråtliknande ljud från dem. Jag
frågar dem varför de låter så. Det hulkande svaret blev: "Vi kan inte somna för vi vill inte att du ska flytta".
På en skala 1-10, hur usel tror ni att jag kände mig då?! ;o)
Kan inte ni dela med er av ett tillfälle då "pedagogisk" inte ens fanns med på kartan? Eller.. kanske ni aldrig upplevt en sådan situation??
Just nu kommer jag märkligt nog inte på något tillfälle och det kan jag säga är nog inte för att jag inte sagt och gjort dumma saker. Jag ska fundera på saken. Rannsaka mitt samvete.
Nä inte har man varit någon perfekt mamma inte. Men, det blev folk av barnen ändå!
Och dina töser vill säkert inte ha någon annan mamma.
Kram
Ja då det finns tillfällen men eftersom min datortid är begränsad får det bliv vid ett annat tillfälle, Vi är tre på en dator,gissa vem som drar kortaste strået. Ha en skön natt. Kul att fler gillar örhängena Kram Kristina
Konstigt att jag i skrivande stund faktiskt inte kan erinra mig något specifikt tillfälle, men det händer ofta att jag är allt annat än pedagogisk. Värst är när jag hör hur jag tjatar och går på, mitt kloka jag tänker "sluta, det räcker nu", men mitt synnerligen okloka jag fortsätter och går på, trots att jag vet hur fel det är.
host Njae jag tror aldrig jag har varit opedagogisk en enda gång faktiskt harkel
Vem känner inte igen sig i ditt inlägg?? Analyserar man närmare tror jag faktiskt att många "opedagogiska" händelser sker just när tålamodet tryter och man själv inte är på topp - det signalerar lite av den hopplöshet som smyger under ytan?!?
Du e ändå världens bästa mor
Kan dela med mej av opedagogiska stunder men då gäller det mina hundar! ;)
Det tror jag nog att alla föräldrar är då och då. Opedagogiska alltså...Dina flickor verkar vara finfina och ja, herregud, 17 år. Snart jämngamla med mig då:). Kul det var att ses på jobbet. KRAM
Oj! Åh jo då, vem har inte smällt av när man inte skulle eller annat. Lång story att ta här, men jag har även skrivit inlägg om händelser där hon har blivit lite ledsen. Det roliga i storyn har kanske överskuggat det elaka från min sida. ;)
Sv: Svarade dig under samma inlägg om LCHF.
Sv: Jag kan förstå att det kan vara svårt att få alla med sig, men de som inte vill kan väl få potatis, ris eller pasta till middagen ändå? Om du gör en LCHF-middag och lägger till det så är det ingen som märker skillnad. De kanske frågar efter majs eller morötter efter ett tag, men de får ju andra grönsaker. Bröd tog det också ett tag innan jag vande mig att vara utan, men då bakade jag LCHF-bröd (jätte-enkelt och snabbt gjort). Nu bryr jag mig inte längre, men när jag har en "normal" dag så passar jag på att ta en bulle också. ;)
oj..det finns massor med tillfällen men bara för det så kan jag inte såhär komma på något rakt upp o ner för att skriva om. Får ofta höra att jag som pedagog måste ju sköta våra barns uppfostran och klara alla trotsperioder galant...tjo flöjt, nää välkommen hem till oss ibland. Lämnar visst pedagogiken på jobb ibland?!
Nej Du...de där tillfällena försöker jag att inte ens komma ihåg...men om det kan vara till nån tröst finns det många såna tillfällen i mitt liv som förälder!!!
Jag försöker, för att må bättre, att tänka påd e tillfällen där ajg gjoprt nåt bra....för faktiskt påstår mina killar att de tillfällena varit fler ;)
Skrattar Pia, det finns många såna tillfällen då man verkligen känner att jag är inte förtjänt av att vara mamma!! Återkommer med min berättelse men just nu är vi på väg till stranden ska funera under dagen vilken jag ska ta :))
Oh ja, mina flickor visste mycket väl hur man ska uppföra sig i ett stall. Nu var vi i ett stall med en lite nervös häst i en box längst bort. Lillan fick en glimt i ögat och började gapa, springa och bära sig illa åt i vår box där vår häst stod och tuggade på hö. Den andra nervösa hästen hakade genast på och sparkade i boxväggarna. Jag försökte först prata henne tillrätta och sen få tag i henne och bära ut henne ut ur stallet innan nån skadade sig. jag fick inte tag i henne och det slutade med att jag jagade henne med en sopkvast i högsta hugg ut ur stallet. Gräsligt opedadogiskt! Jag var så rädd och samtidigt rasande arg. Det är annars sällsynt jag tappar koncepterna totalt. Så sällan.. så att när och om jag gör det utbrister Jessica: Åh, mamma! Du ÄR ju normal.....;-)
