Nog kan det där musikprogrammet på 4:an bli Så mycket bättre denna säsong. Var lite nervös innan faktiskt. Nervös över att den där "magin" inte skulle infinna sig. Men efter kvällens program måste jag säga att det ser(och hörs) väldigt lovande ut. Alla var duktiga, men Lalehs tolkning av Tomas Ledins låt var helt outstanding! :)

I förmiddags lyssnade jag på när Micael Dahlén berättade om sin nya bok, "Monster", i vilken han intervjuat och skrivit om fem av världens värsta massmördare. Han ville bl a veta vad som gjorde att dessa människor, som gjort dessa otänkbara gärningar, har så många fans och får säckvis med brev sända till sig. Det var otroligt intressant!

Dessutom ville han förstå varför han själv, och många av oss, fascineras så av mördare. I filmer, i böcker, på löpsedlar.. Han gjorde ett experiment. Han gav tusentals människor runtom i världen en uppgift. Han bad dem skriva upp var och när de stötte på en "mördare".. i nyheter, i tidningar, i tv-tablån osv. Och oavsett var någonstans dessa människor befann sig så stötte de på "mördare"(verkliga eller påhittade) i snitt 17 gånger i veckan! Det är mycket det! Så den boken vill jag läsa. "Monster" alltså.

En bok som jag aldrig skulle betala något för är Jackie Arklövs bok. Jag vill nämligen inte betala ett öre till honom. Han ska inte kunna tjäna pengar på sina gärningar, han ska i allafall inte få mina pengar. Om han hade skänkt alla intäkter till Brottsofferföreningen.. då hade jag köpt boken direkt.

Däremot skulle jag vilja läsa vad han skriver. Kanske för att kunna förstå hur någon kan utföra sådana handlingar som han gjorde i Bosnien och i Malexander. Återigen en fascination över hur en människa kan gå över gränsen, en gräns som vi andra tycker är klar och tydlig. Man ska inte döda. Punkt slut. De flesta av oss är emot dödsstraff också. Det är ju definitivt ett planerat mord. Vem ger dem rätten att avsluta någons liv? Jag får fortsätta grunna på detta. Jag återkommer en annan dag. När jag inte är lika trött i huvudet som idag.

Avslutar det här o-roliga inlägget med några frostiga bilder från promenaden idag:

Men jag fattar det inte.. Hur dagarna springer iväg utan att jag hinner med? Att det plötsligt kan gå 5-6 dagar utan att jag skriver här på bloggen. Det är ju inte klokt!

I torsdags var jag, Johanna, Inga-Lill och Iris på modevisning på Restaurang Invito. Det var främst underkläder som visades, men även en och annan klänning. En av modellerna, och anledningen till att vi var där, var vår vän Carinne. Hon visade bl a upp en snygg röd klänning och en svart underklänning. Alla modeller, som bestod av alla åldrar och alla sorters kroppar, var jättefina och modiga. Inklusive Carinne! :)

Vi fick grönsaksstavar, dippsås, vindruvor och melon att käka på. Dessutom fick alla två "drink"-biljetter att använda under kvällen. Här kommer några bilder på vår vackra vän!


En lite diffus bild, men kolla spirorna!! :)


Här pustar hon ut med mig och Inga-Lill. Så stolt jag är över dig, Carinne! <3


Till vår tacomiddag i fredags bjöd jag Marie och Ibra. Det var längesedan vi träffats allihopa så det var kul. Lite synd att Ibra var tvungen att sticka iväg till sitt jobb vid 19-tiden, men Marie stannade kvar en stund extra. Anders var ut på "lokal" med några gamla vänner från Tegssidan. Till slut blev det bara jag och Anna kvar härhemma, då Johanna stack iväg med klasskompisarna till 5ive.

Lördagen bjöd på nyöppning av Konstnärsshopen. De hade flyttat till större lokaler, vilket är behövligt. Hämtade vännen Kristina som gärna ville följa med dit. Kul! Där fanns massor av roliga saker. Anna sa till oss: "Om ni kommer till Taiwan och hälsar på mig.. ta med varsin tom resväska.. Då kan ni fylla dem med såna här grejer. Betydligt billigare än här!!". Ja, det är ju en anledning, så god som någon, att dra till Taiwan! :)

Från det ena till det andra... rost kan vara riktigt läckert! Eller hur?!

Jag är tjatig. Ni får stå ut! Ni som läst här länge vet redan detta. Jag gillar högtryck. Oavsett vilken årstid det är. Och följdaktligen ogillar jag lågtryck!

Just den här speciella årstiden, senhösten. Ja, då betyder högtryck klar kylig luft. Inte som på sommaren då det mer handlar om den där "ryssvärmen", som alla vill åt! Varmt så in i bomben m a o!

Har ingen längtan efter plusgrader, men om nu någon mot förmodan skulle bjuda mig på en vecka i ett varmt land(med högtryck liksom!) så skulle jag tacka ja. Hellre än att stanna i det här lågtrycket.


Men jag skulle inte sätta egna pengar på en sådan resa. Sol och värme vill jag hellre ha i vår och sommar. Nej, min kropp längtar faktiskt mest efter minusgrader just nu.

Det är så roligt att se alla FB-statusar som handlar om vädret. Vissa älskar den här värmen som är nu och andra, som jag, avskyr den. Vissa längtar efter att åka iväg till ett varmare land, medan andra, som jag, längtar efter frostiga, kyliga, men gärna soliga dagar. Jag gillar snön och kylan, trots att jag ofta får mer värk under vintern och att det är obehagligt lätt att halka och göra illa sig i nacken.



Tänk, vad olika vi ändå är! Och tänk, vad mycket fokus vi lägger på just vädret. För om vi tänker efter.. Vi har mest bara "vanligt" väder, inget extremväder som ger orkaner, jordbävningar, översvämningar eller torka i den omfattningen att det gör människor hemlösa eller rent av dödar dem.. Vi har ett väder som jag misstänker att många, i andra delar av världen, gärna skulle byta till sig.

Framför allt så har de allra flesta av oss här i Sverige ett varmt hem, en säng att sova i och vi har mat på bordet. (Att det finns människor i vårt land som inte har det.. det är faktiskt en stor skandal! Och det tål att diskuteras, men det får bli i ett helt annat inlägg.)

De flesta av oss har aldrig upplevt svält, de flesta av oss har inte ens behövt vara utan mat och dryck i ett dygn. Vi har vatten i våra kranar och en av de få gånger vi upplever "riktig" törst är nog när vi måste fasta inför en provtagning eller en operation. För då håller man på att "dö av törst", vilket ju egentligen är väldigt långt ifrån sanningen. De flesta av oss har ingen aning om hur det känns att lida av törst, att inte hitta vatten pga torkan och att inte veta om det vatten man till slut hittat kanske är fullt av bakterier. (Det sistnämnda fick Östersunds- och Skellefteåborna känna på när deras vatten var angripet av just bakterier. När de tvingades koka allt vatten innan användning. Det blev nog en aha-upplevelse, tror jag. Vi är nog många som skulle behöva uppleva något sådant för att uppskatta hur bra vi har det, att bara kunna dricka direkt från kranen)

Otaliga människor lever med en ständig rädsla. Att de ska behöva se sina barn tyna bort och dö svältdöden. Att de ska bli våldtagna och sedan förskjutna pga det. Att de ska bli skjutna. Att de själva ska dö. För vem ska då ta hand om barnen? De balanserar sina liv på en svärdsegg varenda dag. Och det är nästan aldrig upp till dem själva huruvida de överlever dagen eller ej.

Det finns många behjärtansvärda organisationer/föreningar att stödja, alla är kanske inte lika välkända som Röda Korset eller Läkare utan gränser, men det betyder ju inte att de inte jobbar lika hårt för sin sak. Så gå in här, leta reda på en lämplig organisation och skänk en slant!

Massor av plusgrader, blåst och regn. Bläääk för detta, i mitt tycke, skitväder! Gör detta väder någon glad?! Borde vi inte, i demokratisk anda, kunna besluta om att vi inte längre godtar väder som detta?? Snälla söta prinsenssan Frost, kom tillbaka NU!!



På torsdag ska jag och Johanna på Restaurang Invito. Där ska vi se en modevisning som Carinne ska vara med på och det är också hon som bjudit in oss till detta. Vi får lite gott att äta och dricka samt en goodiebag. Johanna ska fota när Carinne svassar fram på catwalken! :) Det blir skitkul!!!

I helgen grejade maken med PV:n medan vi tjejer var på stan och shoppade. Och var med i en "freezing" flashmob. Och sedan sydde vi tygväskor. Johanna har skrivit ut en fin teckning på specialpapper som gjorde att hon kunde stryka fast den på väskan. Jag och Anna har inte riktigt kommit på vad vi ska göra på våra väskor än! :)

Nu är det dags att dra på regnkläderna och bege sig ut med Bessie. Usch och fy! Och det tycker vi bägge två! :(

I morse blev jag glatt överraskad när jag vaknade. Jag behövde inte ens titta ut för att förstå varför jag mådde så bra. Det visade sig vara frostigt och minusgrader därute! Yihaaaa!! De senaste veckorna har det varit tvärtom. Har mått skit när jag vaknat och har definitivt inte behövt vrida upp persiennerna för att förstå varför! Regn och moln som nästan hänger ner på axlarna på en.

Så idag är jag så glad. Och dessutom är jag ledig idag. Kan det bli bättre? :)

Jag har sagt det förr.. Det märks i mitt fotograferande hur jag mår. Är fotomappen i mobilen i det närmaste tom, ja då har jag inte mått något vidare. Men idag, ser ni, idag blev det massor av foton tagna på morgonprommisen med Bessie.

Ur ett lägre perspektiv




Det kan bli fantastiska mönster och former när vatten fryser till is.


Fryser inte pippin om fötterna?


I helgen åkte vi upp till byn. En snabbvisit för att fira brorsans 50-årsdag. Jag hade skrivit några rader i ett kort som jag gjort. Det här fotot var på framsidan av kortet. Är vi inte ganska söta?! ;)


Jag och mamma tog en tur till Rautakoski och jeeez så mycket vatten det var i älven. Ni ser stenbumlingen till höger i bilden. Till vänster om den brukar vi sitta och sola. På de hällar som nu fanns under massor av vatten. Det var nästan otäckt att stå på bron. Det kändes som om bron skulle åka iväg i forsen.


Vi tog också en promenad i skogen, det var skönt!


På vägen till festen stannade vi till i Särkijärvi. Det var fantastiskt väder den kvällen!


Eftersom vi var ute i god tid så hann vi köra upp till Dundret. Där var det fruktansvärt kallt, men jag lyckades ta detta foto av Gällivare och Malmberget.


Innan vi åkte hemåt igen fick vi vantar, handledsvärmare, yllesockor och mössor av mamma. Så nu kan vi hålla oss varma i vinter! :) De flesta saker har de på sig idag, men det här fanns kvar hemma.




Tack mamma!

... neck!! Denna jäkla nacke blir jag snart knäpp på! Smärtan är inte molande utan det bränner och svider som tusan.

Har tyvärr insett att det inte verkar vara så bra för nämnda kroppsdel att köra Body Combat. Jag måste in i gymmet och träna upp nackmuskulaturen ordentligt innan jag kör de där passen igen.

Sedan är det en annan sak också. Nackdelen med att jag inte röker längre! Innan ni börjar grymta så ska jag förklara vad jag menar. Förut, om jag t ex höll på att höststäda i köket(som jag gjorde förra helgen), så fick jag, med jämna mellanrum, en "knackning på axeln". Det innebar en "rökpaus", vilket i sin tur innebar en paus från arbetet.

Den "knackningen" får jag ju inte längre, vilket gör att jag kör på med städningen.. utan pauser. Och gissa hur bra det är för min nacke? Nej, just det, inget vidare alls! Måste införskaffa en äggklocka! :)

Jag får ofta frågan: "Hur går det med rökningen?" På det svarar jag alltid: "Dåligt!"
För det är så himla roligt att se personens min tills jag förklarar att "ja, det går verkligen dåligt med rökningen. Har inte rökt sedan i påskas" :)

När det gäller Carro i USA så har det ändå gått lättare än jag trodde det skulle göra. Självklart saknar jag ungen min, men den där oron som jag var säker på att jag skulle gå omkring med hela tiden, den finns inte. Jag har nog lyckats släppa ansvaret till värdfamiljen och det känns skönt. Det känns också så bra att hon hamnade i en toppenfamilj redan från början för det är många studenter som tvingats byta familj efter ett par veckor.

Det är tydligen många studenter som åkt hem också, efter ca 5-6 veckor i USA. Jag tror Carro sa att det var ett 20-tal. Många har haft otur med sina familjer, vissa har hamnat i s k "trailerparks"(husvagn) och för andra så har det visat sig, efter de anlänt, att de inte ens har någon värdfamilj än. De har bott hos kontaktpersonen och mer eller mindre uppmanats att försöka hitta en egen värdfamilj genom kompisarna på skolan! Helt sjukt!

Men det är många som åkt hem pga hemlängtan också. Vissa orkar kämpa emot med vetskapen om att det blir bättre, medan andra mår alltför dåligt. Kanske har inte alla heller insett vad det innebär att vara borta så länge hemifrån. Jag vet att Carro läste massor av utbytesbloggar i nästan två år innan hon åkte. Genom dessa blev hon varse om både negativa och positiva saker. Allt är inte en dans på rosor när du befinner dig som ensam svensk i USA. Allt är nytt; familjen, skolan, omgivningarna, vännerna, affärerna.. Förutom Subway som tydligen ser exakt likadan ut som i Sverige!! :)

Jag och tjejerna har mest slöat idag. Som omväxling till igår, då jag mest hängde i tvättstugan och städade härhemma.. Anders har varit iväg och grejat med sin PV.

Anna fick en ananas av Anders häromdagen. Han ville skoja med henne eftersom hon älskar ananas, spec på pizza. Eftersom vi inte riktigt tänkt göra någon pizza den närmaste tiden fick det bli en ananaskaka. Och så blev det några Ballerina Pops också.. Mums!!!





I morgon blir det Body Combat och på tisdag zumba. Det behövs efter detta frossande! Hahaha...

På torsdag drar vi norrut på en kort, men kulig visit. Det är himla synd att man har så få semesterdagar.. skulle behöva minst ett 20-tal till! ;)