Men jag har länge funderat över varför rapporteringen om vad som händer i Israel, Palestina och främst i Gaza är så ensidig. Sveriges media och press verkar nästan alla ta ställning MOT Israel. Varför?

Palestinierna lider och dödstalet stiger och det är fruktansvärt det som händer, framför allt i Gaza. Ingen människa, oavsett landstillhörighet, ska behöva lida som de gör! Men nästan aldrig talas det om hur många som också dödas och skadas när Hamas, som klassas som en terrororganisation, skjuter sina raketer mot de civila i Israel. Israelerna lider också. De är, liksom palestinierna, också förtvivlade över sina döda och skadade anhöriga. De döda och skadade israeliska soldaterna är, liksom de palestinska, någons son eller dotter, bror eller syster.

Om någon uttrycker sin åsikt om att stödja Israels kamp MOT Hamas(och inte mot det palestinska folket); ja, då blir det nästan lynchstämning. Varför? Är det rätt att barn får glopord kastade efter sig? Att ett dagisbarn säger "mina föräldrar hatar dina föräldrar" till ett annat barn? Vill vi inte att alla barn ska få växa upp i fred och harmoni?

För hat föder ännu mera hat.. och det är väl det sista den här konflikten behöver!

Bloggen en Älskarinnas bekännelser ligger i koma.. och har gjort det rätt länge nu.. Sista inlägget var den 14 november.

Jag saknar hennes texter. Det har spekulerats om det är sanning eller fejk det hon skriver, men för mig har det inte spelat någon roll. Jag tycker inte speciellt mycket om poesi men det här har varit så nära poesi som man kunnat komma och jag har älskat varje inlägg.. Visst, de har gett mig blandade känslor ibland, men jag har känt något varje gång jag läst hennes texter..

Så nu spekulerar jag i vad som kan ha hänt.
- Har de tagit ut alla sparpengarna och stuckit utomlands? På över en månad??
- Har frun kommit på dem och älskarinnan ligger nu på sjukhus? Shit, hoppas verkligen inte det!
- Har hennes dator kraschat? Och det finns inga andra datorer så långt ögat når??
- Har hon halkat och slagit huvudet i trottarkanten, vilket resulterat i att hon tappat minnet och inte minns sin inloggning?
- Har han bestämt sig för sin fru? Sitter älskarinnan i ett hörn och gråter? Men i över en månad???
- Har hon helt enkelt ledsnat på bloggen? Lever ut sakerna i verkligheten och inte på bloggen?

Ja, frågorna är många och svaren är få... eller typ finns ej!

Vilken skola!! Medialinjen verkar ju kanonbra.. Jag är lite lyrisk men undrar samtidigt vad haken är!! :o)

Skolan är helt ny (startade i augusti) här i stan men har ju funnits runtom i landet i många herrans år.. Det är en liten skola med ca 80 elever som nu går första året. Fräscha, moderna lokaler med supermodern utrustning. Inga långa korridorer med klassrum utan öppna ytor och varje klassrum hade fönster både utåt(tack o lov! Hehehe) och inåt. Studios med hightec-utrustning. Medialinjen delas i två klasser år 2: en som jobbar med tv/film och den andra med grafisk kommunikation, alltså foto bl a. Det är det sistnämnda som min dotter är intresserad av. Det fanns två EC-klasser som läser nätverk och programmering samt en Mediaklass.

Lärarna arbetar mellan 8 och 17 varje dag. Det betyder att när elevernas skoldag är över vid tretiden, så finns lärarna tillgängliga, s k resurstid, mellan 15 och 17. M a o så kan eleven stanna kvar, leta upp berörd lärare och få hjälp med läxor eller förberedelse inför prov. Det förekommer inga lärarlösa lektioner! Det som känns positivt är att dessa läraren är nyanställda(men med yrkeserfarenhet), de verkar ha visioner och lust att lära ut.. I jämförelse med de lärare som jobbat i 20-25 år, som tappat lusten att lära ut och bara väntar på pensionen.. Och ja, det finns sådana, tyvärr!

På skolan har eleverna möjlighet att käka frukost innan lektionerna börjar. Det var ett stort plus. Lunchen äter de på en restaurang i närheten och frukt serveras varje eftermiddag. Ska man orka plugga, så krävs det bra mat..
Alla hade inneskor vilket gjorde att man fick lite "hemmakänsla" i lokalerna. Många av eleverna var där på kvällen och stämningen verkade genuint trevlig. Det blir nog så när det är så få elever. "Alla känner alla" liksom. Det är positivt, tycker jag. Ingen försvinner i mängden och otäckheter som mobbing torde upptäckas rätt snabbt på en sådan här liten skola.

Skolan har gjort en deal med en körskola också. Förhandlingar pågår om att få till ett rabatterat pris på teori- och körlektioner. Men det som är klart i nuläget är att teorilektionerna ska hållas på skolan och när övningskörning ska ske så kommer körskoleläraren med bilen till skolan för att hämta eleven. Smidigt!

Min känsla var "Här skulle jag vilja gå!". Har jag missat något? Eller är den så bra som den verkar vara?

Jag har ju berättat lite om min Botoxade tummar, men tror inte att jag nämnt speciellt mycket om mina nackproblem. Jag har alltså ett diskbråck i nacken som uppträdde akut efter att ha legat på rygg med armen sträckt rakt bakåt i 1,5 timme! Var tvungen att ligga på det sättet under en magnetröntgen-undersökning av min HAND!


I början av undersökningen var det inga större problem. Armen domnade bort rätt fort och jag låg därinne i apparaten och lyssnade på Enya. Blev ganska dåsig och slumrade nog till eftersom de, efter ungefär 45 minuter, avbröt undersökningen och satte en liten sandpåse i min hand, som gjorde att handen trycktes ned/bakåt ytterligare. Tydligen hade jag omedvetet rört på fingrarna. Sedan fortsatte undersökningen i 45 minuter till..

När det var ungefär 10 minuter kvar (vet jag ju så här efteråt), så kom SMÄRTAN!! Det gjorde så ont att tårarna rann där jag låg i den cylinderformade apparaten. Jag höll ett hårt tag om larmknappen med min fria hand och övervägde att trycka på den.. Men.. "skulle jag behöva göra om samma skit en gång till då?" Så jag låg kvar och försökte övertyga mig själv om att "det kan inte vara länge kvar nu, det kan inte vara länge kvar nu, det kan inte vara länge kvar nu".. Efter undersökningen ville jag bara ut därifrån och trots att jag störtgrät var det INGEN som direkt brydde sig!

Dagen efter var jag otroligt öm i axeln och det molvärkte i den. Det var ju väntat! Jag var också ordentligt illamående. Så jag gick hem från jobbet för jag trodde att jag höll på att bli magsjuk eller något.. Detta var den 12 februari 2004 och jag var inte tillbaka på mitt arbete förrän den 9 augusti samma år!!!

Jag har nog aldrig mått så dåligt, varken förr eller senare, som jag gjorde de kommande månaderna. Graviditetsillamående - släng dig i väggen! Minsta lilla jag rörde på mig så kom illamåendet och det susade i huvudet; det kändes som om jag skulle tuppa av närsomhelst. Jag "mådde illa" i munnen och i bröstet; det var alltså inte något illamående "i magen" som kunde ge med sig om jag spydde. Jag åt hela tiden för då slapp jag illamåendet i munnen i allafall. Jag gick upp 8 kg på två månader för allt jag åt var inte bara nyttiga saker! Dessutom var jag ju van att promenera med hunden ca två timmar per dag och nu pallade jag knappt att släppa ut henne på baksidan för en pinkning. Inte konstigt att kilona kastade sig på mig!

Förutom ovanstående illamående så hade jag en smärta i nacken som var obeskrivbar, "nervvärk" är det närmaste jag kan förklara det som. Det gjorde så ont bara jag vred på huvudet litegrann.. Provade med en varm vetekudde men dels var den för tung för nacken, dels fick jag bara en lättnad av smärtan så länge jag hade den på mig. Direkt jag tog bort den så kom smärtan tillbaka med full kraft. Inga värktabletter funkade och jag höll på att bli galen!

Kom till Neurologmottagningen som gjorde massor av tester och beställde en magnetröntgen av skalle och halsrygg.. Så åter till brottsplatsen!! Det kändes ju sådär, kan jag säga. Men det visade sig vara ett diskbråck C6-C7! Och det skulle läka ut av sig själv, sa de.. Sure baby!!!

Jag har många nackskadade vänner och deras tips har varit superbra! Bland annat så tipsade min vän PJL om ispåsen som hon själv använde. Så min man gick ut och satte snö i en liten plastpåse som jag sedan lade på min nacke.. Guuud, så skönt det var. Efter en timme (med inhämtad ny snö) hade värsta smärtan "domnat" bort!! Så därefter inhandlades en ispåse på Apoteket och det är tack vare den som jag "överlevt"! Ett tips: Ispåsen är toppen att ta till när barnen har feber eller huvudvärk.

Idag mår jag hyggligt och jobbar 75%, men det är max vad jag klarar. Har hittat strategier för att orka med både arbete och fritid. Min arbetsplats är väl utformad med fyra olika arbetsplatser, bl a ståbord. Använder headset både på jobbet och hemma, för jag klarar inte att hålla i luren någon längre stund. Dessutom har man ju en tendens att luta lite på huvudet när man håller i en lur, vilket inte funkar för mig längre. Smärtan kommer också om jag bär för tungt; ibland räcker det med en kasse med två liter mjölk i!

Men sedan har jag ju spikmattan, yogaövningar och den afrikanska dansen; detta har gjort mitt liv mindre smärtfullt!
 
http://www.spikmattan.nu/ 

             
Det må ju sägas att jag inte kastar huvudet så där när jag dansar! Det vore nog inte så bra för nacken! :o)