Jag har alltid haft lite svårt för Liza Marklund. Norrbottning som snackat en hel del skit om just norrbottningar.. Dessutom har jag aldrig förstått varför hon som författare höjts till skyarna. Jag menar, hennes böcker är väl ok, men nog finns det massor av svenska författare med mer substans i berättelserna och ett "flödigare"(existerande ord?) och ordrikare språk..Läste Gömda och Asyl och var otroligt upprörd på det svenska rättssystemet som gjort att en familj måste fly Sverige pga alla hot.. Och nu kanske det visar sig att många saker i böckerna är rena lögner!

Monica Antonsson släpper sin bok på måndag "Mia - sanningen om Gömda". Där ska det tydligen preciseras vilka lögner som Liza skrivit i sin bok. Gå gärna in på Monicas blogg och läs om detta! Har ju inte läst Monicas bok än men det känns otroligt att hon skulle ge ut den om inte det fanns klarlagda fakta i den. Sålunda känner jag mig jävligt lurad av Liza Marklund och Maria Eriksson.. De har fått mig att tro på en fruktansvärd historia som kanske visar sig inte vara sann!!

Men det värsta är, om nu Gömda är en salig blandning av lögner, hur de i såfall förstört för de kvinnor som faktiskt är hotade till livet och som behöver hjälp av samhället och rättssystemet. Dessa kvinnor har ofta svårt nog att övertyga andra om hur situationen är; hur svårt ska det inte bli för dem att bli trodda efter de här avslöjandena?

Ja, jag kanske går händelserna i förväg.. sorry.. men "Mia - Sanningen om gömda" har i allafall en köpare på måndag - och det är jag!

Ibland tänker man efter efteråt..

Det ringde på dörren och där stod två män i övre medelåldern. De sa att de skulle byta mätare i varmvattenberedaren.. Okey, sa jag, och släppte in dem! Alltså, jag släppte in två karlar utan att först kolla om de verkligen kom från Umeva! Först då de gick kollade jag att det stod Umeva på lastbilen de kom med.. Det var så dags!!

Nu var det iofs två väldigt trevliga karlar som stängde in sig i badrummet en stund.. OJ! Plötsligt fick jag helt andra funderingar och en märklig "inre bild".. Men.. näe... :o) Jag tror faktiskt att de bytte en mätare!

Men allvarligt, jag har talat om för mina barn att de aldrig ska öppna dörren för främmande människor.. Snacka om dubbelmoral! Vad skulle lilla jag haft att sätta emot om de skulle ha attackerat mig? Ingenting.. Möjligen hade hunden kunnat pussat ihjäl dem :o)

Texten är skriven av hennes syster:

8/11

JOHANNA ÄR HITTAD!!!

Ikväll (fre) runt 21:30 hittades Johanna i en lägenhet i Långshyttan, Dalarna. Det var genom en person som känner min pappa som såg henne i den lilla affären som finns där.

Känns så skönt!! Det här hade aldrig kunnat hända utan alla er underbara människor som har stöttat och hjälpt till på alla sätt och vis! Vet inte hur jag ska tacka er :)

Jag låter gruppen vara kvar ett tag så att ni hinner läsa det här. Jag har inte fått all info än, vet bara att hon är hittad och på väg till Eskilstuna så om jag får veta något mer så kan jag lägga upp det här, det minsta jag kan göra är att ge er info om hur allt löste sig!

Tusen tusen tack allihopa!

PS: Vi har fortfarande människor som saknas! Gå med i gruppen http://www.facebook.com/group.php?gid=27143411392 och hjälp
Jacob Thoréns familj! DS

Jag blir riktigt, riktigt upprörd när jag stöter på åsikten "en abort är aldrig godtagbar". Vad menar de egentligen?

Menar de att en kvinna ska behöva föda ett barn som blivit till vid en våldtäkt?
Menar de att ett barn ska föda ett barn där fadern är pedofil?
Menar de att en dotter ska behöva föda sin pappas son eller dotter tillika sin egen syster eller bror?

Det handlar inte bara om att föda ett barn; det handlar om att gå och bära på det i 40 veckor först! Vilket trauma!

Samtidigt så måste alla ta sitt ansvar när det gäller att förhindra oönskade graviditeter. Det utförs väldigt många aborter per år och alla har inte råkat ut för ovanstående exempel där man inte har någon valmöjlighet överhuvudtaget.

Jag vet att det naturligtvis finns andra omständigheter som gör att en kvinna väljer att göra abort. Jag tänker inte döma någon för jag har inte "gått i dennes skor".. jag tror inte heller att deras beslut är lättsamt taget på en fikarast.

Själv har jag aldrig hamnat i den situationen att det krävdes av mig att göra ett sådant val; behålla barnet eller göra abort!
Det är jag otroligt tacksam över!

Men jag har arbetat på en Kvinnoklinik och där fanns det en handfull "patienter" som återkom med jämna mellanrum för att få utfört en abort. Då blir man riktigt förbannad faktiskt.. och har lust att skrika "Köp kondomer, för f-n eller låt bli att knu--a runt"!!

När jag var 12 år gammal så hade min mamma skiftarbete i en gruva i Norrbotten. Min pappa var då sjukpensionerad sedan många år. Min mamma arbetade eftermiddag just den här kvällen som jag ska berätta om. Hon samåkte till och från jobbet med några i byn bredvid vår. Det betydde att pappa måste hämta henne strax före 23.00 i den andra byn. Vår hund Kajsa har en central roll i den här berättelsen.

På den tiden var det vanligt med heltäckningsmatta i vardagsrummet och eftersom vi hade en gråhund(som har en förmåga att släppa massor av hår) så hade vi lärt den att inte gå in i det rummet..

Jag och pappa låg i varsin soffa i vardagsrummet och tittade på tv. Pappa satte vid sextiden en gryta med lite köttsoppa på värmning; med locket på! Men vi somnade bägge två med grytan fortfarande på spisen!

Vaknade plötsligt av att jag hörde Kajsa skälla som besatt. Blev chockad när jag knappt såg dörröppningen av all vit rök överallt. Pappa vaknade av att jag skrek till och han kastade sig upp, tog tag i grytan och kastade ut den i snön. Köttsoppan hade kokat sig helt torr och utvecklade en tjock, giftig vit rök! Plötsligt ringde telefonen och det var mamma som undrade var pappa var för hon hade väntat jättelänge innan hon gick in till byn och ringde. Jag grät i telefonen och sa "det är massor av rök överallt..". Hon blev helt chockad och fattade ju ingenting. Pappa kastade sig i bilen och åkte för att hämta henne. De berättade senare för mig att när de kom hem så hittade de mig ute på gårdsplanen, i trosor, t-shirt och träskor, kramandes hunden! Det var ca 15 minusgrader ute!

Räddningen för oss var Kajsa. Hon hade hoppat på dörrhandtaget och fått upp ytterdörren så röken blandades med frisk luft. Vi har alla efteråt tänkt tanken om vad som hade hänt om mamma arbetat nattskift den kvällen eller om dörren hade varit låst. Vi skulle säkerligen ha rökförgiftats alla tre! Kajsa var verkligen vår bästa vän vid det tillfället! Och efter den kvällen har vi aldrig haft några restriktioner för vilka rum våra hundar får röra sig fritt i! Dessutom införskaffades ett antal brandvarnare...