Irriterad...
Snart är det dags att fundera på att byta till något annat? Vilket är bäst, tro?
En riktigt trevlig helg...
Under helgen har vi ju fått umgås med brorsonen, M, och hans 2-åriga dotter E. Och som jag skrev igår så besökte vi Leos lekland, som var ett ställe med otaliga klättergrejer, rutschkanor och bollhav. Där fanns en stor cafeteria som "svalde" massor av fikande föräldrar och barn.
Massor med saker testades och Johanna fick följa med.
Alla tre tog sig in i hoppborgen. Där var det gungigt värre!!!
Jag tror att mina tjejer tyckte att det var rätt roligt att få leka lite, trots sin "vuxna" ålder!! ;o) Det var kul att ha varit där, då vet man att det är ett lämpligt ställe även för en 2-åring. Konstigt nog var både jag och M trötta efter 2,5 timme på leklandet. Jag menar, vi tittade ju bara på och sedan fikade vi!! ;o) Kanske var det alla barnskratt och -skrik som tog musten ur oss?! Hahahaha..
Sötnosen däckade vid halv åtta-tiden och vi kollade Beck-filmen på 4:an. Höll på att missa de fem sista minutrarna då ögonlocken envisades med att åka igen. Gick upp och lade mig, men där stod tv:n på och Olsson ledde skidloppet. Plötsligt var jag klarvaken och hejade som en tok när upploppet kom. Att sluta dagen med svenskt guld och brons var ju inte fy skam!!
I förmiddags åkte våra gäster hem till Norrbotten igen. Hoppas att de snart kommer och hälsar på igen..
Vi däremot åkte på loppis på Nolia. Där hittade jag en signerad tavla av Lasse Åberg för 30 kronor! Det var ett fynd! :o)
Summa summarum: En riktigt bra helg!
Fint besök...
Ingen tid för datorn ikväll. Min brorson med dotter är nämligen här och hälsar på. Och dottern är en 2-årig sötnos som slår datorn med råge!!!!
I morgon besöker vi Leos Lekland. Äntligen får jag en anledning att åka dit! ;o)
Sex ord...
En tidig kväll; nu hägrar sängen!
Brudklänning...
När vi väl bestämt att vi skulle gifta oss startade jakten på en brudklänning. Plötsligt en dag så såg jag en annons i tidningen. En privatperson sålde brud- och tärnklänningar. Jag åkte dit. Tärnklänningarna var inte mycket att ha, men en speciell brudklänning fångade mitt öga.
Så där stod jag. Barfota i den underbara klänningen. I spegeln såg jag en relativt nyförlöst kvinna med håret i en tofs mitt på huvudet. Blek och trött. Men fasen så vacker jag tyckte att jag var i den klänningen! Den var fylld av hålsömnad, fastbroderade pärlor och fastlimmade blänkande stenar samt med ett långt släp. (Det sistnämnda ångrade jag litet under dansen efter bröllopet! Ska ni ha släp på er brudklänning; se till att det är avtagbart! Haha)
OS-mössan...
Men kanske finns det någon som tycker att mössan ser cool ut och som gärna skulle vilja virka en sådan till sig själv, så hittar vederbörande beskrivningen här.
OS-guld för Charlotte Kalla...
Fjädrar, samtal och en aning positivitet...
Nu är familjen på väg hemåt igen. Svärmor har piggnat på sig, vilket känns väldigt bra. Dock är hon fortfarande sjuk och blir kvar på sjukhuset ett bra tag. Hon blev väldigt glad över besöket och över att tjejerna valt att följa med. Vi hoppas nu att den behandling hon får ska göra henne helt frisk.
Ett stopp gjordes på IKEA i Örebro för att inköpa en del saker som frun i huset härhemma beställt. Har man 30 mil enkel väg till IKEA i Sundsvall så får man lov att passa på när någon passerar ett av IKEA:s varuhus! :o)
Själv mår jag bättre idag tack vare "mag"-tabletterna jag fick av grannen. Foten krånglar fortfarande och låsningen i ryggen är kvar.. Men nu orkar jag inte klaga något mer..
En dryg timmes snack med kusin vitamin i Piteå; alltid lika trevligt. Dessutom kom grannen över på en fika och lite "surr". Att samtala med vänner är så otroligt givande. Kanske blir det även ett samtal med brorsan här på eftermiddagen; det var ett tag sedan.
Igår, när jag blev less på tv:n, målade jag lite. Jag hittade några färgpennor och tänkte plötsligt på papegojor. Varför just det motivet? Ingen aning. Men eftersom det bara är själva fjäderskruden som blev nedtecknad, så kanske det är en längtan till att kunna ta på sig den och flyga upp i det blå!!! ;o)
Det var pastelliga färger så teckningen syns inte så bra, men här är den:
Solen skiner så vackert idag. Ska nog linka ut med Bessie en sväng och kanske ta ett foto eller två.
Kram på er alla!!
Fullständigt tomt!!!
Det är nästan lite otäckt när det blir så här..
Men, om jag går en promenad med Bessie så kanske det klarnar lite och jag kan återkomma med något som är aningen roligare än just detta inlägg..
C U!
Reaktion på allt kanske???
Passar på att sitta framför datorn en stund. Tabletten håller huvudvärken stången ett tag! Tackar också för alla era fina kommentarer; det känns gott att veta att ni finns!
Att vakna med smärta lokaliserat till "fågel, fisk och mittemellan" känns väl sådär. Det där förbenade "månatliga" som dyker upp och orsakar både rygg-, mag- och huvudvärk. Det är tur att jag ska på massage på torsdag för jag har en låsning i ryggen som gör att jag inte kan djupandas ordentligt. Största delen av dagen har spenderats i sängen. Dock måste jag ta mig ut på en promenad med Bessie efter att hon ätit sin "middag", oavsett om foten har lust med det eller ej!
Men, vem är jag att klaga? Det är faktiskt inget livshotande som jag lider av...
Att vinka av familjen i morse, då de begav sig iväg på sin 85 mil långa resa ner till henne, kändes inte heller något vidare. Men fick nyss veta att de bara har ett par mil kvar. Så fort de meddelar att de är framme ska jag slappna av :o)
Usch, vilka eländiga inlägg det blivit sista tiden. Mest bara elände och sjukdom.
Jag avslutar med något sött som jag fick på mejlen:
En dagislärare såg på barnen i klassrummet medan de ritade. Då och då gick hon runt för att titta på vad varje barn ritade.
När hon kom fram till en liten flicka som arbetade ihärdigt frågade läraren vad flickan ritade.
Flickan svarade, "jag ritar Gud".
Läraren stannade upp och sa, "Men ingen vet hur Gud ser ut".
Utan minsta tvekan och med blicken kvar på teckningen, svarade flickan: "Det kommer de veta om en liten stund".
Roadtrip...
I morgon lär jag vara fortsatt orolig för svärmor, men också för min familj som kommer att befinna sig ute på vägarna. Där finns så många "galningar". Utländska lastbilschaufförer med blankslitna sommardäck. Drogpåverkade chaufförer. Folk som somnar bakom ratten. Ja, listan kan göras lång! Och vår bil är faktiskt lastad med det viktigaste i mitt liv!
Brevvänner...
Jag var nyss inne hos Britt och läste hennes inlägg om bl a brevvänner. Jag mindes tillbaka på alla mina brevvänner som jag haft. Du kan läsa lite om det här.
Jag kom också att tänka på när jag satt härhemma för ca 10 år sedan och dels funderade på brevvänner, dels på att få skriva på engelska igen. Jag kände att jag mer och mer stoppade den kunskapen längre och längre in i hjärnarkivet. För det var väldigt sällan som jag pratade eller skrev på engelska.
På den tiden var jag väldigt ovan vid att surfa på nätet. Jag minns att jag plockade fram Google och sedan funderade jag länge och väl innan jag skrev "twins" i sökrutan. Öh.. varför gjorde jag det? Jag var inte speciellt intresserad av att läsa om tvillingar bara för att jag hade ett par sådana själv..
Nåja, sagt och gjort.. jag hamnade på en sida som hette "Twins Magazine". Orkade väl egentligen inte läsa speciellt mycket om vad som stod där, men jag hittade en mejladress till vilken jag skrev och undrade om det fanns någon hos dem som var intresserad av att "brevväxla" via emejl. Slängde in att jag hade tvillingar, men för mig var inte det speciellt viktigt. Jag ville ha "vuxenprat" i mina mejl och inte "barnprat", om ni fattar hur jag menar.
Tiden gick och jag hade helt glömt bort att jag skickat det där mejlet. Men plötsligt började min inkorg fyllas av mejl efter mejl från kvinnor i USA, Kanada och Australien. Kvinnor med tvillingar!
"Okeeej", tänkte jag.. "Vad är detta?"
Det visade sig att mitt emejl blivit insatt som en kontaktannons i en tidning som distribuerades ut över hela USA! Och den gick tydligen att köpa i andra länder också. Shit!! Hur skulle jag göra nu?
Operation gallring startade. De flesta mejlen kom från dem som hade tvillingar yngre än mina och som uppenbarligen mest ville ha mig som "mentor"; dessa var jag inte intresserad av. Jag skrev dock väldigt vänliga svar till alla som mejlat.
Det blev ungefär en handfull intressanta människor kvar och vi "brevväxlade" med varandra under en lång tid. Jag minns inte riktigt vad som hände, om det var datorn som kraschade eller om vi bytte bredbandsleverantör.. men alla mina mejladresser försvann i allafall! Hur dum kunde man vara? Ingenstans hade jag skrivit upp mina brevvänners adresser. Jag saknar speciellt Jen i Australien. Hon hade ett eget företag med sin make, en ostronfarm! ;o)
Nu kom jag precis på att jag ska googla på hennes företag.. Tänk så roligt om jag skulle hitta henne igen, efter alla dessa år :o) 
Kan Lasse Åberg, så kan väl jag!! ;o)
(Denna bild har absolut ingenting att göra med själva inlägget.. Det är inte ens det jag åt till frukost i morse..
Vet liksom inte alls varför den hamnade här!!)
Snöoväder och minnesstund...
Nåja, idag var maskinvaran plötsligt välkänd igen, bara så där.. Outgrundliga äro teknikens vägar! :o)
I onsdags hade vi ett väldigt oväder här, precis som det var på många andra ställen i Svergie. Men jag ville verkligen åka ner till Stadskyrkan för att närvara vid minnestunden för Förintelsens offer. Maken var snäll och skjutsade ner mig. Storgatan var inte plogad så det kändes som att åka på pucklar. Jag hade nyätit och började nästan må illa av allt gungande hit och dit!! ;o)
Jag hittade ingången till kyrkan. Det är synd att fotot inte kan visa hur snön verkligen vräkte ner, liksom vågrätt i blåsten.
Väl inne möttes jag av en varm och ljus stämning. Det hölls flera tal och en väldigt duktig Sara Steele stod för sång och musik.
Carinne läste upp en bön på hebreiska(här nedan en svensk översättning). Som avslutning tände vi alla varsitt ljus för att hedra Förintelsens offer.
Ovädret rasade utanför kyrkan och hukande tog jag mig till busshållplatsen.
När jag kom hem möttes jag av följande syn:
Och morgonen efter såg det ut så här:
Den här vintern har verkligen varit i min smak! Massor av snö och minusgrader. Det jag ogillar, och det har jag sagt förr, är när det blåser!
Lite synd tycker jag om skoter- och slalomåkarna. När det äntligen finns snö att åka på, ja då är det så kallt att ingen vill bege sig ut på spåren eller till backarna! Hoppas det blir mildare väder(dock ej tö, tack!) framöver.
Bland det vackraste som jag någonsin läst...
Jag hittade följande berättelse "hemma" hos Magda och kände att jag ville att fler än jag skulle bli täppt i näsan och kanske rengöra sina tårkanaler en aning! ;o) Så.. ta fram näsdukarna!
This is one of the kindest things you may ever see..
It is not known who replied, but there is a beautiful soul working in the dead letter office of the US postal service...
Our 14 year old dog, Abbey, died last month. The day after she died, my 4 year old daughter Meredith was crying and talking about how much she missed Abbey.. She asked if we could write a letter to God so that when Abbey got to heaven, God would recognize her. I told her that I thought we could so she dictated these words:
"Dear God,
Will you please take care of my dog? She died yesterday and is with you in heaven. I miss her very much I am happy that you let me have her as my dog even though she got sick..
I hope you will play with her. She likes to play with balls and to swim. I am sending a picture of her so when you see her You will know that she is my dog. I really miss her.
Love, Meredith"
We put the letter in an envelope with a picture of Abbey and Meredith and addressed it to God/Heaven. We put our return address on it. Then Meredith pasted several stamps on the front of the envelope because she said it would take lots of stamps to get the letter all the way to heaven. That afternoon she dropped it into the letter box at the post office. A few days later, she asked if God had gotten the letter yet. I told her that I thought He had.
Yesterday, there was a package wrapped in gold paper on our front porch addressed, 'To Meredith' in an unfamiliar hand. Meredith opened it. Inside was a book by Mr Rogers called, 'When a Pet Dies..' Taped to the inside front cover was the letter we had written to God in its opened envelope. On the opposite page was the picture of Abbey &Meredith and this note:
"Dear Meredith,
Abbey arrived safely in heaven.
Having the picture was a big help. I recognized Abbey right away.
Abbey isn't sick anymore. Her spirit is here with me just like it stays in your heart. Abbey loved being your dog. Since we don't need our bodies in heaven, I don't have any pockets to keep your picture in, so I am sending it back to you in this little book for you to keep and have something to remember Abbey by..
Thank you for the beautiful letter and thank your mother for helping you write it and sending it to me.. What a wonderful mother you have. I picked her especially for you.
I send my blessings every day and remember that I love you very much.
By the way, I'm easy to find, I am wherever there is love".
Love,
God
Ett snabbt inlägg...
Här har snöat utav helsike och vi drunknar snart! ;o)
Kvällen har gått i skolans tecken; därav den dåliga uppdateringen här. Sorry! :o(
Jag återkommer i morgon med förhoppningsvis fler ord än det blev just nu. Kram på er alla!!
PS. Fossingen mår sådär! :o/ Tack för alla uppmuntrande ord!
Öppet stadshus...
Jag läser också att det blir underhållning av bandet Appendix! Tydligen har de valt en annan association till ordet än jag! För inte hade då jag döpt mitt coola band till "Blindtarm"!!! ;o)
God morgon!
Hyvää huomenta
Good Morning
בוקר טוב
Buongiorno
доброе утро
Bonan matenon
Guten Morgen
Buenos días
Aloha kakahiaka
Sand art...
Men, va nu då?!!
Hur trött är man när man inser att man satt tandkräm på någon annans tandborste? Det hände mig i morse, men som tur var hann jag se det innan jag började borsta!! ;o)
Kroppen protesterade i morse, men jag ignorerade det så gott jag kunde(med hjälp av en tablett) och tog mig till jobbet. Där trivs jag, som alltid!
När arbetsdagen var slut promenerade jag till bussen och på vägen blev jag stoppad av en tjej, som såg ut att vara i min ålder. Hon sa plötsligt:
"Tjopp, tjopp, bara välj väg"
Jag såg ut som en fågelholk(vem skulle inte ha gjort det??) och mumlade:
"Va??".
"Jamen, tjopp, tjopp.. Välj en väg då!!", upprepade hon.
"Varför det?", undrade jag.
Då blängde hon på mig och utbrast: "Apa!".
"Meh, varför säger du så??", sa jag och började småfnissa och tänkte att "jag är med i typ Blåsningen".
Slutade dock fnissa väldigt snabbt när hon gav mig "onda ögat". Jag beslutade mig för att snabbt gå vidare för jag kände smockan hänga i luften!
Människor upphör inte att förvåna mig!! ;o)
Dansa vals...
Vad ska ni göra, denna helt vanliga söndag?
