Förändringens vindar???
Ikväll tänker jag ta till mig de skrivna orden i Petter-Nicklas kommentar!! De gjorde mig riktigt glad! ;o)
Jag tycker du ska satsa på att förundra världen genom att vara den fantastiska kvinna som du är, i ett helt år. Finns inget bättre utgångsläge för 2010 än det!
Och svaren kommer här, del I...
När jag loggade in i morse så insåg jag att ni ställt massor av frågor, trots att ni inte var så många som kommenterat. Jösses, bäst att börja svara på dem! :o)
Tycker du att ditt uttryckssätt i skriftlig form (alltså i blogg-världen) har ändrat sig? Varför jag frågar är för att jag själv upplever det så, att jag påverkas av sättet av skriva på (rättare sagt "sättEN" att skriva på).
- Ja, det tycker jag. När jag läser bakåt i min blogg så ser jag att mitt skrivande ändrat sig och till det bättre. Både rent språkmässigt, men framför allt innehållsmässigt. Jag tar mer tid på mig innan jag publicerar ett inlägg. Jag tänker, skriver, raderar, skriver igen och gör faktakontroller(både googlar och använder olika lexikon).
Har du något inlägg du ångrar och varför? Vilket inlägg är du mest stolt över och varför? Om du startade en ny blogg, vad skulle du gjort annorlunda och vad ville du gjort likadant?
- Det fanns ett inlägg som jag skrev, men som jag helt raderade eftersom jag missat att kolla upp väsentliga fakta. Annars så tror jag inte att jag ångrar något av mina inlägg, jag har skrivit massor som jag aldrig publicerat. Dessa skulle jag nämligen ha ångrat! Vissa inlägg tycker jag kanske är lite sämre skrivna, men nej, ingen ånger direkt.
- Hm.. mest stolt över?? Det var en jättesvår fråga. Jag är stolt över de inlägg där jag tagit ställning för olika saker(kategori allvar). Fast det är väl egentligen mig själv jag är stolt över då och inte själva inläggen! ;o)
- Jag har en "öppen" blogg där både namn och bild på mig syns. Men ibland skulle jag vilja vara anonym. Att kunna skriva ner mer mina innersta tankar. Men jag tror att det är omöjligt att hålla en blogg anonym, inte i längden i allafall!
Jag vill fråga om du vet var Fysikgränd i Umeå ligger? Jag bodde där när jag var åtta år.
Visst är du Värmlänning? Varifrån i Värmland i så fall?
- Japp, det ligger på Ålidhem. På "fel" sida om älven! ;o) Jag bor på Böleäng.
- Nej, det är min man som är värmlänning, Karlstadbo. Jag är från Norrbotten. Uppvuxen i en liten by(Yrttivaara) ca sex mil söder om Gällivare. Dock har jag bott ett år i Karlstad, men då bodde min man i Göteborg!! ;o)
Vad är du mest rädd för?
Vad skulle du göra om du vann en miljon? (förutom att antagligen bli glad, chockad och hoppa jämfota)
Vad har du för mål och drömmar i ditt liv?
Är du beroende av något?
Vad jobbar du med(om du jobbar, eller vad har du jobbat med?)
- Jag är mest rädd över att något negativt ska hända mina närmaste, främst barnen.
- Jag skulle(förutom att bli glad, chockad och hoppa jämfota!) betala av lån, åka på en långresa med familjen, ta tjänstledigt för att gå en Hantverksutbildning, betala skolgången för "mina" tjejer i Tanzania. Låta döttrarna få möjlighet att se världen(t ex utbytesår). Spara resten för kommande behov, typ tjejernas körkort och egna boenden.
- Mål och drömmar? Mycket hänger ihop med ovanstående fråga, alltså det handlar om pengar! ;o) Men mitt mål är också att komma igång med träning, att bli en glad människa i en sund kropp!
- Jag är beroende av mina barn; de är mitt allt!! Sen är jag beroende av cigaretter, men det hoppas jag ska ändra sig när jag nu ska satsa på den där "sunda kroppen"!!
- Jag jobbar som samordnare på Tolkcentralen för personer med dövhet, dövblindhet och hörselskada. Jag är utbildad Vuxendövtolk, men pga mina tum- och nackproblem jobbar jag numera administrativt. Har jobbat som barnskötare och läkarsekreterare, förutom sommarjobb inom kyrkan och på torvbrytning.
Hur gammal var du när du var full första gången? När började du tjuvröka?
- Hm... eftersom mina 16-åriga barn läser min blogg så får svaret bli: 27 år!!! ;o)
Hur många länder har du varit i? Hur många språk kan du? Har du fött dina barn "vanligt" eller med kejsarsnitt? Hade du kunnat tänka dig att adoptera? Har du åkt ambulans någongång? Varit inlagd på sjukhus? Har du kört moped? Har du blivit tagen av polisen? Hur många gånger har du flyttat i ditt liv?
- Jag är ingen globetrotter, men har varit i Finland, Norge, Danmark, Belgien, Bulgarien och Turkiet.
- Jag är bra på engelska. Teckenspråk. Förstår finska, men pratar inte det så bra. Mina föräldrar och bröder snackade sin byfinska(mienkieli?), men med mig pratade de alltid svenska av någon anledning. Förstår tyska rätt bra, men usel på att prata det. Har läst franska också, men minns bara några konversationsmeningar!!! ;o)
- Jag har fött mina tvillingar(3,3 kg + 3,4 kg) på VANLIGT sätt!!!
- Jag tror nog att jag velat adoptera ifall jag inte kunnat bli gravid.
- Nej, jag har aldrig åkt ambulans.. däremot har jag fått ringa efter ambulans ett flertal gånger!
- Jag har varit inlagd på sjukhus efter ett missfall och när jag sedermera födde mina barn.
- Ja, jag har kört moped, men hade aldrig någon själv. Undrar varför?? Det hade ju varit praktiskt!
- Stoppad av polisen och fått "blåsa", ja. Men inte haffad och inlåst! Öhh, om man inte räknar med den gången då de låste in mig i en cell under min praotid hos Polisen!!! ;o)
- Här är min "flyttrutt": Yrttivaara-Malmberget-Piteå-Karlstad-Holmsund-Umeå-Luleå-Umeå.
Tre saker på en öde ö?
Vad ville du bli när du var liten?
Vad blev du när du blev stor?
- En bok, tändstål, presenning. Men framför allt skulle jag ha velat ha min familj med mig!
- Jag ville bli frisör, pilot eller polis.
- Jag blev läkarsekreterare och sedermera vuxendövtolk.
Varför är vi nyfikna?
- Hur ska man annars få veta saker?! ;o)
Om du fick styra allt i landet för en dag, hur skulle den dagen se ut?
- Den här frågan vill jag spara och skriva ett helt eget inlägg kring!
Använder du din spikmatta dagligen eller mer sällan?
- Det beror på hur jag mår, men ett par gånger i veckan blir det nog. Jag använder mest den "böjbarare" delen av spikmattan, i nacken.
Tack för alla era frågor! Jag hoppas att ni orkat läsa ända hit.
"Vi ska sy och vi ska tråckla"...
Jag hade nämligen fått en symaskin(!) i julklapp av mina föräldrar. "Öhh?!", tänkte jag, som hade en svaaaag 3:a i syslöjd när jag gick i skolan! Maskinen var, enligt mina mått mätt i allafall, en väldigt avancerad apparat med massor av knappar och rattar.
Jag lyckades få till raksöm och sicksack, så gardinerna blev ju fållade och även ett par byxor nu och då. Men sedan fick jag ett anfall av hybris och anmälde sålunda mig till den där "sykursen".
Jag var skitnervös när jag skulle dit första gången. "Tänk om alla andra redan kunde sy dubbelsömmar och knapphål"!
Ja, alla andra var skitduktiga och gick kursen bara för att få hjälp med att t ex sy kavajer med innerfoder i! Vi pratar avancerad sömnad här! Och så var det jag. Den "fula ankungen" som ville få hjälp med att sy ihop ett par joggingbrallor!
Min "fröken" tyckte att de andras funderingar var betydligt roligare att svara på än mina simpla frågor, så hon mer eller mindre ignorerade mig. Bad jag henne om hjälp så sa hon "det är snart fikadags, jag hjälper dig efteråt", men efter fikat var det ändå de andra som fick hjälpen.
Dagens Pia skulle aldrig ha tolererat ett sådant beteende av en lärare, men dåtidens Pia hade inte det "skinnet på näsan" än. Jag är imponerad av att jag gick dit tre hela gånger innan jag gav upp.
Därför så står min fina maskin i förrådet och används endast vid simpla sömnader, såsom fållning av gardiner eller byxor! Jag står liksom kvar på ruta 1! :o(
Onsdag... eller kanske söndag???
I slutet av december och i början av januari är det hemskt lätt att bli dagvill, speciellt om man dessutom är ledig en massa dagar! Man vaknar upp, som idag, och onsdag visar sig vara söndag! ;o)
Nu gör jag en EM och skriver:
God morgon på er!!!
Fikaminnen...
Blogspot...
Snälla, söta, rara.. Kan ni inte se över era kommentarsinställningar? Som läget är nu, hos flertalet blogspot-bloggar, så krävs det tålamod(och tid!) för att kunna lämna en kommentar. Det är klicka hit och klicka dit, upprepade gånger. Det finns vissa bloggare som har blogspot där kommentaren registreras på en gång; tyder det på att det är en inställningsfråga??
Jag kommer självklart att fortsätta läsa era härliga bloggar, oavsett om ni ändrar på detta eller ej! Men jag håller tummarna för att min önskan går i uppfyllelse! ;o)
Årsslutet...
Andra dottern hade lite svårt att få ordning på var hon och hennes kompisar skulle vara. Det slutade med att de ville vara härhemma och åka ner på stan till tolvslaget. Så jag, maken och hunden hoppade i bilen och åkte och våldgästade Agge & company. Men vi var snälla och väntade tills de hade ätit nyårsmiddagen klart! ;o) Själva åt vi fläskfilé med ädelost och potatisgratäng. Mums, så gott det var!!
Vi hade en riktigt trevlig kväll med prat och skratt. Roligt var det också att träffa en del som vi inte sett på länge.
Strax efter midnatt ringde Johanna och meddelade att de var på väg hem och Carolina ringde ungefär vid ett och bad om hämtning. Vilka underbara ungar vi har!
Nu är det alltså 2010 - undra vad det här året för med sig? Det ska bli spännande att få se.
2009 blir 2010!!!
Jag vill önska alla mina vänner, gamla som nya, ett riktigt Gott Nytt År!!
Frisörbesök...
ICA-reklam...
Morgondagen...
Seriös shopping...
Tjejerna fyndade en hel del fina saker och själv hittade jag två tröjor och en långkofta. Me vara nöjd! :o)
Det dyraste på hela "stadsvandringen" var stoppet på Wayne´s Coffée. Kycklingtoast plus Coca-Cola x 3 = 300 spänn! Där var det minsann ingen rea! :o( Men det var ett nödvändigt köp, annars hade vi tuppat av! ;o)
Vad har ni pysslat med idag då??
Avslutar det här fantastiska(öhh?) inlägget med ett snöhjärta gjort av Anjocapi herself! Love you!
My life is average...
Vill ni bli roade en aning; gå in på den här sidan! ;o)
Ett exempel:
"Today i realized the background of my phone can be set so it plays a video instead of displaying the usual picture. Now whenever i open my phone i see my grandparents smiling and waving back at me. I feel like Harry Potter"
Mellandagsrea...
Men jag får ljuga för mig själv och säga "åh, det kommer att bli såå roligt.. inte alls en massa människor som trängs.. svetten kommer inte att rinna.. huvudet kommer inte att sprängas eller benen vika sig.. nejdå!". För har man fått ett presentkort i julklapp så kan man ju få en jädra massa rea-saker för de pengarna!! :o)
C U later! (I hope...)
Juldagen...
Hoppas ni har det lika lojt och skönt som jag har det!! Juliga kramar till er alla!
Julbocken i Gävle...
Så här såg bocken ut i början av december när maken fotade den på vägen upp från Stockholm.
Det är trist, tycker jag, när de inte kan låta bli att leka pyromaner.
Jul-koma...
Barnen är nöjda över alla klappar och det är huvudsaken! :o) Själv fick jag presentkort på Clas Ohlsson och Lindex plus ett usb-minne, en massa doftljus, en supermysig mjukishund, en härlig halsduk, choklad och en film(Flickan som lekte med elden). M a o så är jag också väldigt nöjd! ;o)
Men varje år så upplever jag en sorts antiklimax.. så många förberedelser och förväntningar och vips är liksom allt över! Märkligt! :o)
Jag tog en promenad med hunden vid 18-tiden. Jag kände mig som den enda överlevande efter en atombomb, eller något!! Inte en enda käft, förutom jag och Bessie, var ute!! ;o) Jag tittade in i husen som var pyntade och granna. Började tänka(som jag ofta gör när jag är ute och promenerar) på hur julfirandet gått till därinne.
Ibland är jag positiv och ser framför mig tindrande ögon hos barnen, men rätt ofta är jag negativ och tänker på vuxna människors blanka ögon och barnens rädda, där de sitter i ett hörn och håller för öronen. Jag tänker på de barn, vars föräldrar dricker sig fulla och arga. På jultomten som stinker sprit. Där ingen julmat och inga julklappar finns för pengarna har gått till att köpa sprit. På kvinnor(och kanske män) som i morgon kommer att vakna upp med en blåtira. För dessa människor kanske det är "same procedure as every year"! :o(
När jag tänker på ovanstående så är jag otroligt tacksam för min familj. Att vi har glada, och aningens bortskämda barn(haha), ingen fylla och inga hårda ord som skriks. Med palt-koma istället för hunger! Det finns mycket att vara ofantligt tacksam över!!
Jag hoppas att ni haft precis en sådan jul som ni önskat er! Kram på er alla!
Julafton...
Out of order...
Ett historiskt test...
"Marilyn Monroe
Marilyn Monroe (1926-62) var den firade stjärnan med det labila psyket. Dog tidigt men har förblivit stilikon"
Jag måste nog ha svarat tokigt på de där frågorna. Eller så är jag den stabila tvillingen med en mera påklädd klädstil!! ;o)
